En kvinna står bredvid övre kanten på ett kyrkfönster.
Foto: Lasse Bengtsson

Församlingshem och kyrka blev ett

Kyrkbänkar flyttade ut och kontor flyttade in. Vessige kyrka i Halland har fått stått modell för flera andra ombyggnader. – Vi var modiga, säger Ulla Rickardsson, en av de drivande bakom förvandlingen för tio år sedan.

Vessige kyrka från 1800-talets mitt ligger vackert inbäddad i sommargrönska på en ås med utsikt över Ätradalen och Vessigebro samhälle, på gränsen mellan det halländska slättlandet i väster och skogarna i öster. Ett par kilometer bort på andra sidan Ätran ligger Alvshögs kyrka. Innan bron över ån kom på 1800-talet var det självklart att även Alvshög skulle vara en kyrkby. Jordbruksbygden var rik på folk och kyrksamheten förmodligen stor.

När insikten om att något måste göras kom 2007, hade pastoratet sex kyrkor, fyra församlingshem – och 2 000 medlemmar. Utöver i Vessige och Alvshög finns kyrkor i Okome, Askome, Köinge och Svartrå, den senare från 1100-talet med fina målningar i taket.

Som många andra församlingar kämpade Vessige med att få pengarna att räcka till underhåll och drift av alla dessa byggnader. Och man insåg: pengarna räckte inte. Något radikalt måste göras.

En kvinna står i en ombyggd kyrksal, där det nu finns stolar och bord att samlas kring.
Foto: Lasse Bengtsson

– Vi diskuterade länge hur vi kunde göra, och vi funderade på att lägga några kyrkor i malpåse, berättar Ulla Rickardsson. Men vi kom fram till att kyrkorna är centrum i byarna, och dem ville vi bevara. I stället skulle vi göra oss av med sidobyggnaderna.

Det innebar att den verksamhet som tidigare funnits i församlingshemmet skulle ges husrum i kyrkobyggnaden.

Planeringen tog fart, kontakter togs med stift och länsstyrelse. Man fick stöd från Göteborgs stift, och det tidiga samarbetet med länsstyrelsen och dess antikvarier blev en framgångsfaktor. Vessige kyrka är från 1859, byggd ovanpå rester av en medeltida kyrka. Bara ett par inventarier finns kvar av den första kyrkan, en dopfunt och ett krucifix.

En arkitekttävling med det blygsamma priset på 20 000 kronor startades. Lars Redegard hette arkitekten som vann.

Nya diskussioner följde, de förtroendevalda var lite försiktigare, arkitekten djärvare.

– Tänk 30 år framåt, gör det rejält, var det råd han gav oss. Det gav mig många sömnlösa nätter, folk hade många synpunkter och frågor. Men vi var noga med att informera alla och bjöd in till kvällar där man fick ställa frågor.

Under resans gång beslöt man sig för att göra samma process i Okome kyrka. Att byggfirman som fick entreprenaden kunde jobba parallellt i två kyrkor gav många fördelar. Och snickarna gick i gång.

Kyrkorummet i Vessige kyrka halverades, tidigare fanns det plats för 420 sittande, efter ombyggnaden 150. Orgeln och dess läktare flyttades fram till mitten av byggnaden, i den bakre halvan byggdes församlingssal, kök, kontor, lekrum och ett litet kapell. I detta kapell fick den medeltida dopfunten och krucifixet sina platser.

Räcker antalet platser till för alla tillfällen?

– Nja, vid vissa begravningar har det varit trångt, då har folk fått sitta även på läktaren. När det är konfirmationsgudstjänst med många besökare, brukar vi vara i Köinge kyrka som rymmer många. Men en annan fördel med det mindre kyrkorummet är att deltagarna sätter sig längre fram och kommer närmare prästen, tidigare satte de flesta sig långt bak i den långa kyrkan.

Under tiden sålde man tre av sina fyra församlingshem, det fjärde samäger man med hembygdsföreningen, och den ville behålla byggnaden. De tre sålda har blivit privatbostäder. Den vackra prästgården vid Vessige kyrka har man däremot behållit, den hyrs nu ut till församlingens präst.

Ett kontor med ett stort kyrkfönster som ljuskälla.
Kontorslokalerna i kyrkans nedre del är ljusa och ändamålsenliga. Men ett visst kallras kan förekomma från de stora kyrkfönstren. Foto: Lasse Bengtsson

Hur gick det då med ekonomin? Ombyggnaden slutade på omkring tio miljoner kronor. Församlingshemmen fick man drygt en miljon kronor för per styck, och för dessa slipper man nu underhåll och drift. Och ja, ekonomin är i balans i dag.

Den radikala ombyggnaden för tio år sedan väckte stor uppmärksamhet både bland media och bland kyrkfolk, studiebesöken blev många, och Ulla Rickardsson bjöds in till konferenser för att berätta om den resa man gjort. Och på en konferens hade man satt rubriken ”Compact living i kyrkan” på hennes föredrag.

– Det var inte jag som hittade på det, säger hon med ett skratt.

Mycket beröm fick församlingen, och när länsstyrelsen skrev en årsrapport där Vessige kyrka ingick, skrev man att ”vi är stolta över detta”.

– Ja, vi var modiga, säger Ulla Rickardsson och ler nöjt.

En journalist skrev att Gud hade fått maka på sig i Vessige kyrka.

– Men det är ju helt fel, nu har vi samlat all vår verksamhet på ett ställe. Kyrkan är alltid öppen, och då det är mörkt ute lyser det i kyrkan.

Text och foto: Lasse Bengtsson

Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 2 2023.