Möt stiftsdiakon Greger Carlsson

Militärtjänstgöring inom sjukvården ledde till arbete med människor

Under tonåren hade Greger en plan; han skulle arbeta inom data och ekonomi. Men när det efter gymnasiet och en kort tid på ett dataföretag var dags för lumpen och vapenfri tjänst blev det inom sjukvården och med inriktning på psykiatri.

– Det var först då jag förstod att det var människor jag ville arbeta med. Då la jag ekonomi och data på hyllan och fortsatte på det människovårdande spåret, berättar han.

Greger fortsatte så till Helsjön folkhögskola och bibellinjen.

– Jag är inte uppvuxen i kyrkan eller i en kristen familj, men hittade min egen tro i tonåren. Därför kändes bibellinjen som ett bra val, berättar han. Efter året på Helsjön fick han erbjudande från olika församlingar om att arbeta som ungdomsledare och liknande.

– Eftersom jag inte hade någon bakgrund i kyrkan tackade jag nej till de förfrågningarna. Det kändes inte som om det var där jag hade min framtid och jag bestämde mig för att jag aldrig skulle jobba i kyrkan. Istället sökte jag till socionomutbildningen och därefter jobbade jag som socionom på ett behandlingshem en kort tid. I samma veva hittade jag en tillhörighet i kyrkan, fortsätter han.

Församlingsmiljö där jag kom till min rätt

– Jag och min fru hamnade i Stenungsund och där fick jag möta en församling där jag trivdes. Det var en miljö där jag var efterfrågad och fick vara med. Jag kände att jag kunde komma till min rätt i den miljön, berättar Greger. Han engagerade sig som ideell medarbetare i konfirmandarbetet och mötte i och med detta också diakonerna i församlingen.

– Det gjorde att jag fick inblick i och blev väldigt intresserad av deras jobb och valde därför att läsa vidare till diakon, fortsätter han.

1996 vigdes han till diakon och arbetade som församlingsdiakon under många år. Först gjorde han fyra år i Kungshamns pastorat för att sedan, år 2000, hamna i Kinna församling.

– Jag arbetade i Kinna i 16 år. Det var ett oerhört varierande jobb. Arbetslaget jobbade tillsammans mot ett gemensamt mål, vilket jag verkligen uppskattade, berättar han. Med åren började han arbeta mer och mer med samtal och ville därför specialisera sig inom det området. Bland annat arbetade han 2009-2019 som Göteborgs stifts kontaktperson när det gäller sexuella trakasserier.

Tjänst vid Göteborgs stiftskansli

År 2014 dök det upp en passande tjänst på Själavårdscentrum vid Göteborgs stift som Greger sökte och fick.

– Det arbetet innebar i princip enbart samtal med personal från hela Göteborgs stift och jag trivdes jättebra med de arbetsuppgifterna. Jag var också handläggare i frågor som rörde sjukhuskyrkan och kriminalsjälavård, berättar han.

Under 2020 lades Själavårdscentrum successivt ned och Greger gick över till att arbeta med det han gör idag; rekrytering av diakoner.

– De personer som vill bli diakoner hänvisas till och tar kontakt med mig. Mitt jobb är att hjälpa dem genom hela processen, hela vägen fram till eventuell diakonvigning, berättar han.

– Jag lotsar och coachar dem igenom antagningskonferensen, Mötesplats Stift-Student (MSS-dagar), praktik i församling, inför det pastoralteologiska slutåret på Svenska kyrkans Utbildningsinstitut (SKUI) samt inför examen och vigning, fortsätter han.

– Det är ett varierande jobb och jag har att göra med en brokig skara blivande diakoner säger han och ler.

– Men generellt är det personer som befinner sig mitt i livet och som har människovårdande yrkeskompetens och erfarenhet.

Efter vigningen har han inte lika mycket kontakt med diakonerna.

– Givetvis träffar jag dem i och med att jag samarbetar med de andra stiftsdiakonerna med bland annat kontraktssamordnare, Biskopens präst- och diakondag och andra mötesplatser där diakoner finns. Men just rekryteringsbiten är den största delen av min tjänst, menar han.

Ett yrkesliv med samtalet i fokus

Greger är väldigt intresserad av människor och tror att det är en egenskap som han har god nytta av i sitt jobb.

– Man måste nog tycka om och vara nyfiken på människor, det tror jag är oerhört viktigt. Och eftersom stora delar av hans yrkesliv har handlat om det själavårdande samtalet, ett fokus han själv trivdes med, så kan man ställa sig frågan om just samtalet är något han saknar i de arbetsuppgifter han har idag?

– Jag har bara en annan typ av samtal nu, svarar Greger på den frågan.

– De är inte själavårdande. Men det är samtal med en person som är inne i en process, en person som kommer på att ”det här vill jag bli” och det är fantastiskt spännande att få följa dem på den resan, säger han och ler. 

Text Kristine Ålöv, stiftskommunikatör, bild Torgny Lindén, pressekreterare och kommunikatör