Vår tid i södra Thailand

Världen är så stor, så stor – och ändå inte. Det är inte bara så att moderna resor och kommunikationer fått avstånden att krympa och människor att lära känna varandra. Den kristna gemenskapen är världsomspännande med starka ömsesidiga band, men överallt med lokal förankring.

I år firar Svenska kyrkan 150 år av internationellt engagemang, genom Act Svenska kyrkan och dess förelöpare och med en mängd ekumeniska relationer. Men Svenska kyrkan i utlandet går ännu längre tillbaka, sedan fältpräster och ambassadpräster möjliggjorde församlingsliv ”som hemma fast borta”. Samma mål gällde senare också sjömännen. Numera är de flesta utlandssvenskar turister, företagare, studenter, diplomater eller pensionärer. Hur arbetet organiseras skiftar över tid.

SKUT arbetade tills nyligen med en blandning av utlandsförsamlingar, mobil verksamhet och semiambulerande verksamhet. De förstnämnda främst i Europa och USA där antalet bofasta svenskar är särskilt högt. Men kontinenterna Sydamerika, Afrika, större delen av Asien och delar av Europa hade bara var sin mobil präst som utgick från Sverige eller USA och reste runt några veckor i taget dit de behövdes. Australien, Hong Kong och Thailand hade tillräckligt med svenskar för att kunna ha bofast personal som ambulerade i närområdet.

Numera är strategin att utlandsförsamlingarna skall kunna bli mer självbärande och att den mobila verksamheten skall utgå ifrån någon av dessa. Olof och Marie Olsson verkar nu i Bangkok för att långsiktigt bygga upp arbetet i Asien igen enligt dessa förutsättningar. Den här artikeln får bli en återblick på hur vårt arbete i södra Thailand såg ut under vår kontraktstid 2018 - 2021.

Svenskar i Thailand

Thailand har cirka tjugo tusen långtidsboende svenskar och tar därtill emot flera hundra tusen svenska turister varje säsong. Kyrkoherdeparet Anna och Erik Stenberg Roos i Bangkok, som var våra företrädare i Phuket, hade ansvar för den norra delen av landet och även grannländerna Myanmar, Kambodja, Laos, Vietnam, Malaysia och Singapore. Ulrikas och mitt uppdrag gällde Svenska kyrkans närvaro i södra Thailand, där man finner den största svenskkolonin.

Vi hade vår bas på ön Phuket, där det finns många svenska restauranger och en skandinavisk förening. De stora resebolagen har länge haft ett flertal hotellanläggningar här, men också i Krabi och i Khao Lak som drabbades särskilt hårt av tsunamin 2004. Det var under insatserna efter denna som man förstod hur många svenskar som vistas i området, vilket ledde till beslutet att förstärka Svenska kyrkans närvaro i södra Thailand. Inte minst ambassaden i Bangkok var pådrivande i den processen.

Just samarbetet med den konsulära avdelningen var en hörnpelare, då vi ofta fick uppdrag därifrån och kunde kontakta varandra dygnet runt. Då gällde det främst människor som hamnat i nöd på olika sätt och som behövde vägledning och stöd för att känna trygghet, kunna tänka klart och bli handlingskraftiga. Många stannar i landet längre än tillåtet, kan drabbas av plötslig sjukdom under resan eller av att anhöriga har dött på plats. Andra kämpar med psykisk ohälsa, missbruk eller ekonomiska skulder. Några sitter i fängelse, ofta med över 300 andra i samma cell. Och det finns ett växande antal äldre och utförsäkrade svenskar. När dokument, polis eller ambulans behövs, så ordnar ambassaden detta.

Den semiambulerande verksamheten innebar att vi inte hade några lokaler utöver bostaden. Friheten från fasta lokaler och alltför många program gav möjligheter till snabb respons på behov, t ex vid sjukdom eller dödsfall i området, sjukhusbesök, besök i fängelser och migrationshäkten. Själavårdssamtal uppstod ofta spontant, per telefon eller i planerade möten. Vi gjorde också hembesök och kunde bistå med annat praktiskt, men vi gav inga ekonomiska bidrag.

