Foto: Torgny Lindén

I stillhetens djup

Tystnaden är en viktig del när Västra Frölunda pastorat satsar på andlig fördjupning i olika former. Korsväg följer med på en Stilla dag i Grevegårdens kyrka.

Kapprummet i Grevegårdens kyrka i Göteborg skvallrar om att runt femton personer är på plats. Ändå råder tystnad i lokalerna. Några sitter utspridda i de grönblå karmstolarna i foajén, där vårljuset strömmar in genom de stora fönstren. Ett par läser, andra sitter bara i stillhet.

Diakonen Lena Andersson, diakonpraktikanten Anna Schweizer och den nyinstallerade prästen Ida Mattsson tar sig tyst runt i kyrkan och ser till att allting flyter som det ska.

Mot slutet av Stilla dagen hålls en enkel mässa. Från vänster: Ida Mattsson, präst, Lena Andersson, diakon och Anna Schweizer, diakonpraktikant. Foto: Torgny Lindén

– Vi ser verkligen ett stort behov av detta. Att människor får komma hit, landa, möta Gud i tystnaden, säger Lena Andersson.

Just nu hålls ungefär två Stilla dagar per termin. I pastoratet ordnar även Västra Frölunda och Älvsborgs församlingar egna retreatdagar, så de ser till att inte krocka med varandra. Deltagarna är blandade både vad gäller härkomst, erfarenhet och ålder.

– Idag har kanske en tredjedel av dem varit här tidigare, och resten är nya, säger Lena. Det är ju extra roligt när det kommer någon från en annan församling. Då känner man ju att det når ut till fler.

När det är dags för lunch sätter Anna på klassisk musik i matsalen. Retreatgästerna tar för sig av tomat- och svampsoppa med fetaost och bröd. Kroppsspråket avslöjar att några är vana att äta under tystnad, medan det är första gången för andra. Musiken hjälper till att göra det mer naturligt – slammer och smask döljs av tonerna.

En av deltagarna, Caritha Alfredsson, har åkt hit från Mölndal. Hon har besökt flera retreater de senaste åren och upptäckte Grevegårdens kyrkas Stilla dagar på internet. Efter att ha deltagit på en i februari, ville hon direkt komma med igen när en ny dag planerades i mars.

– Läget är så bra här, nära naturen men ändå lätt att hitta hit. Men framför allt att man får sitta ner och landa i sig själv en hel dag utan att bli avbruten. Möta Jesus i samtalen, fikan, i stillheten. Det betyder jättemycket för mig, säger Caritha.

Deltagarna Caritha Alfredsson och Ingrid Hjelte-Märtasdotter Foto: Torgny Lindén

Hon fick också med sig sin väninna Ingrid Hjelte-Märtasdotter, som bor i närheten av kyrkan.

– Jag har alltid älskat det här, och har varit på tyst retreat på några andra ställen förut. Jag tror att jag fått det med mig från barnsben. När jag var liten brukade jag och mamma ligga i soffan om kvällarna och ”kura skymning”, som hon kallade det. Jag minns hur jag låg bredvid och bara njöt av tystnaden.

Caritha och Ingrid konstaterar att det är olika hur ens förhållande till tystnad ser ut, och att de har vänner som inte är lika förtjusta i den. Men att gå in i tystnad ihop med andra kan vara en bra övning.

– Många är rädda för tystnaden, tror jag, säger Caritha. Men här kanske man vågar, för att man är tillsammans med andra. Det är tydliga ramar – vad som ska hända och när – och lättare att börja med en heldag än en hel helg.

De flesta deltagare är kvinnor, men en av männen som deltagit under dagen är Emmanuel Nandorf. Han bor på Hisingen och har kommit i kontakt med kyrkan genom kursen Livsstegen, som hålls här.

– Det är rofyllt att vara här i några timmar och bara slappna av. Att läsa, vila. Lite mer än att bara gå på en gudstjänst.

Alla tre konstaterar att det är en stor skillnad på den vila man kan få hemma, på egen hand, jämfört med den vila som blir på en retreat.

– Det blir en helt annan atmosfär än när man går i de vana miljöerna hemma, konstaterar Caritha. Och detta att alla är eniga i det. Man vet att telefonerna är avstängda, det är en rytm som alla följer.

Ingrid uppskattade förmiddagens djupmeditation mycket.

– Jag tycker det är jätteskönt. Att det bara är jag och Gud, men att människorna ändå är där. Att man gör det tillsammans. Det här är verkligen något som behövs i vårt samhälle, säger hon.

En av deltagarna, Emmanuel Nandorf Foto: Torgny Lindén

Ordet retreat betyder ”dra sig tillbaka”, och har en lång tradition inom flera religiösa inriktningar. I den kristna retreaten handlar det om att dra sig undan för att möjliggöra ett möte med Gud. Tystnaden har också den effekten att man kan få syn på sig själv på ett nytt sätt. Tankar och känslor som man tidigare inte velat ta i, kan bubbla upp. Därför är ofta så kallad andlig vägledning ett viktigt inslag i retreaten. I Grevegårdens kyrka finns en dörr bredvid kyrksalen med en liten skylt: ”Samtal” – sakristian har byggts om till ett samtalsrum. Under Stilla dagen finns möjlighet att skriva upp sig på en lista för ett samtal med någon av de anställda.

– Sen är detta en så pass kort retreat, att det inte hinner hända så mycket jämfört med en hel veckas tyst retreat, säger diakonen Lena. Men man hinner ändå få lite distans på livet, och kan behöva ventilera det med någon.

Ibland kan de som håller i retreaten behöva påminna om tystnaden, då en del är ovana, konstaterar diakonpraktikanten Anna.

– Man kan förvalta den möjligheten på sitt eget sätt. Men det är viktigt att det är tyst härinne. Det kan vara bra att inte gå på en stilla dag med en vän, så frestas man inte.

För den nyinstallerade prästen Ida är det första gången som retreatledare, men hon har tidigare deltagit i flera.

– Det är en väldigt skön paus. Att skala bort det som pockar på, aktivt låta bli att ha framme telefonen eller läsa nyheter och så vidare. Att få tid att upptäcka sig själv, och djupna i relationen med Gud.

Stilla dagar är en av flera verksamheter med inriktning på andlig fördjupning som Västra Frölunda pastorat satsar på, berättar prästen Brita Rudberg Österberg. Hon ser framför sig att arbeta mer med kreativa uttryckssätt som dans, teater och målande. Lena och Ida tror också att de skulle kunna jobba mer med andlig fördjupning för unga.

– Vi har jättemånga barn- och ungdomsgrupper, en ny pedagog startade nyligen två nya grupper, säger Ida. Själv kommer jag ha hand om konfirmanderna. Så det finns många möjligheter.

Lena låter upprymd när hon pratar om verksamhetens framtid.

– Det är så mycket positivt som händer här nu!

Text: Elin Klemetz, foto: Torgny Lindén

Läs vidare

Vandra tillsammans för en stund

Att hålla en hand eller hänga en ängel i ett träd. I Sjukhuskyrkan på Sahlgrenska universitetssjukhuset står närvaron i fokus.

Korsvägsartiklar

Ett urval av artiklar och krönikor från tidskriften Korsväg.