Foto: Daniel Hultenmo

En färdplan för vår överlevnad

Under parollen ”Färdplan för klimatet” har Svenska kyrkan satt upp målet att bli klimatneutrala till år 2030. Både lokalt och nationellt är det ett nödvändigt arbete som nu pågår. – Som jag ser det så handlar det om överlevnad, säger Christina Bernérus, miljösamordnare på Göteborgs stift.

Svenska kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete är något som har pågått länge. Ett mer strukturerat och målinriktat arbete kan spåras tillbaka till början av 1990-talet. På klimatmötet i Rio 1992 beslutades det om en ramkonvention om klimatförändringar som antogs av större delen av världen ett par år senare. Och det ledde till att Svenska kyrkan tog fram ett miljöledningssystem som det fortsatta miljöarbetet utgick från. Därefter har arbetet på olika sätt och i olika konstellationer utvecklats, både på stiftsnivå och på nationell nivå, till hur det ser ut nu idag.

–  ”Färdplan för klimatet” var ingen stjärna som bara tändes på himlen utan det var mer att tiden var mogen för en slags gemensam färd med Kyrkokansliet, stiften och alla församlingar och pastorat som vi inte haft tidigare, säger Christina.

Det var 2019 som beslutet om färdplanen klubbades igenom på kyrkomötet. Färdplanen sträcker sig över flera olika områden och har etappmål uppsatta under vägens gång. Men hur arbetet konkret ter sig på lokal, regional och nationell nivå är lite upp till var och en. Christina leder stiftskansliets miljöarbete och hon är även stöd för församlingarna och pastoraten runt om i Göteborgs stift i deras klimat- och miljöarbete.

–  En del av målen är mer av övergripande karaktär som Kyrkokansliet sätter utifrån ett nationellt perspektiv, medan en del är mer direkt applicerbara i en församling. Och då är vår uppgift på stiftskanslierna att visa på och redogöra för färdplanen, samt att stötta församlingarna och pastoraten i hur vi i vår lokala kontext kan bidra för att nå det totala målet, säger hon och fortsätter:

– För mig handlar det bland annat om att komma ut och prata med dem, coacha, träffa miljögrupper, bjuda in till kurser och till olika nätverksträffar. Vi har också flera projekt som vi driver i dessa frågor och tanken är att det vi kommer fram till ska komma till godo för så många som möjligt.

Klimatneutralitet innebär att ingen påverkan på klimatet orsakas. Det betyder att verksamheten inte ska ge upphov till några utsläpp av växthusgaser. Energianvändning och resor är två tydliga exempel där det är relativt enkelt att se hur det går att förändra och därefter följa upp effekterna. Det är svårare att kontrollera den indirekta påverkan som Svenska kyrkan bidrar till via framför allt inköp och konsumtion.

– Det gäller att ta fram egna rutiner och se över hela sin inköpstruktur samt att även anamma de nationellt upphandlade ramavtalen. Görs inköpen på ett genomtänkt sätt så är det inte bara miljön som värnas utan det går också att spara pengar med ett mer samordnat arbetssätt.

Christina vittnar om att det finns en stor vilja till att arbeta med miljöfrågor ute i församlingarna och pastoraten. Och det finns många goda exempel på enheter som förändrat arbetssätt och gjort åtgärder som lett till minskad klimat- och miljöpåverkan. På många kyrkogårdar klipps inte gräset lika ofta vilket både minskar utsläppen samt ökar den biologiska mångfalden när en annan flora kommer upp. Och flera församlingar har ställt om sina maskinparker till eldrivna alternativ. Ett annat exempel är Värö-Stråvalla församling som 2008 började installera solceller. De har nu tagit sin sjunde anläggning i bruk vilket gör att de är självförsörjande på el. Förutom att det har gett goda effekter lokalt så har det också spridit sig runtom i stiftet.

– Det projektet har nog spelat en större roll än vad vi trodde från början, det har blivit väldigt uppmärksammat och fått en stor spridning. Det är väldigt många församlingar som har hört av sig som vill ha stöd och hjälp med förslag på vilka tak som kan passa för dem samt att de vill ha hjälp med upphandlingar med mera. Att intresset för detta har ökat har säkert av en sin anledning i att energin har blivit dyrare, säger Christina.

När alarmerande rapporter från miljöforskare runt om i världen basuneras ut är det lätt att en viss hopplöshet infinner sig. Men Christina, som på nära håll ser alla goda krafter som arbetar med detta, är hoppfull inför framtiden.

–  Det finns ett jätteintresse och vilja ute i vårt stift och det är kanske just det som driver mig och har drivit mig i alla år. Speciellt mötena med församlingarna och pastoraten där jag ser att det händer så mycket och att det finns så mycket kunskap. De ger av sig själva och inspirerar varandra i de olika nätverken. Med människans kunskap och vilja är det nödvändiga förändringsarbetet möjligt. Och för oss i kyrkan så har vi en extra bonus att vi vågar ha tilliten att vi inte är ensamma i det här. Vi har också nåden, hoppet och förlåtelsen som jag tänker gör arbetet mer uthålligt. Dessutom är kyrkan är så världsvid och utbredd vilket gör att vi har stora möjligheter att både påverka och agera, avslutar Christina.

Text och bild: Daniel Hultenmo