Trädbilden brukar illustrera hur alla olika kyrkor och samfund en gång kom från en stam och därefter har förgrenat sig i de olika kyrkliga sammanhang som finns idag. Flodbilden illustrerar hur vi från början var olika strömmar och riktningar som därefter runnit ut i en gemensam flod.
Jag tror dock vi behöver andra bilder om vi ska djupna i vår förståelse av vad enhet betyder och varför det behövs, hur det levs, och var. Bilder av trädet och floden kan låsa oss i ett tänkande som förutsätter enhet som någon form av entydighet eller gemensam samstämmighet. Bilderna kan också knyta oss till en linjär syn på tid. Ett slags före och efter, då, nu och sedan. Då en gång var vi eniga, alternativt, sen, någon gång, ska vi bli eniga.
Enhet behöver gå djupare och ska inte fokusera på organisation, gemensam tanke, gemensam praktik eller ens gemensam tro. Enhet börjar i relation och överlåtelse och handlar om vara och liv, förhållningssätt och anda. En annan bild jag vill pröva är därför ”enhetens vägar”. Med detta uttryck betonas rörligheten och de olika platserna. Enhet behöver tas emot och levas i alla olika sammanhang. Förhoppningsvis kan enhet som ”enhetens vägar” förlösa oss att se enhet som ett här och nu, ett pågående och något som i varje stund och i alla sammanhang behövs.
En nyckelvers i den ekumeniska rörelsen är såklart Jesu förbön om att vi ska bli ett Joh 17:21. Vi läser raderna och inser att vi är kallade att bli ett. Den kristna trons kärna handlar om gemenskap, enhet, med Gud, med andra människor, med hela skapelsen. Enhet som gemenskap är både medel och mål. Frågan är dock hur ofta vi mediterar över den andra delen av versen: ”också de skall vara i oss”. Alltså enhet som ett varande.
Ytterligare en fråga är hur ofta vi besinnar syftet med detta varande, att världen ska tro: ”Då skall världen tro att du har sänt mig”. Det är alltså inte för kyrkornas egen skull vi ska leva och gestalta enhet, utan för att världen ska tro. Och enhet handlar alltså inte om varken stam eller flod utan om ett varande, ett förhållningssätt, relation. Det är svaret på allt, skulle jag vilja påstå, möjligen naivt och med alldeles för höga anspråk.
Om vi besinnar vad enhet är, så är det svaret på allt. Det kommer åt grundproblematik. Det är motsatsen till polarisering, girighet, egoism, dödsrädsla, hat, rasism, sexism, våld, exploatering av naturen osv. Det är att vilja leva i samklang, försoning, se hela den här världen som älskad av Gud. Det är att förtrösta på Gud, låta Gud vara Gud och lita på löften som ”varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre”. (Rom 8:38f)
Enhet är att vilja arbeta för rättvisa och hållbarhet, kärlek och gemenskap. Det är att uthålligt tro att det är Gud själv som är gemenskap, som vi skall vara i. Det är att tro att Gud fortsatt sänder sin Ande för att allt ska kunna leva och det är att lita på att det Gud sänder är kärlek. Kärlek är alltså innehållet i enheten. I Bibelsällskapets provöversättning av första Johannesbrevet lyder raderna ur kapitel fyra som följer: