Foto: Gustaf Hellsing /Ikon

Förlåtelse handlar om att släppa taget

I många gudstjänster, kanske de flesta, ber vi en bön om förlåtelse. Varför gör vi det? Varför sätta fokus på det som kunde och kanske borde ha blivit bättre? Har vi kristna en så mörk syn på människan – som misslyckad, ofullkomlig, fylld av brist och ibland ren elakhet? Vill Gud att vi ständigt påminns om vår litenhet? 

Men det är att missförstå. Gud skapade oss till sin avbild – nästan till gudaväsen skapade han oss som det står i Psaltarens åttonde psalm. Men vi vet alla att det inte alltid blir som vi tänkt oss. När det beror på oss själva, på våra tillkortakommanden, lägger det sig lätt som en tyngd i oss, en känsla av misslyckande, en skuldbörda. Gud vet detta, vet att vi bär med oss mycket vi skulle må bra av att släppa taget om. Därför behöver vi denna bön om förlåtelse och förlåtelseorden som följer.

Förlåtelsen handlar om att släppa taget om det som blev fel, så att vi frimodigt och upprättade kan gå vidare i såväl gudstjänsten som i livet. 

Text: Frank Lorentzon, stiftsteolog