Bild på tidningsartikel
Foto: Johanna Frostensson

Debatt: Är ersättningsteologi kristen antisemitism?

Nyhet Publicerad

Kyrkan måste arbeta vidare med frågor kring ersättningsteologi, skriver Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift och Kamilla Skarström Hinojosa, lektor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet i en debattartikel i Dagen.

På torsdag startar årets Bokmässa i Göteborg. Ett tema är Judisk kultur, och i sitt program belyser Svenska kyrkan på olika sätt relationen till judendomen. Ett begrepp som står i fokus är så kallad ersättningsteologi, alltså tanken som återkommit genom kyrkohistorien att kristendomen har ersatt judendomen i Guds handlande med mänskligheten. Redan på onsdagen innan Bokmässan öppnar kommer ämnet att behandlas i ett högre seminarium som Göteborgs stift arrangerar tillsammans med Göteborgs universitet.

En utgångspunkt är samtalsdokumentet Guds vägar: Judendom och kristendom. Dokumentet antogs av kyrkomötet 2001 och kan beskrivas som Svenska kyrkans hittills mest genomarbetade ställningstagande när det gäller relationen till det judiska folket. Dokumentet kommer i samband med Bokmässan ut i nytryck med förord av ärkebiskop Martin Modéus. I Guds vägar tar Svenska kyrkan tydligt avstånd från idén att judendomen skulle ha spelat ut sin roll. Det slås fast att “Guds förbund med det judiska folket äger fortsatt giltighet”.

Ställningstagandet är viktigt. Men samtidigt är ersättningsteologiska tankemodeller djupt inbäddade i den kristna traditionen. En gudstjänstbesökare i vilken kyrka som helst möter i dag ersättningsteologi i text och tolkningar av Bibeln, psalmsång, liturgi och ibland även predikan. Ersättningsteologi i sin mjuka form kan då ses som nödvändig för såväl kristendomen som judendomen för att kunna motivera en religiös tillhörighet.

Från Hebréerbrevet hör vi att Kristus förmedlar “ett bättre förbund” (8:6). I predikan kan det påstås att fariséerna var hycklare som inte förstått Guds vilja till skillnad från Jesus och hans följare vars judiska ursprung sällan betonas. I Psalm 331 sjunger vi “Moses gav oss lag och krav … Jesus lyfter bördan av.” Även i kyrkokonst speglas denna syn på relationen mellan de två religionerna, till exempel motivet Ecclesia et Synagoga. För att inte tala om ren föraktkonst där judar framställs på djupt förolämpande sätt, vilket Svenska kyrkan bland annat har lyft i symposiet “Att måla den andre på väggen”.

De flesta är i dag överens om att ersättningsteologin är problematisk. Inte bara för att dagens judar drabbas, men också för att den kristne tvingas se sig själv i relation till juden som den negative Andre. Samtidigt som detta avståndstagande äger rum, har också den internationella debatten nyanserats. Det talas i dag om en “hård”, respektive “mjuk” form av ersättningsteologi.

Den hårda formen utgörs av tankemodeller som hävdar att judar måste konvertera till kristendomen för att ingå i förbund med Gud. Den mjuka innebär att man både som jude och kristen betraktar varandra som stående i förbund med samma Gud, samtidigt som man ser den egna religionen som den mer fullkomliga förbundsrelationen. Ersättningsteologi i sin mjuka form kan då ses som nödvändig för såväl kristendomen som judendomen för att kunna motivera en religiös tillhörighet.

Med hjälp av dessa definitioner kan vi återvända till dokumentet Guds vägar. Här diskuteras tre modeller som av kristna har använts för att beskriva relationen mellan judendom och kristendom. Den första modellen representeras av en hård form av ersättningsteologi, nämligen “tanken att kyrkan, det nya Israel, det nya förbundet, har ersatt det judiska folket, det gamla förbundet”. Denna tankegång avvisas bestämt i dokumentet.

De två andra modellerna representerar mjukare former av ersättningsteologi. Den ena går ut på att “det finns två parallella frälsningsvägar, en för judarna, en annan för övriga folk.” Den tredje modellen innebär att judendom och kristendom är två vägar som “löper samman vid tidens slut”, då “Gud skall uppenbara för judarna vem som är Messias.”

Samtalsdokumentet tar inte ställning för någon av de två mjukare modellerna. Hela idén med ett samtalsdokument är såklart att det ska leda till vidare reflektion, men avsaknaden av en sådan i det offentliga kyrkliga samtalet om tro och teologi är slående. Frågan om vad vi ska göra med tvåtusen år av ersättningsteologi är långt ifrån löst och kräver fortsatt reflektion från såväl kyrkor som akademisk forskning.

Det är alltså mot denna bakgrund som Göteborgs stift i samarbete med universitetet nu plockar upp samtalet igen och försöker ta det ett steg vidare. I seminariet inför Bokmässan kommer frågorna att belysas dels från ett praktiskt teologiskt håll: Hur hanterar vi ersättningsteologi i gudstjänsten? Dels från ett judiskt perspektiv: Vilka konsekvenser har ersättningsteologin fått för judar i historien? Dels från ett översättningsperspektiv: Hur ska texter om “judarna” och ersättningsteologiska utsagor hanteras i den pågående nya översättningen av Nya testamentet?

Och sist men inte minst, de akademiska frågorna: Är ersättningsteologi kristen antisemitism? Och om den ska ersättas – i så fall med vad? Ambitionen är att seminariet ska bli ett startskott för ett fortsatt och fördjupat arbete med frågorna. Det är ett arbete som kyrkan aldrig kan eller får bli färdig med.

Susanne Rappmann, biskop Göteborgs stift
Kamilla Skarström Hinojosa, lektor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet

(Debattartikeln har varit publicerad i Dagen 26 september 2023)