Foto: Stig Hammarstedt

I Håkan Nessers böcker är Gud närvarande

Varför blir det aldrig några förtroendefulla samtal om tro på bästa sändningstid i TV? frågar sig författaren Håkan Nesser. Själv låter han tron få ta plats hos sin romanfigur Barbarotti.

”Ibland är det svårt att hitta tröst”, sa Barbarotti. ”Hur är det, det råkar inte vara så att du har en tro?”

Orden kom ur hans mun utan att han tänkte dem först, men till hans lättnad dök där upp ett blekt leende i Viktoria Lundes ansikte. Kortvarigt och tveksamt, men ändå.

”Jo, faktiskt”, sa hon. ”Jag går aldrig i kyrkan, men jag tror det finns en gud. I alla fall ibland …!

”Han syns inte om man inte letar efter honom”, sa Barbarotti. ”Jag är själv också amatörtroende och jag har faktiskt träffat honom. Vill du att vi ber en bön för din pappa? Jag menar …”

Han visste inte vad han menade, men några sekunder senare satt de bägge två med knäppta händer och slutna ögon. En halv minut, inte mer, inga uttalade ord, bara tystnad, och efteråt tänkte han att hans arbetsmetoder som kriminalpolis nog skulle ifrågasättas av en och annan.

Håkan Nesser på väg hem med sin häst på Furilden, en liten karg ö söder om Fårö på Gotland. Foto: Stig Hammarstedt

Gunnar Barbarotti är en svensk kriminalpolis, verksam i den fiktiva staden Kymlinge och skapad av Håkan Nesser, en av Sveriges mest produktiva och populära deckarförfattare. Barbarottis tro och samtal med vår Herre finns närvarande i alla böcker om honom, citatet kommer från den senaste boken, Schack under vulkanen.

 – Visst är Barbarottis tro min egen tro i mångt och mycket, berättar Håkan när vi väl kommit till ro med kaffe, bullar och biskvier. Den är naiv men inte direkt kyrklig. Jag och Barbarotti är amatörer på trons vingliga stig.

Men trots allt är det i ganska många år nu, som Barbarotti och Håkan varit troende. Barbarotti för protokoll över hur ofta Gud verkligen bevisar sin existens, men protokollet tar allt mindre plats när Barbarotti får ett fast förhållande med Gud.

– Djävulen sover aldrig, men Gud måste man väcka varje morgon, säger Barbarotti, säger Håkan. Och med det menar jag att det är så lätt att glömma bort Guds existens, vi tar allt det goda för givet. Men att vara troende är också att vara aktiv.

Håkan Nesser är en produktiv prisbelönt författare som skrivit runt trettio böcker i olika genrer: novellsamlingar, brevromaner och kriminalhistorier. Många av berättelserna har också filmats.

För sin vackra och genomarbetade formuleringskonst har han hyllats och formuleringarna är något han jobbar länge med. Han börjar en bok med att skriva för hand i en anteckningsbok. Skrivandet kan pågå var som helst; i det vackra hemmet i Furilden söder om Fårö, på tåget, på ett hotellrum. Men sen ska berättelsen in i datorn och texterna nagelfaras. Många gånger. Ibland måste det ändras för rytmens skull. Ibland för någon formulering.

Ibland vet författaren själv om slutet och upplösningen på dramat han iscensätter, men inte alltid …

– Det är ju roligare att skriva om man inte vet vad som ska hända. Det blir som en berättelse som redan finns, jag kommer i samma nivå som läsaren. Både författaren och läsaren undrar hur det ska gå! Så ibland kan jag faktiskt lita på berättelserna, att det ska komma en upplösning. Ger jag mig då bara lite tid att vänta in rätt fortsättning eller till och med rätt slut, så kan det fungera!  

Varje morgon går Håkan sin runda med hunden Gaston. Då ber han. Så kommer de till en speciell plats i skogen, en gravplats för tidigare hundar. På kullen som gömmer aska från tidigare hundvänner lägger Håkan lite godis, så Gaston kan vila där en stund.

”HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig”.

Så ber jag, berättar Håkan och väljer 2017 års version eftersom språket är så vackert.

Håkan började sin vandring mot tron för cirka femton år sedan. Hans dotter blev troende, hans fru var det sen gammalt, hans mamma och andra i släkten hade varit det. Som tänkande människa är det ofrånkomligt att förr eller senare ställa sig frågor om det finns en Gud eller inte, menar han.

Djävulen sover aldrig, men Gud måste man väcka varje morgon.

I en intervju år 2014 berättar Håkan i boken Tro och andlighet, 16 livsberättelser att tron präglat honom som medmänniska. Den har skänkt honom ett lugn och en klangbotten som ligger kvar också skakiga dagar. Den ger honom en återklang i en inre process där han försöker vara en god medmänniska.

”Det är så lätt att bli kränkt i olika situationer och fyllas av längtan efter hämnd, eller känslan av att du är förorättad – men om du låter de känslorna få fritt spelrum blir det bara en ond cirkel. Det finns skitstövlar som behandlar dig illa, men det betyder inte att du behöver röra dig på deras spelplan. Det är svårare att vara god än att vara ond.”

Därför behöver Barbarotti påminna sig varje morgon om Guds existens!

Så många kommentarer från sina läsare om Guds närvaro i böckerna har inte Håkan Nesser fått. Däremot har många intervjuer handlat om detta.

– Men många läsare tycker om Barbarotti, berättar Håkan. Det har nog mindre med tro att göra, utan mer att han är så öppen. Han ställer frågor. Ibland undrar jag varför men är så fulla av svar och kvinnor så fulla av frågor. Att män vet allting och högt talar om hur det ska vara, medan kvinnor nyanserar och frågar. Så Barbarotti är ju mer kvinnlig.

Vi funderar en stund över varför kommentarerna och frågorna inte mer handlar om närvaron av Gud i Håkan Nessers böcker. Och minns när Dag Hammarskjöld öppnar upp om sin tro i boken Vägmärken och blir förlöjligad i spalterna. Varför tro inte finns med i det offentliga samtalet, att det inte finns publika forum för att tala om tro.

– Åtminstone tio av Svenska akademins ledamöter är troende, berättar Håkan. Men trots det blir det aldrig ett samtal om tro. Tänk dig ett förtroendefullt samtal om tro på bästa sändningstid i TV! Låt tron få ta plats! 
  
Text: Agneta Riddar 
Foto: Stig Hammarstedt 
  
(En längre version av texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 4 2022) 

Läs vidare

Korsvägsartiklar

Ett urval av artiklar och krönikor från tidskriften Korsväg.

Reportage

Skildringar från olika delar av stiftsorganisationens liv och verksamhet.