Ett klokt beslut tycker jag. Detta ledde vidare till samtal tillsammans med församling, dåvarande kyrkliga samfällighet, stift, Bräcke diakoni och naturligtvis Volvo som numera heter Volvo Cars i Torslanda. Dessa samtal resulterade i att Svenska kyrkan än idag finns på plats på Volvo.
Organisatoriskt har det sett olika ut under årens lopp. Idag är det Torslanda-Björlanda församling som är arbetsgivare. Arbetet grundar sig på att det i Kyrkoordningen står att församlingen/pastoratet ansvarar för alla människor som bor och vistas i församlingen/pastoratet. Detta kombinerat med församlingens grundläggande uppgift där detta arbete är diakoni.
Sedan fyra år tillbaka är jag anställd på tjänsten som diakon, Kyrka-Arbetsliv, med 60 procent på Volvo och 40 procent kontakt med övriga företag i församlingen, samt samtal i församlingens samtalsmottagning. Redan från början bestämdes det att Svenska kyrkan skulle vara arbetsgivare för att tjänsteinnehavaren inte skulle vara uppbunden på Volvo eller något annat företag. Det bedömdes vara viktigt inte minst om det gällde stöd vid indragning av tjänster på företaget. Under årens lopp har jag enbart hört positiva kommentarer om detta beslut.
När jag, tillsammans med kamratstöd, möter nyanställda på Volvo Cars brukar jag säga att Svenska kyrkan finns på plats på motsvarande sätt som sjukhuskyrkan. Den som vill kan boka samtal hos mig utan att vara kristen, medlem i Svenska kyrkan eller vilja prata om Gud. Den som kommer bestämmer själv vad den vill prata om.
Det kan vara något i livet som skaver, gör ont eller bara inte fungerar som det brukar göra. Ofta handlar det om sorg, sjukdom, relationer, separationer, föräldraskap, existentiella frågor, psykisk ohälsa eller något som tar tid att fånga i ord men som gör att livet stannar upp ett tag. Då kan det vara hjälpsamt att få prata med någon som har tid att lyssna, går med en bit på vägen, som hjälper till att hitta nya perspektiv och som har tystnadsplikt.
Naturligtvis bidrar det att jag har utbildning i och erfarenhet av att möta människor i samtal under flertal år som diakon. Ifall det är arbetsrelaterat är det företagshälsovården som gäller, men det finns så mycket i den privata delen av livet som kan hända och som påverkar helheten. Om någon vill ha kontakt med en annan kyrka eller annan religion kan jag även hjälp till med det. På Volvo Cars får anställda boka tid och komma för samtal på arbetstid.
På Volvo Cars i Torslanda arbetar ca 18 000 människor varav ett flertal även bor i församlingen. Det vill säga arbetsplatsen är stor som ett mindre samhälle och det mesta som finns i samhället i stort finns även på Volvo. Det positiva som att ha ett arbete, kunna försörja sig och att ha arbetskamrater, men också sjukdom, olyckor och död. När någon anställd dör ordnas en minnesstund där arbetskamrater får ta avsked av den arbetskamrat som inte längre finns kvar bland oss. Då finns jag, tillsammans med företagshälsovård, HR och kamratstöd, med och stöttar chefen som ansvarar för att ordna minnesstunden. Den mest kraftfulla och driftiga chef kan behöva stöd för att mitt i sorgen orka organisera allt som behövs för att ta avsked av en saknad medarbetare och arbetskamrat.
I varje bil som lämnar Volvo finns en instruktionsbok. Kan då jag som diakon skicka med varje anställd en instruktionsbok för livet? Den Miss Li sjunger om att hon saknar och letar efter. Jag är tveksam till att det finns en sådan instruktionsbok, men jag kan gå med en bit på vägen.
Det känns stort att få vara med när någon som har förlorat fotfästet och orienteringen i livet åter kan gå vidare på egen hand. Är det då fler som blir kristna eller går i kyrkan efter mötet med mig på Volvo? Jag vet inte. Det jag är trygg med är att Gud är med i varje möte och samtal vare sig vi pratar om Gud eller inte.
När jag var ny som diakon kunde jag ibland bete mig som om det var jag som bar Gud. Det var en befrielse när jag äntligen till fullo kunde ta till mig att det är tvärtom – Gud bär mig. Fast jag har gjort denna insikt övar jag mig varje dag i tillit till Gud, mig själv och medmänniskan. Jag tror att det tar ett helt liv, men jag är trygg med att Gud har tålamod med mig.
Hur öppen ska då kyrkan vara? Så öppen att alla ryms och att andens vind kan blåsa fritt vart den vill. Gör portarna höga och dörrarna vida! Gud klarar det om bara vi människor vågar det.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.
(ur Hjalmar Gullbergs
Människors möte)
Ing-Marie Gustavsson
Diakon, Torslanda-Björlanda församling
Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 1 2022).