Foto: Lasse Bengtsson

Helsjön: en plats för tillit och goda samtal

Under ett år är det många människor som möts på Helsjöns folkhögskola. Unga och gamla. Troende och tvivlare. Kristna och muslimer. Alla olika. Öppenhet är ett ledord. Och den är en grund för den goda mångfalden. En miljö där samtalen får vara fria – och man får med respekt höra hur andra tänker och tror.

Normala år är det liv och rörelse under terminstid på Helsjöns folkhögskola utanför Horred, men en dag i januari när vi är på besök är det som att skolan håller andan i väntan på att covidvågen ska ebba ut. Mycket undervisning sker på distans, i ett av boendena sitter en grupp elever i karantän efter att någon testat positivt.

Rektor på skolan är sedan 2005 Lise-Lotte Wallin, men nu sjunger hon på sista versen i den funktionen, pension väntar och rekrytering av en ny rektor pågår.

– Jag blir kvar tills man hittat en ny och denne har blivit installerad, förklarar hon. 
Men man kan nog säga att hon sadlar om, från ledarskapet på skolan till rollen som förtroendevald. Hon är nyvald ledamot för Posk i stiftsfullmäktige och sitter med i såväl stiftsstyrelse som församlingsutskott. Och hon är förtroendevald sedan tidigare i hemförsamlingen Lindberga utanför Varberg. 
 
Stiftets folkhögskola Helsjön har haft och har en nyckelroll i rekryteringen av såväl anställda som förtroendevalda till Svenska kyrkans församlingar, främst genom Svenska kyrkans grundkurs, men också genom bibelskola och enskilda kurser för exempelvis kyrkvärdar.

Hur många elever har skolan i dag? 
– En svår fråga, säger Lise-Lotte med ett skratt och börjar räkna. 70 på långa kursen, 50 på filialen i Göteborg, väldigt många på distanskurser, kanske ett 60-tal, och 17 på Svenska kyrkans grundkurs. Åldrarna på den sistnämnda varierar mellan 25–55 år, tre av de 17 är män.

– Grundkursen är väldigt, väldigt viktig för kyrkan. Unga får pröva sig fram och se om en kyrklig tjänst är något för dem. Och den är viktig också för dem som är frågande inför vad Svenska kyrkan står för, säger hon. 
 
Att öppenhet är en grundbult är ju inte märkligt, alla ska få plats och hemhörighet, bli lyssnade på och respekterade. För att få en klarare bild av vad öppenhet egentligen är, ringar vi in den med tre ord som kan ses som följeslagare till öppenheten; tydlighet, mångfald och tillit.

Hur tänker du kring öppenhet visavi tydlighet? 
– Ju tryggare jag är i mig själv, desto öppnare kan jag vara. Ju mindre trygg i mig själv, desto mindre är jag benägen att vara öppen. Jag kan vara tydlig och öppen när jag är trygg i mig själv.

– Det är oerhört viktigt i vår kyrka att vara tydlig med vad vi är. Om vi svarar väldigt flummigt på vissa frågor för att inte skrämma bort människor, blir det ett bekymmer för att vi inte upplevs intressanta, de vi möter har då ingen aning om vad vi står för. Om man inte kan säga nej, kan man inte heller säga ja till något. 
 
Det finns ju de som känner en slags blygsel inför att tala om ”Kristus”, de väljer i stället att tala om ”Gud”, då det känns mindre förpliktigande. Känner du igen dig i det?

– Nej, säger hon efter ett ögonblicks fundering. Men man kan ju se på vad vi har för konst i dag, det finns väldigt få moderna kristusbilder, om man undantar ikonerna. Konsten är mer nonfigurativ. Samtidigt tänker jag på armbanden många har med WWJD, What would Jesus do. Fast jag möter mest människor som är väldigt mycket inom kyrkan.

– Samtidigt kan jag inse att det är lättare att tro på ”Gud” än ”Kristus”. Kristus är tydligare, mötet med honom ställer saker på sin spets. Gud är mer ogripbar och mångfasetterad. 
 
Om vi då kopplar vidare till mångfald. Märker du en mer öppen och tillåtande attityd till olikheter i dag?

– Jag blir alltid förvånad. När vi startar på hösten kan jag tänka, hur ska detta gå när vi har så många olika, men det går väldigt bra. Vi är mycket tydliga med att alla får vara som den man är.

– När vi gör utvärderingar på grundkursen, svarar många att det varit så lärorikt att få höra hur andra tänker. Det är den goda mångfalden. Den öppenheten skapar vi här. Många säger: ni lärare duktiga att skapa öppenhet. Det är vår uppgift att skapa en miljö där samtalen får vara fria. Och i utvärderingarna svarar eleverna att ”vi har fått vara de vi är och möta andra”.