Varje högsäsong under november - februari hade vi ett tjugotal kyrkliga välsignelser över borgerliga vigslar, oftast runt om på stränderna i solnedgången när det började svalka. Eftersom kyrkans juridiska vigselbehörighet inte gäller i Thailand, så de flesta hade gift sig i Sverige strax innan avresa. Det var väldigt fint att också ha några dop i vattenbrynet, en gång med en konfirmand på semesterbesök. En annan konfirmand behövde fira en gudstjänst under resan och eftersom det var i Khao Lak där vi inte hade regelbundna gudstjänster, så ordnade vi en mässa tillsammans med hennes familj i en hotellsvit som vi hyrde för en timme.

Vår lägenhet i Kata Top View fungerade som lite av en gammaldags prästgård: en andlig och social mötesplats för dem som kom. Där firade vi veckomässa varannan onsdag kväll, efter en timmes frivillig sång- och brumstund med blandade sånger och psalmer till gitarr. Och vi hade också Fredagsfrukost hemma hos oss en gång i månaden med öppna samtal om existentiella frågor. Annars körde vi runt regelbundet till olika platser där vi inbjöd till samlingar, på svenska kaféer, restauranger och skolor. Vid större högtider firade vi gudstjänst i hyrda hotellokaler, och vissa program hade vi på ett svenskt bageri.

Det var långa avstånd och det blev mycket bilkörning i den galna trafiken, där vi flera gånger såg olyckor och döda motorcyklister liggande på vägen. En vecka per månad hade vi intensivt med program på Koh Lanta, eftersom ön låg sex timmar bort och hade en väldig hög andel svenskar på långtidsvistelse. Där hade vi lektioner i båda de svenska skolorna, en samtalsgrupp med djupa existentiella ämnen, samt en lördagsgudstjänst i en ovanlig luthersk kyrka som vi hyrde på timbasis av det lokala sjöfolket. Vi fick till och med igång en konfirmandgrupp innan pandemin förändrade allt.

Då behövde vi begränsa det mesta till digitala verksamheter med vardagsrummet som studio. I början i form av direktsända gudstjänster på Facebook. Så småningom kunde vi ha interaktiva gudstjänster och kyrkkaffe på Zoom, där deltagarna fick hjälpas åt att läsa texter och delta i samtalspredikan. Det fortsatte vi med i flera månader medan vi placerats i Sverige och senare Spanien under pandemin.

Som diakon och präst var Ulrika och jag de enda anställda i Svenska kyrkan i södra Thailand, men Svenska kyrkan var närvarande överallt genom alla dess medlemmar som bodde och vistades där. Det var en förmån för oss att få tydliggöra detta och uppmuntra deras delaktighet. Det var också de som hjälpte oss att hitta in i den thailändska vardagen, som uppmärksammade oss på hur andra har det och som gärna tjänstgjorde på olika sätt. Det var väldigt roligt att lära känna dem, deras erfarenheter och perspektiv på tillvaron, inte minst i våra samtalsgrupper.

Anders Stenbäck

Artikeln är hämtad ur tidningen Julhälsning från Svenska kyrkan i utlandet i Göteborgs stift 2024. Där kan du också läsa en hälsning från ordföranden Peter Hellgren, en presentation av verksamhetsutvecklare Lena Olsson på kyrkokansliet, en artikel om årsmötet, verksamhetsberättelsen för 2023, hälsningar från Sjömanskyrkan i Halmstad, församlingarna i Costa del Sol, Melbourne, New York och arbetet i Asien, en från ärkebiskop Martin Modéus samt en inbjudan till inspirationsdag med årsmöte 2025.
Den går att beställa från SKUT-rådet i Göteborgs stift.