Samtidigt finns där ett stråk av vemod. Vi vet att allt det vackra är förgängligt. Syrenerna blommar bara en kort tid, lammungarna är inte så små längre och sommaren som nyss låg framför oss kommer en dag att vara ett minne blott.
Kanske är det just därför sommaren berör oss så starkt. Den påminner oss om att stanna upp och se det som finns här och nu. Att lägga märke till humlan som arbetar bland blommorna, den nyutslagna rosen, kvällssolen över sjön eller regnet som får gräset att växa.
I kyrkan talar vi ibland om tacksamhet som en form av uppmärksamhet. Att se det goda medan det pågår. Kanske kan den här sommaren få bli en tid då vi övar oss i just det – att vara där vi är, ta emot dagen som ges och se det som blommar, innan det blommar över.
"Se, jag gör allting nytt." Uppenbarelseboken 21:5
Text: Cecilia Nyholm, enhetschef församlingsutveckling