Som underhållsplanerare verkar Roland vara helt rätt person på rätt plats. Han berättar engagerat om sina uppgifter på jobbet men säger också glatt att han kan förstå att det inte är något för alla:
– Mycket av det jag gör kanske folk tycker låter tråkigt. Nu lägger jag till exempel in alla stiftets 442 orglar med dokumentation i vårt system. Men jag är väl lite tråkig av mig då!
Rolands jobb handlar om att stötta församlingar och pastorat med underhållsplanering. Det innebär att han besöker enheterna, inventerar deras byggnader och föremål, lägger in dem i fastighetssystemet och gör bedömningar av när de ska bytas eller när åtgärder kommer att behövas.
– Varje enhet, varje byggnad och varje detalj är på sitt sätt och har sina förutsättningar. Jag kan inte stå med pekpinnar utan vänder ofta på det – jag försöker få folk att fundera på vad som händer om de börjar tänka på ett annat sätt och hur det skulle fungera. Samtidigt måste jag vara tydlig med vissa saker, det går inte att skjuta på underhåll.
– Det svåra är att bedöma när något behöver göras nästa gång. Ute på Öckerö är det till exempel helt andra förutsättningar och intervall än i skogarna i Björketorp. Det är först när man har en långsiktig plan och ser hur mycket allt kostar som man kan börja planera.
Det är just planeringen och att kunna prioritera som Roland ser som den stora vinsten med underhållsplaneringen. Han ser sina arbetsuppgifter som ett sätt att underlätta för andra:
– Ta en enhet som lever från år till år och undrar vad de ska lägga i budget och så vidare. När de gör justeringar och börjar använda de system som finns så kan de trycka på en knapp och få ut ett svar på vad som kommer behövas de närmaste 3, 10 eller 20 åren. Man inser att man kan börja strukturera upp sitt arbete. Det är härligt att se det hända.
Roland har jobbat med byggnader och besiktning i över 20 år. Han var länge på Anticimex som byggnadstekniker, och senare som förvaltare på Riksbyggen.
– Jag ville gå vidare till en ny roll och såg en annons från stiftet. Jag började här 2016. Då hade vi inte så mycket uppbyggt, men vi har fått ordning på väldigt mycket.
– Jag trivs! Det är ett ganska självständigt jobb. Jag vill helst stå långt bak, och inte synas så mycket. Men jag tycker det är roligt att komma ut och träffa enheterna och förstå deras verklighet. Jag kan lite om mycket, och ofta kan jag faktiskt hjälpa, det är det jag tycker är roligt.
Innan Roland började på stiftet är hans starkaste minne av Svenska kyrkan att han spelade profeten Jesaja i ett julspel i fjärde klass. Men det betyder inte att kyrkan känts långt bort, och på senare år har den kommit allt närmre – vilket också hjälper honom i jobbet.
– Jag har alltid haft en respekt för kyrkan, och den har ökat nu. Sedan 2018 sitter jag med i kyrkoråd och -fullmäktige i min hemförsamling, det gör att jag har mer förståelse för enheterna jag jobbar med. Ibland är saker mer komplicerade än man kan tro.
– Det finns en frihet så som jag jobbar. Jag lägger upp mina planer, tar kontakt med enheterna, offererar kostnader. Sedan är det inte alltid det blir som man tror eller hoppas, men jag tycker det är ett fritt och trevligt jobb, och man får träffa de här människorna, det tycker jag är roligt.
Text: Frida Blomqvist