Hundra ideella i Bäve

Det sjuder av aktivitet i Bäve kyrka i Uddevalla som det alltid gör på ons­dagar. Då är det språkcafé, middagsbön, sopplunch och föredrag. När Korsväg kommer på besök är kökspersonalen redan på plats. Just idag har husmor Helén Rasimus inte hjälp av några ideella, som hon brukar. Jo, förresten, dottern Katrin hjälper till som hon gjort så länge hon kan minnas …

Det är fullt vid alla caféborden, många har kommit hit i flera år, ända sedan starten 2015. George Atie är visserligen vaktmästare, men han talar också arabiska, som kan vara en god hjälp vid samtalen. Det är en lättsam stämning vid borden, en del tar hjälp av internet, andra av tidningen 8 Sidor, som är på lätt svenska.

Bäve kyrka är väldigt strategiskt placerad för att kunna ha en så omfattande verksamhet. Området runt kyrkan kallas Skogslyckan och byggdes från början med bostäder för arbetare till det då nybyggda Uddevallavarvet. Runt kyrkan ligger både högre och lägre bostadslängor, villor och grönområden. Här finns omsorgsboende, vårdcentral, affärer, skola och förskola. 

Till sommaren ska kyrkan fira 50-årsjubileum och då lär det bli många aktiviteter och mycket folk. Kyrkan är ritad av arkitekt Carl-Anders Hernek och 2008 genomgick kyrkan renovering och ombyggnation. Konstnären Bertil Berggren Askenström, som även gjort altarkorset i Uppsala domkyrka, har gjort det ovanliga och smäckra altarkorset i glas och även en 160 meter lång yttre relieffris kallad Evangelium i aluminium.

Den öppna planlösningen känns välkomnande med fri tillgång till mötesrum, kök, matsal, kyrksal och bönerum. En trappa ner finns fler ställen att vara på. Just idag står diakoniassistenten Mats Samuelson i dörren och välkomnar oss, men han ska snart börja förberedelserna till middagsbönen, som tar vid efter språkcaféet.

En av hjälpredorna vid språkcaféet är Jan Zakariasson. Han har varit ideell i 10-12 år och har till och med en egen liten namnskylt som det står Medmänniska på. För det är så han vill uppfattas.

– Vi har Öppen kyrka här i Bäve, berättar han och då finns han i kyrksalen några förmiddagar i veckan. Då kanske det kommer en äldre människa som lever helt ensam. Och vårt samtal är kanske det enda hon har på hela dagen.

– Ibland kanske någon frågar, vill du be för mig? Och då gör jag det. Jag kanske säger: Gud hör och ser och känner dina tankar och behov, så nu ber jag dig Gud och Den Heliga Ande att hjälpa dig med det du behöver.

Janne tycker att det är viktigt att kyrkan kan hålla öppet, för människor behöver komma till kyrkan. Men han hjälper också till med allt möjligt annat, till exempel vid alla julspel, påskvandringar och andra tillfällen när man vill levandegöra Bibelns berättelser, när skolbarnen kommer, eller konfirmanderna. 

– Så jag har varit både farisé och herde, ler han. Jag tror att vi ideella är väldigt viktiga för en församling. Vi kan hjälpa till med sådant anställda inte hinner med, jag tror vi kan bidra till att det blir en mer levande församling.

– Men det ger mig minst lika mycket tillbaks. Jag får en gemenskap och en familjekänsla som är viktig i mitt liv, säger Janne, som hunnit med mycket i sitt liv. På Vitlycke museum, anlagt trädgårdar, byggt båtar, intresserat sig för forntiden …

Janne är alltså en av hundra ideella. Eller snarare 98 stycken. Inför vårt besök har Sofia Bydemar, som är församlingspedagog räknat, eftersom det är en imponerande siffra. Och då finns ändå inte de förtroendevalda i församlingsrådet medräknade. 

Största gruppen är de unga ledarna, som är 18 stycken. I gruppen Sticka och skicka ingår tio personer, liksom i gruppen Förebedjare. En av dem är Anita Forsberg, som nu är pensionerad diakon. Från att ha varit anställd är hon nu ideell. Att vara förebedjare är något hon tycker mycket om.

– Vi är alltid två förebedjare i söndagsgudstjänsten, berättar hon. Vi som är det har blivit handplockade och vi har gått en kurs. När kyrkan byggdes om fick vi ett speciellt bönerum som passar alldeles utmärkt.

Förutom att kunna skriva bönelappar, som antingen läses upp i gudstjänsten eller inte, kan personen få komma till bönerummet. Där kan bönen vara allmän eller väldigt konkret.

– Vi har naturligtvis sträng tystnadsplikt. Men så mycket kan jag säga att jag har upplevt under!

Anita vigdes till diakon 2003 och hon är glad att hon fortfarande kan bidra, men på ett annat sätt. 

– Jag kan leda en andakt, jag kan vara diakon i en gudstjänst, och jag kan hjälpa till i disken.

Dagens middagsbön har lockat ett femtiotal personer. Idag har diakoniassistent Mats Samuelson fått det till sin uppgift, en uppgift som han trivs med. 
– Så ber vi Vår Fader, säger Mats och tittar ut över den grånande gruppen. Eller ni kanske hellre vill ha den äldre Fader vår, som vi brukar?

En viktig del av det som kyrkan står för är gemenskap och det manifesteras tydligt denna onsdag i Bäve. Efter soppan är det föredrag och hela vårens program är redan spikat. 

Det är ett myller av aktiviteter som rullar fram över kyrkans hemsida: Funkisgudstjänst (En glad gudstjänst med lätta rörelser – sång och musik. Gudstjänsten är särskilt för dig med intellektuell funktionsvariation men alla är välkomna), Digital bönevandring, Katekumenatet – vuxenväg till tro (Längtar du efter en tro? Söker du ett sammanhang där dina frågor och erfarenheter är utgångspunkten, inte de färdiga svaren?), 

För att inte tala om körer, barngrupper, konfirmation, kyrkans unga, hemgruppsledare, ledare i vuxenundervisning, besöksgrupp för äldre, datorskötare med mera. 

– Det har varit väldigt roligt och uppskattat med vårt samarbete med skolan, berättar Sofia vidare. I Uddevalla pastorat välkomnar vi de olika årskurserna för besök och samtal kring julen, skapelsen, påsken, fastan och erbjuder besök på kyrkogården.

En annan viktig del i församlingens arbete är stödet till utsatta människor. De senaste månaderna har det blivit allt tydligare att många människor har det svårt och då kan man få hjälp med presentkort till en mataffär, matkassar och klädcheckar till secondhandbutiker.

Katrin Hermansson berättar att hon ofta slinker in i kyrkan.

– För mig själv spelar det stor roll att vara här, kyrkan är nog som ett andra hem för mig. Inte nog med att jag trivs väldigt bra, jag är också glad när jag kan hjälpa andra.

– Ofta får jag hjälpa äldre med deras mobil­telefoner, berättar hon med ett leende.

Text: Agneta Riddar
(Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 1 2023)