…Betlehem Isaak, som med debuten Mitt liv utan dig skrivit en stark uppväxtskildring om att vara en grubblare när andra vill leka, om mellanförskap, rasism, kampen mot orättvisor och saknaden efter en pappa som med åren känns allt längre bort.
Din pappa Dawit Isaak sitter fängslad som politisk fånge i Eritrea och du har inte träffat honom på nästan 20 år. Hur tänker du på honom i dag?
– Först och främst är han min förälder och min mammas man. Inte journalisten, författaren eller frihetskämpen. Jag tänker på den man som hämtade och lämnade på dagis och läste för oss. Han är en familjemedlem vi saknar och jag vill att han ska komma hem.
Vad inspirerade dig att skriva boken?
– Jag tycker det är viktigt att historier som min får berättas. I Sverige är jag ganska unik, men i världen finns det många Betlehem och många Dawit. Det handlar om att sådana som jag får ta plats. Det är en fundamental mänsklig rättighet, att få möjlighet att berätta sin historia.
Det känns som om du kommer ihåg väldigt mycket från när du var riktigt liten?
– Det gör jag också, men när jag har pratat med min familj har jag ibland insett att det inte var riktigt så som jag kommer ihåg det. Därför har jag haft stor hjälp av min mamma. Hennes och pappas förhållande gick lite upp och ner, men det är två människor som tycker om varandra.
Du använder uttrycket mellanförskap för att beskriva hur det är att växa upp i två länder, två kulturer och med annorlunda omständigheter. Vad innebär ordet för dig?
– Att man hela tiden måste bevisa sig själv för båda sidor och alltid behöver göra mer än andra. Vara ordentligare och mer tacksam än alla andra. En tacksamhet som inte är relevant. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att få bo i ett land och kunna ha ett trevligt liv där, utan förtyck. Däremot är jag tacksam för alla som gått före och kämpat för våra rättigheter och skapat möjligheter för alla som bor här. Jag är själv inte troende, men det här är ett kristet land och när saker har hänt har jag ofta tänkt: tror ni att Jesus hade betett sig sådär? Han som stod på de utsattas sida. Och det hade han ju inte.
Du berättade under våren att du säkert vet att din pappa lever, utan att kunna berätta mer om det. Vad tror du krävs för att din pappa Dawit Isaak äntligen ska bli frigiven?
– Vi måste ha dialog och vi måste kunna prata om svåra saker även med Eritrea. Oavsett om det gäller kvinnofrågor eller min pappa. Att peka och säga vi vet vad ni gör har uppenbart inte fungerat. Dialog är alltid svaret.
Text: Anna Rikner
Lyssna till Betlehem Isaak som samtalar med Pontus Nilsen, präst i Oscar Fredriks församling i Göteborg på Se människan-scenen fredagen den 25 september kl. 16.00–16.20 under rubriken Mitt liv utan dig.