– Många längtar hit till samtalen, inte bara på lektioner, utan också när de sitter och fikar på kvällarna. Det blir oerhört mycket samtal, goda samtal.

Är miljön ute i församlingarna lika tillåtande och öppen för mångfald? Lise-Lotte tvekar en stund.

– Min horisont är begränsad till de församlingar jag är och varit i. Kom som du är och bli som oss, är ju en attityd man mött ibland, och ibland är det kanske så. Men i Lindberga, min hemförsamling, finns mångfald, utrymme för olikheten, olika mötesplatser.

– Det är ju en mångfald insatt i sin kontext, vi är en församling i en luthersk evangelisk kyrka. Människor med en annan trostillhörighet är inte ovälkommen, men de kan ju inte styra vår verksamhet. Jag gillar uttrycket ”Låt tusen blommor blomma”, också i församlingen. Men inom de ramar kyrkan har. 

Det är vår uppgift att skapa en miljö där samtalen får vara fria.

Lise-Lotte Wallin, rektor på Helsjön folkhögskola

På Helsjön är blandningen av religioner självklar, många med muslimsk tro går på skolan, särskilt på de externa kurserna i Göteborg, där man lånar lokaler i Bergsjöns och Gunnareds församlingar. Kosten har man fått ändra och tydligare deklarera innehållet, i satelliterna i Göteborg, där muslimer är i majoritet, har man böneplats för de muslimer som vill be. På Helsjön är kapellet öppet för alla.

– Här har vi gemensamma samlingar i kapellet vid advent, jul och påsk. Vi vill att alla ska vara med, och det går ganska lätt. Vi delar välsignelsen med våra muslimska vänner. Vi vill att de ska lära sig den svenska traditionen och upptäcka exempelvis de gamla psalmerna, en kulturskatt.

Tilliten då. Det måste finnas en öppenhet för att tilliten ska bevaras, och det gäller ju många sammanhang, inte minst i dessa pandemitider. Vad tänker du om tillit?

– Det första jag tänker på är tilliten till Gud, att faktiskt tro att Gud kan förändra, att jag har någon jag kan be till och som svarar.

– Men också tillit till människan, det är jätteviktigt som rektor. En person sa till mig en gång att jag är så blåögd … Och ja, jag har tillit till människor, jag vill vara naiv, för den dag jag bestämt mig att denna student är sådan som någon annan har sagt, kan jag inte möta den med tillit. Jag vill tro att de jag möter här vill varandra, sig själva och Helsjön gott. Den tilliten har jag inte tappat och hoppas den håller i till the bitter end, säger hon med ett skratt. 
 
Tilliten till kyrkan då? Jag tycker inte om begreppet ”kyrkans varumärke”, men ett gott varumärke innehåller ju ett löfte om något, och det löftet kan infrias eller svikas. Finns tillit till kyrkan?

– Den här gamla sloganen, ”gör som Gud, bli människa”, gillar jag. Vi som tillhör kyrkan är mänskliga med allt vad det innebär.

Är vi dåliga på att visa det och hellre visar upp en polerad yta?

– Ja, det är vi. Våra präster predikar söndag efter söndag, de jobbar hela tiden med tron för att leverera. Om de hela tiden blir bilden av Kyrkan, är det bekymmersamt. Kyrkan är alla de som sitter i kyrkbänken på söndagen, alla aktiva i församlingarnas verksamhet i veckan. Visst finns det en rädsla bland de som styr, både i kyrkoråd och bland anställda, att ”hur ska detta tas emot om alla levererar”? Jag tror att rädslan för hur det ska gå får styra. Många är mer med än vi tror.

Är tilliten något som snarare skapas i vardagens möten än på söndagen?

– När något allvarligt händer en människa som jag står i en relation till, säger jag att ”jag tänker på dig och ber för dig”. Bara detta att jag säger att jag ber för dig, blir ett statement på ett annat sätt än bara att jag tänker på dig … Jag tror vi ska och kan göra skillnad.  
Eller om jag berättar att jag faktiskt läser Bibeln och våga säga vad Gud betyder för mig. Som den samariska kvinnan säger: ”Kom och se”. Hon berättar vad Jesus har gjort i hennes liv. Vad har Jesus gjort i mitt liv? Då blir det spännande. När vi lyfter sådana frågor i kyrkan, blir människor nyfikna: ”oj, vad bra …” Det är i de livsnära vittnesbörden vi kan visa att Gud handlar i våra liv. 
 
Det sägs ibland att kyrkan anpassar sig efter tidsandan, som om tidsandan per definition är enbart något dåligt. Hur kan man vara öppen mot tidsandan och våga urskilja det som faktiskt är bra? 

