Edelfeldt, Inger: ”Snälla, snälla Jenny” ur Novellerna (2019, Norstedts).
Novellen ”Snälla, snälla Jenny” ur Novellerna, Inger Edelfeldts samlade noveller från ett långt författarskap handlar om en fjortonåring med anorexia. Novellen fångar diagnosen ur ett väldigt drabbande inifrånperspektiv som lyfter fram många av dess facetter. Här finns smalhetshetsen, men också kontrollbehovet, frigörelsen från föräldrarna samt flyktförsöken från den prosaiska vardagen och vuxenblivandets plågsamma transformation. Jenny vill vara vemodigt eterisk, bli en älva, ett skogsrå, ”den lilla flickan”.
Edelfeldt beskriver på ett väldigt övertygande sätt hur sjukdomen manifesterar sig rent fysiskt, i kroppen, i illamående och yrsel och huvudvärk och matthet, i det ständiga frysandet, i smärtan i den oskyddade svanskotan när hon sitter ner för länge. Maten som hon inte äter är ständigt närvarande, i hur Jenny önskar sig en blus är ”röd som geléhallon” och köper ”en tvål som luktar starkt av jordgubbar”, i hennes nattliga hetsätarmardrömmar, i upptagenheten vid vad andra äter och i lådan med urklippta recept som hon sparar för när hon uppnått den där odefinierade och undanglidande målvikten.
Hon vacklar mellan sjukdomsinsikt, sjukdomsbejakande och sjukdomsförnekelse, men går ändå med på att följa med sin förtvivlat oförstående mamma till sjukhuset. Läsaren lämnas med hoppet att hon där kommer möta någon som förstår henne så som man förstår henne när man läser hennes berättelse.