På många platser i Sverige är kyrkan den äldsta byggnaden som ännu står kvar. I generationer har människor samlats till gudstjänst, högtid och stillhet. Kyrkorna i vårt landskap bär spår av hur kristendomen växte fram och blev en del av Sveriges historia och kultur. De är inte bara byggnader, utan levande tecken på tro, samhällsutveckling och mänskligt liv.
Genom seklerna har kyrkobyggnaderna förändrats i takt med människors behov. De har byggts till, byggts om och ibland flyttats, rivits eller ersatts. Ändå har deras grundläggande betydelse bestått. Än i dag är de flesta kyrkor levande rum där gudstjänst firas, kulturskatter upplevs, ljus tänds och människor möts.
Svenska kyrkan är enligt Kulturmiljölagen skyldig att skydda och bevara kyrkor byggda före 1940 samt vissa nyare kyrkor och får därmed ökade kostnader. I samband med relationsförändringen mellan stat och kyrka år 2000 träffades en överenskommelse om detta ansvar. Svenska kyrkan åtog sig att bevara och tillgängliggöra det kyrkliga kulturarvet för hela samhället. Staten skulle i sin tur bidra till de merkostnaderna detta innebär genom den kyrkoantikvariska ersättningen (KAE). Nivån beräknades 1996 till 460 milj. kr per år. I dag motsvarar detta närmare 750 milj. kr. Den faktiska ersättningen uppgår dock till omkring 490 milj. kr. Församlingarna själva bär ungefär hälften av kostnaderna också för de åtgärder som är bidragsberättigade.
På grund av medelsbrist fick bland annat följande pastorat avslag på sina ansökningar vid årets fördelning av KAE:
- Carl Johans pastorat fick avslag på sökt bidrag om 1,6 milj. kr. till Masthuggskyrkan för restaurering av södra korsarmens fasad, fönster och tak, m.m. Totalkostnad är 2, 4 milj. kr.
- Kinds pastorat fick avslag på sökt bidrag om 2,7 milj. kr. till Revesjö kyrka för exteriör restaurering av fasad, fönster och tak. Totalkostnad är 4, 3 milj. kr.
- Höks pastorat fick avslag på sökt bidrag om 3,6 milj. kr. till Veinge kyrka för exteriör restaurering av fasad, fönster och tak. Totalkostnad är 5, 6 milj.
- Lysekils pastorat fick avslag på sökt bidrag om 2,6 milj. kr. till Bro kyrka för exteriör restaurering av fasad och fönster. Totalkostnad är 4, 9 milj. kr.
För oss i Svenska kyrkan innebär detta en daglig avvägning. Underhåll och vård av byggnader som inte längre används i verksamheten tar betydande resurser i anspråk. Det påverkar församlingarnas möjligheter att utveckla annan verksamhet – inte minst det diakonala arbetet, arbetet med barn och unga samt mötesplatser där människor söker stöd, gemenskap och hopp.
Mot denna bakgrund är det angeläget att fortsatt reflektera över ansvarsfördelningen mellan stat och kyrka. En mer långsiktigt hållbar ordning skulle kunna innebära att staten tar ett tydligare ansvar för kulturarvets finansiering i de delar där byggnaderna inte längre behövs för kyrkans egen verksamhet, medan Svenska kyrkan kan fokusera sina resurser där de gör störst skillnad i mötet med människor i dag.
Att värna kyrkorna är att värna det gemensamma arvet. Det är ett ansvar som delas, och som bäst bärs i samverkan. Det handlar i grunden om något mer än byggnader och ekonomi – det handlar om hur vi tillsammans tar ansvar för de berättelser, rum och sammanhang som har format vårt land, och som fortfarande har kraft att bära människor i dag och i framtiden.
Susanne Rappmann
Biskop i Göteborgs stift
(Texten har under juni 2026 publicerats i Hallands Nyheter, Hallandsposten, Bohuslänningen, Strömstads Tidning, Lysekilsposten, Borås Tidning och Lokalpressen Lerum)