Söndagen 14 januari fick Göteborgs stift fem nya präster och sex nya diakoner då Göteborgs stifts biskop Susanne Rappmann vigde prästkandidaterna Cecilia Stenhede, Andrea Bruzelius och Sofia Gustavsson, diakonkandidaterna Martin Johansson, Carina Andersson, Sara Beran Peterson, Sofia Rydell, Sara Gunge och Anna Skoog samt tog emot Jadran Jelovcic, prästvigd i Protestantiska reformerta kyrkan i Kroatien (Protestantska reformirana crkva u Hrvatskoj), efter att ha avlagt prästlöften och behörighetsförklarats i Domkapitlet samt Daniel Johansson vigd för EFS och behörighetsförklarad av Domkapitlet.
I sitt vigningstal till kandidaterna skickade biskop Susanne Rappmann med följande ord:
– Er uppgift idag är att bekräfta er vilja att följa Kristus och att ta ansvar för de särskilda uppgifter som följer med att vara präster och diakoner.
– Jesu uppmaning att följa honom, är inte en engångshändelse, det är att gång på gång resa sig upp, ta ett steg i taget, i tillit till att Guds rike är nära. Att lyhört lyssna efter Guds kallelse, som i vår tradition oftast tolkats som vår medmänniskas behov, men som vi i vår tid blivit allt mer medvetna också innefattar skapelsens rop på läkning.
– Må Gud ger er vishet och glädje i uppdraget.
Torsdagen före vigningshelgen genomgick präst- och diakonkandidaterna examen inför domkapitlet i Göteborg. Det är den sista delen i utbildningen till präst och diakon och därmed blev kandidaterna behöriga att vigas och träda i tjänst i Svenska kyrkan.
Vid vigningen i Göteborgs domkyrka 14 juni avlade präst- och diakonkandidaterna sina vigningslöften och vigdes till sina ämbeten. Prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i en av biskopen utsedd församling i Göteborgs stift under ett år. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan. Diakonerna är i och med vigningen behörig till diakontjänster i Svenska kyrkan.
På bilden syns: Domprost Stefan Hiller, diakonerna Sara Gunge, Anna Skoog, Martin Johansson, Sofia Rydell, Carina Andersson och Sara Beran Peterson, prästerna Andrea Bruzelius, Sofia Gustavsson, Cecilia Stenhede, Jadran Jelovcic och Daniel Johansson samt biskop Kari Mangrud Alvsvåg (Borg bispedömme) och biskop Susanne Rappmann. (foto: Torgny Lindén)
Präster:
Andrea Bruzelius, går ut tjänst i Munkedals församling
Jag bor i Göteborg, som också är min hemstad. Ord har alltid varit viktiga för mig. Evangeliets och Bibelns ord har funnits med från början, liksom skönlitteraturen, i vid bemärkelse. Under mitt yrkesliv som skribent och lärare i svenska och SFI har orden och språket varit bärande, både i skapandet av text, i lärande och undervisning och i mötet med människor. Kyrkan är en plats där ord kan få liv, i mötet mellan människor och när vi möter evangeliet, här och nu. Sista åren innan jag påbörjade utbildningen till präst hade jag förmånen att få arbeta som samordnare för Envis, ett integrationsarbete i Nylöse pastorat, där människor med svag förankring i det svenska majoritetssamhället fick nya chanser och vägar vidare. Socialt arbete, språk och evangelium i praktiken! Och för mig ett beslut som sakta växte; att vilja bli präst i Svenska Kyrkan! Jag är glad och tacksam över att nu äntligen vara här! Med förhoppningar och längtan till ett liv i tjänst för kyrkan och människorna som möts i och genom den! Med evangeliet i centrum. ”
Sofia Gustavsson, går ut i tjänst i Kållereds församling
Född och uppvuxen på en lantgård utanför Lidköping i Vinninga, Sävare församling. Hembygden, Västergötland och kyrkan är viktig för mig och jag har inför vigning bett Astrid Karlsson, Vinninga 90 år att broderad en stola med sävsredräktens brodyr. En hyllning till alla som bevarat och bidragit till en levande landsbygd, kyrkans och Guds närvaro i vårt samhälle.
Jag bor i Göteborg med min familj och har tidigare arbetat på daglig verksamhet med scenkonst. Mina stora intressen är musik, teater, konserter och matlagning. Jag är även engagerad och stolt 4H medlem och en bandyfantast. Jag brinner för en öppen kyrka där vi bygger broar.
Jadran Jelovcic, går ut i tjänst i Lindome församling
Jag är född 1977 på ön Mali Lošinj i Kroatien och växte upp i Dalmatien, med rötter i både den romersk-katolska och den ortodoxa traditionen. År 2001 döptes jag i en protestantisk kyrka och upptäckte en tro som kom att forma hela mitt liv.