– Det är en dilemmafråga. Jag gillar begreppet tro och tradition, tänker att tron alltid måste förnyas, en tro som står stilla förminskas. Traditionen är viktig när jag ställer mig frågan: hur ska jag tolka min tro i en ny tid. Det tycker jag kyrkan är dålig på. Tänker på när nyheten om kloningen av fåret Dolly kom för många år sedan, jag lyssnade på flera predikningar, men ingen knöt an till att något stort hade skett. Jag vill inte ha svar, men att någon tagit upp det, nyheten som påverkar många människors syn på Gud. Kyrkan stod tyst. Jag behöver inte svar på tidsandans frågor, men hjälp att skapa min egen tankereda. Jag kan ju inte tro som man gjorde på femtiotalet, världen är ju helt annorlunda i dag. 
 
Det finns de som säger att de bara följer det som Bibeln säger. Hur kan man vara öppen och ändå trogen mot Bibeln? 

– Luther säger att skriften ska med skriften tolkas, och för mig har det varit oerhört viktigt att när jag funderar på något frågar jag mig: vad säger Bibeln som helhet? Det går ju att hitta belägg för det mesta, men vi kan inte läsa Bibeln så, utan måste se vad det handlar om. Den övergripande poängen är befrielse, Gud vill att vi ska vara mänskliga och ha en relation till honom.

I frågorna som handlar om synen på homosexualitet har kyrkan visat en ny öppenhet de senaste årtiondena, men det finns de som anser att kyrkan gett efter för tidsandan. Hur tänker du?

– Gud är kärleksfull och vill att vi ska leva i kärleksfulla relationer. Varje människa har rätt att få ha en nära relation till en annan, och jag väljer den tolkningen. En kan hitta bibelställen för en annan linje, men jag väljer denna.

– Jag tycker det är ett bekymmer i dag, att vi är få som väljer att tolka. Det är viktigt att vi som kyrka, vi som älskar kunskap och tar den till oss, att vi också vågar tolka. Det är inte så många som vill ha svar utan tankegångar kring en fråga. Och då gäller det att visa på olika tydningar. Ett tag tänkte jag att vi skulle bli bättre på att tolka, men bibelläsning är inte kyrkans hjärtefråga. Därför blir många så lyckliga på grundkursen, så lyckliga att få läsa Bibeln, helt plötsligt öppnar den sig, de får upplevelsen ”wow, står det där …” 
 
Hur skulle du vilja beskriva brist på öppenhet?

– Att inte vilja lyssna på vad en person verkligen säger. Vi är värderingsstyrda, om någon har andra värderingar än jag och jag inte lyssnar utan tänker, att ”han är sån”, och att jag redan vet vad han kommer att säga. Det blir argument mot argument och en ovilja att förstå den andre, hur han har kommit till den ståndpunkten.

– Vågar jag ge mig ut i ett sammanhang där jag blir ifrågasatt och inte bara får en klapp på axeln utan också motstånd, då blir jag tydligare.

Handlar det om att vara rädd för motstånd, att allt främmande blir en fara?

– Ja, allt främmande blir en fara, ”tänk om jag måste förändra mig”, måste ändra hållpunkter.

Som ung vuxen läste jag religionsvetaren James W Fowler, som skrivit om olika steg i en människas religiösa utveckling. Då jag läste blev jag så arg, när jag insåg att jag var tvungen att ändra ståndpunkt, gå in i en annan riktning än den jag tidigare hade gått i. Det blev tydlig, jag kunde inte längre vara som jag varit tidigare, både jag och min tro hade förändrats. Det var en intressant reaktion. Men många som känner så väljer att inte gå in i det nya, det obekväma, för att slippa göra den resan det innebär att byta horisont. 
 
Är de som kommer till Helsjön i dag mer låsta i sina uppfattningar än tidigare? 

– Nej, de blir färre och färre, de var fler när jag var här på 80-talet. I dag är det snarare tvärt om, att allt är möjligt. Vi har ju en viss lära i Svenska kyrkan, vissa fundament, men allt är ifrågasatt i dag. Många är extremt öppna i dag, drar sina egna slutsatser och stannar där. Öppenheten blir också en inlåsning, de ser inte att det kan finnas något gott i att kyrkan har en klar uppfattning.

Bygger de sig en egen katedral?

– Ja, mycket Gud och lite Kristus …

En av Lise-Lottes favoritpsalmer är nr 90 ”Blott i det öppna har du en möjlighet”.  

– Den har varit oerhört viktig för mig. Jättelänge. 
 
Text & foto: Lasse Bengtsson 
 
Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 1 2022)