Foto: Frida Blomqvist

Möt Lars-Olov Georgsson

- Det är nog något helande med att vara ute i klorofyllen, som vi kanske inte riktigt förstår, menar skogvaktare Lars-Olov Georgsson. För honom är det bandet till skogarna som är det viktigaste i jobbet. Stiftets skogar är något han vill vårda och lämna över i gott skick till nästa generation.

- Att förvalta är att lämna över en stafettpinne. Vi kan översätta det till en gård – du föds på en gård som brukats i många generationer och från vilken man haft sin inkomst. Den vill du inte förstöra. Gården brukas utan att förbrukas och precis så är det här. Kyrkan har marker att förvalta som vi ägt i hundratals år, och då vill vi lämna över något vi är stolta över till nästa generation.  

För Lars-Olov är skogsförvaltning inom Svenska kyrkan förenat med en kristen omsorg om naturen, och att navigera rätt.

- Vi har gröna planer, vi är certifierade, vi har åtgärds- och produktionsplaner i det korta och det långa perspektivet. Tillsammans ger det oss stöd i våra natur-, miljö- och produktionsmål. Vi i Svenska kyrkan är duktiga på att förstå detta med förvaltning, långsiktighet och evighetens perspektiv. Det går att förena miljöhänsyn, naturvård och bevarande med att samtidigt ha en inkomst från skogen.

- Jag funderade över hur mycket jag skördat och sålt virke för på stiftets marker. På mina 30 år borde det röra sig om ca 2 miljoner kubikmeter, i dagens pris blir det ett värde av ca 1 miljard kronor. Klär man det i pengar förstår man vilket ansvar det är. Det är inget man leker med hur som helst. Man ska inte heller glömma att allt det vi avverkar sedan växter upp igen – och till och med lite mer, eftersom vi aldrig avverkar allt. Så varje morgon när jag vaknar kan jag säga ”så här mycket skog har jag aldrig haft”.  

Inom några år är det dags för Lars-Olov att gå i pension efter att ha jobbat i 30 år på stiftets marker. Efter de åren berättar han att skogarna blivit något av hans skötebarn.

- Jag tycker det här är ett fantastiskt fint jobb, och jag är där nu att jag snart ska lämna över stafettpinnen till någon annan. På mina år har jag sett så mycket hända, på samma fläck som jag en gång skördade har jag återplanterat, röjt och nu är jag med på samma fläck och gallrar – det är häftigt! Man kan på sina ställen faktiskt se att jag satt min prägel på markerna utifrån de beslut jag har tagit.  

Jag blir glad när jag ser det grönska

Förutom avverkning och plantering är det många olika delar som ingår i rollen som skogvaktare. Kontakter med industrin, tillsynsmyndigheter, grannar, det rörliga friluftslivet och mycket annat hör till Lars-Olovs roll.

- Det finns ingen vanlig arbetsdag. Det är många olika tårtbitar man har ansvar för och alla skall planeras, budgeteras och prioriteras. Det blir väldigt många beslut som skall tas varje dag. Det är svårt ibland, men man får göra det bästa man kan. Och blir det något litet felbeslut i den växande skogen kan det faktiskt hamna på plussidan till slut, det kan bli något som gynnar mångfalden.

Det Lars-Olov tycker om med sitt jobb är just att få följa med i generationerna av växande i skogarna han har hand om.  

- Jag blir glad när jag ser en ny generation sådd grönska likt en fin julgransodling. Det kan se så tråkigt ut direkt efter en avverkning, men redan efter några år ser man hur den nya generationen reser sig. Den bilden gläder mig.  

Text och bild: Frida Blomqvist

Mer om Lars-Olov

  • Namn: Lars-Olov Georgsson 
  • Ålder: 63 år 
  • Arbetstitel: Skogvaktare 
  • Bor: Vänersborg