Jag valde inte kyrkan, kyrkan valde mig

Från församlingsassistent i Enslöv till Svenska Kyrkans Unga på stiftskansliet...

Att Karin Janfalk härstammar från Halland går inte att ta miste på. Den halländska dialekten är omisskännlig. Hon är född i Söndrum och bor numera i Halmstad men det är i Göteborg, på Göteborgs stiftskansli, som hon har sitt arbete. Det har hon haft i över 20 år. Hon var 44 år gammal när hon i februari 2000 gick på sitt livs första och hittills enda arbetsintervju. Den intervjun ledde till den anställning hon än idag har men hon har haft Svenska kyrkan som arbetsgivare betydligt längre än de år hon har spenderat på stiftskansliet. Redan 1974 fick hon jobb som församlingsassistent i en liten landsortsförsamling, Enslövs församling, utanför Halmstad.

– Under 26 år fick jag dela liv, sorg och glädje, medgång och motgång med människor i alla åldrar. En fantastisk tid som jag fortfarande bär med mycket kärlek och goda minnen i mitt hjärta, säger hon.

Att 26 år ”fick räcka” kanske inte riktigt är rätt formulering utan mer passande är att ”var sak har sin tid”. Suget efter att testa något nytt och ett telefonsamtal från en av ”hennes” tidigare ungdomar ledde indirekt till det som blev hennes nya anställning.

– Den viktigaste ingrediensen i det som blev min resa från församlings- till stiftstjänst var att jag mentalt hade förberett mig för att gå vidare om det dök upp något mer utmanande. Jag hade läst pedagogik under ett par år på högskolan i Halmstad och tänkte att nu är det dags. I den vevan ringde en av mina före detta ungdomar i församlingen, som då hade börjat jobba på Svenska Kyrkans Unga, och uppmanade mig att söka ett vikariat hos dem. Med ett gammalt uttryck talar vi ibland om att ”gå i beredda gärningar”* och jag tycker att jag har fått göra det hela mitt liv.

... vidare till tjänsten som stiftspedagog

Fram till 2016 innebar hennes stiftstjänst att hon i första hand arbetade tillsammans med Svenska Kyrkans Unga. En organisation som fortfarande ligger henne varmt om hjärtat och hon ger gärna av sin tid och sitt engagemang till dem, bland annat i arbetet med utbildningar för unga ledare. 2016 fick hon möjlighet att gå vidare inom ramen för stiftstjänsten och bli stiftspedagog.

– Som stiftspedagog finns jag med i det strategiska arbetet runt lärande och undervisning. Det innebär bland annat att stå i dialog med medarbetare i församlingar, uppmuntra och utmana dem i deras arbete med lärande och undervisning för alla åldrar. Jag arbetar också med fortbildning och kompetensutveckling bland annat vad gäller dop, konfirmation och det livslånga lärandet.

– Jag är också utbildad processledare för Regnbågsnyckeln, en processutbildning för medarbetare och förtroendevalda i pastorat och församlingar med fokus på HBTQ. Syftet är att få igång arbetet för en mer inkluderande kyrka och viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet.

Att hon har spenderat ett helt yrkesliv inom Svenska kyrkan var inget medvetet val från hennes sida. Hon ser det snarare på ett annat sätt.

- Jag travesterar någon, jag minns inte vem, och säger ungefär så här: ”jag valde inte Svenska kyrkan, kyrkan valde mig”. Jag har i alla mina uppdrag blivit tillfrågad och känt kallelsen att anta utmaningen. Jag har alltid haft en mer eller mindre aktiv relation till Svenska kyrkan och tog ett mer personligt beslut att leva i kyrkans gemenskap året efter min konfirmation. Jag och en nära vän till mig bestämde oss för att gå i kyrkan varje söndag under ett år för att se om det gav något. Det var 1971 och på den vägen är det, säger hon och fortsätter:

- Något som blev viktigt för mig var allt det solidaritetsarbete som växte fram i kyrkan under 70-talet. Vi genomförde så kallade fastemarscher under fastan och samlade in pengar till kyrkans internationella arbete, deltog i antiapartheidarbetet via ISAK (Isolera Sydafrika-kommittén), började med rättvis handel, demonstrerade för en kärnvapenfri zon i Norden och en massa annat. Det vill säga kristen tro har med detta liv och med människors livsvillkor att göra och kyrkan behöver göra aktiva medvetna val för livets skull. Och en sådan kyrka har jag med glädje engagerat mig i också när det gäller arbete. Och har hela livet behållit något som kan kallas en kritisk solidaritet gentemot kyrkan.

Text och bild Daniel Hultenmo

* Uttrycket att ”gå i beredda gärningar” har den ungefärliga betydelsen att någon har förberett en väg som du kan välja att gå.