Efter teologiska studier tjänstgjorde jag först som missionsdiakon och därefter som präst i Kroatien. Under fem år fick jag arbeta med församlingsliv, undervisning och mission. År 2013 flyttade jag till Sverige efter ett besök i Göteborg, en stad som snabbt blev mitt nya hem. Här lever jag idag tillsammans med min hustru Jelka och våra tre barn.
Livet i Sverige har till stor del handlat om familj, arbete, integration och att bygga en trygg framtid. Samtidigt har kyrkan hela tiden funnits med som en röd tråd genom livet. När jag ser tillbaka kan jag ana hur Gud steg för steg har lett mig vidare, även under perioder då vägen inte varit tydlig för mig själv.
Nu ser jag med stor glädje, ödmjukhet och tacksamhet fram emot att få påbörja min tjänst som pastorsadjunkt i Lindome församling. Jag hoppas få dela tro och liv med de människor jag möter och tillsammans med dem upptäcka mer av Guds närvaro i vardagen.
Daniel Johansson, går ut i tjänst Tanums pastorat
Efter ett par decennier inom reklam och media samt några år med egen bilfirma, blev kallelsen att tjäna Gud och människor som präst omöjlig att ignorera. Så prästvigdes jag den 29 januari 2017 i Västerås domkyrka för tjänst inom EFS. I dag är jag tacksam över att tas emot som präst i hela Svenska kyrkan, och jag har redan hunnit tjuvstarta i fantastiskt vackra Bohuslän.
Jag och min fru Frida – som för övrigt också är präst – har bl.a. lyckats åstadkomma två döttrar och en son. En ny påminnelse om tidens gång lämnades mig här om dagen; när ett av barnen plötsligt fyllde 20 år. – Trots en alltmer respektabel ålder ser jag fram emot många fler år i Guds och Svenska kyrkans tjänst – med tillförsikt, glädje och en massa skratt på vägen.
Cecilia Stenhede, går ut i tjänst i Bollebygds pastorat
Jag är uppvuxen i Sävedalen, utanför Göteborg, och har idag min hemvist i centrala stan. Jag håller också ett fast hjärta till Tjörn och skärgårdslandskapet. Rörelsen mellan stad och landsbygd, mellan det pulserande och det stilla, präglar både mig som person och mitt perspektiv. Med en bakgrund i familjens juvelerarverksamhet och som konstvetare har jag alltid haft ett nära förhållande till hantverk, skönhet och estetik och det förhållandet har följt med in i trons rum — en övertygelse om att det heliga också kan bäras fram genom det vackra.
Min gudstro har varit en del av mig sedan barnsben och kallelsen till att bli präst är något som vuxit fram. Jag vill genom mitt tjänande bidra till Guds rikes utbredning — från mörker till ljus, oavsett hur våra liv ser ut.
Diakoner:
Carina Andersson, går ut i tjänst i Munkedals församling
Omsorgen om människor har varit en röd tråd genom hela mitt liv. Med min bakgrund som sjuksköterska och vidareutbildad distriktssköterska är jag van att möta människor i olika livssituationer, vilket har gett mig värdefulla erfarenheter. Jag har alltid velat arbeta med människor, men med åren inom vården kände jag allt tydligare att något saknades. Jag längtade efter att få möta människor även på ett existentiellt och andligt plan, då fokus i arbetet främst låg på de fysiska behoven. En önskan om förändring började ta form. För fem år sedan läste jag arbetsbeskrivningen för diakon på Svenska kyrkans hemsida. Jag kände direkt ett inre kall och en längtan efter att få bli diakon. Nu är den längtan verklighet. Jag är född och uppvuxen i Bullaren i norra Bohuslän och har sedan tjugo år tillbaka mitt hem i Rabbalshede i Tanums kommun. På fritiden uppskattar jag tid med familjen och promenader i naturen. Sedan några år arbetar jag i Munkedals församling, där jag nu får förmånen att fortsätta min tjänst som vigd diakon. Med stor glädje och tacksamhet ser jag fram emot att få fortsätta i det diakonala arbetet. Att få vigas till diakon och leva i detta uppdrag är en stor gåva.
Sara Beran Peterson, går ut i tjänst i Uddevalla pastorat
Jag är uppvuxen i Uddevalla och bor sedan 24 år i Ljungskile med min man och våra barn. Jag är född in i Svenska kyrkan, men har haft vänner och engagemang i olika kristna samfund och gemenskaper under många år. Jag värdesätter ännu kontakter med människor av olika bakgrund och trosuppfattningar, men har landat i Svenska Kyrkan som min kyrkliga hemvist. Jag är utbildad grundskollärare i de lägre åldrarna, och har arbetat i skolans värld i 16 år. Där kände jag att jag allra bäst kom till rätta i de enskilda mötena med eleverna. Det bidrog till att återuppväcka en längtan som jag haft sedan tjugo-årsåldern att arbeta med diakoni. En dörr öppnades för att pröva på det diakonala arbetet i rollen som diakoniassistent och jag fann mig snart mycket väl tillrätta med det kreativa, varierade och hoppingivande arbetet i kyrkan! Jag önskar i mitt uppdrag som diakon att, tillsammans med andra, få förmedla hopp och ljus i en många gånger hård värld. Och att mina personliga erfarenheter av tro och liv kan bidra till att andra hittar fram till sin egen tro och till en tillit till Livet.
Sara Gunge, går ut i tjänst i Carl Johans pastorat
Jag växte upp på en ö i Göteborgs södra skärgård där kyrkan tidigt blev en viktig plats för mig.
Jag har en bakgrund som sjuksköterska och har vidareutbildning i Barn och ungdomssjukvård samt Psykiatrisk vård. Jag bor med min man och våra två tonåringar nära den församling jag nu fått tjänst i. För mig är kyrkan en plats där hela livet får rum och jag ser fram emot att möta människor i livets alla skeden. Jag vill arbeta för en inkluderande kyrka som välkomnar alla, oavsett bakgrund, livssituation eller identitet.
Martin Johansson, går ut i tjänst i Tjörns pastorat
Jag är född och uppvuxen på ön Tjörn i södra Bohuslän med havets sus och dramatiska skiftningar som en ständig fond till min vardag. Numera tar sig detta marina arv i uttryck i att jag är en inbiten kajakpaddlare.
Mitt intresse för resor, inre resor som mitt ständiga läsande, men också yttre resor, förde mig som ung vuxen ut i världen, oftast med min livsvän gitarren i släptåg. Jag fick möta bergen och de vänliga leendena längs de branta stigarna i Nepal, träffa stolta stamfolk i Papua Guinea men framförallt hänföras av Afrika i all sin storslagenhet, en kontinent som ligger mig så varmt om hjärtat.
Dessa erfarenheter lade en viktig grund till det som senare skulle min kallelse till diakon. Men däremellan blev jag ekonom och arbetade med ekonomi i cirka 13 år innan jag plötsligt fick en tydlig uppmaning av att det var dags att följa en ny väg i mitt liv och fördjupa mitt lärjungaskap. Så jag sa upp mig från mitt trygga bankjobb och valde att följa min längtans väg till diakon, med fint stöd av min kära familj och genom Guds varsamma ledning.
Sofia Rydell, går ut i tjänst i Öckerö församling
Jag är född och uppvuxen i Öckerö församling. Mycket av min tid som barn och ungdom spenderades i kyrkan och där lades en grund för min tro som genom livet har fått gro och växa. Mitt arbetsliv innefattar mycket! Jag har arbetat inom fordonsindustrin, livsmedel, Svenska kyrkan, egen företagare, gymbranschen och sjukvården. Längtan till att bli diakon har funnits där under många år och nu får den blomma. Nu står jag här med djupare rötter redo att få ge tillbaka. Jag är glad och förväntansfull inför mitt uppdrag som diakon. Gud till ära och människor till tjänst!
Anna Skoog, går ut i tjänst i Skallsjö församling
Jag heter Anna och bor tillsammans med min man, våra fyra barn och vår hund i kaféstaden Alingsås. Där har vi bott i snart tre år, efter att ha flyttat tillbaka till Sverige efter 16 år i Schweiz. Jag har dubbelt medborgarskap och känner mig hemma i båda länderna, vilket är en stor förmån. Jag är uppvuxen på vackra Öland och har alltid sett mig som en östkustmänniska, men jag har långsamt fått erkänna att västkusten också har en särskild charm.
Naturen betyder mycket för mig. Jag älskar både att vandra i alperna och att simma i kalla svenska vatten. Hundpromenaderna har blivit min terapi och min stund för återhämtning.
I Schweiz arbetade jag först som församlingsassistent i en liten schweizisk församling och senare som diakoniassistent i Svenska kyrkan i Zürich. Tiden i utlandskyrkan lärde mig mycket, inte minst om flexibilitet, engagemang och vikten av att möta människor där de är.
Min väg till att bli diakon har på många sätt varit både krokig och självklar samtidigt. Det känns som en naturlig del av vem jag är, men också som något så stort att jag ibland undrar hur jag ska bära det. Tacksam att i allt vara buren av Guds nåd!
Nu ser jag fram emot att fortsätta mitt arbete i Skallsjö församling tillsammans med fantastiska församlingsbor och fina kollegor.