Syateljé, snickarverkstad, bageri, odling, butik och café, möjligheterna är flera för dem som av olika anledningar kommer till församlingshemmet i Varberg för att arbetsträna. Och för dem som är nya i landet tillkommer språkträning, så kallad praktisk SFI.
När strömmen av människor på flykt ökade dramatiskt sommaren 2015 startade Varbergs församling tillsammans med Helsjöns folkhögskola svenska för asylsökande, något som sedan växte till svenska för invandrare (SFI). Då fick församlingen också frågan om man kunde ta emot praktikanter. Och på den vägen är det.
I dag har man satt ett tak på 30 deltagare i verksamheten. Utöver Daniel Kullenberg finns 1,5 tjänster som är anställda plus ett par med lönebidrag. Dessutom 30 ideella.
– Utan ideella hade vi inte kunnat starta detta, de gör en väldigt stor insats, säger Daniel.
Församlingen samarbetar med kommun, arbetsförmedling, försäkringskassa och psykiatrin. I kyrkorådet har det funnits en klar ambition att vända sig utåt mot samhället, och pusselbitarna har fallit på plats efterhand.
Senaste pusselbiten är caféet på Östra Långgatan 30. Där säljs det som produceras i syateljén och bageriet, dessutom en mängd rättvisemärkta varor.
– Ambitionen har varit att vi ska producera varor av sådan kvalitet att det går att sälja, att det finns ett värde i dem.
Att caféet finns ”på stan” är en poäng, man syns och når fler än de som har ärende till församlingshemmet, påpekar Daniel.
Deltagarna i verksamheten är en blandad skara – män/kvinnor, nya svenskar/födda i landet. Ambitionen är att man inte ska fastna i verksamheten, utan att den ska vara ett steg ut mot den vanliga arbetsmarknaden.
– Här kan man bygga upp självkänslan och kanske få ett arbetsbetyg för första gången.
För dem som hänvisas hit av myndigheterna får församlingen betalt, men meningen är inte att församlingen ska tjäna pengar. Och man är noga med att inte dumpa priser för fika på caféet.
Nu är det inte bara bröd och kakor till försäljning man bakar, utan allt fikabröd som bjuds till kyrkkaffe i församlingens tre kyrkor plus verksamheter av olika slag får gott och nybakat bröd från verksamheten.
Även om det är en diakonal verksamhet är Daniel noga med att påpeka att det inte är mission.
– Men vi är tydliga med att det är Svenska kyrkan som står bakom, säger han.
En av deltagarna är Lucia Tewolde, 53 år:
– Jag kom till Sverige 2015 från Eritrea, där jag är född och uppvuxen, via Sudan, Turkiet och Grekland. Med hit kom också min man och en son. Sonen har gått ut gymnasiet här och arbetar nu som chaufför.
– I Eritrea arbetade jag 28 år som textillärare. Jag har gått SFI här, men jag vill lära mig mer och mer svenska. Jag vill kunna prata snabbt! Säger hon med ett skratt.
– Jag har varit här i fyra år, och det är mycket bra att jobba här. Vi hjälper varandra.
I syateljén tillverkar hon vid Korsvägs besök juldekorationer med virknålen, men mycket annat står på repertoaren, allt från babysockor till prydnadskuddar. Och allt säljs på Bryggan 30.
En helt annan bakgrund har Christer Strömberg, 63 år:
– Tidigare har jag arbetat som bildlärare och museitekniker, men jag fick problem med värk och var sjuk en längre tid. Jag försökte komma tillbaka till jobbet, men det funkade inte. Här började jag med arbetsprövning för två och ett halvt år sedan. Sedan ett halvår har jag sjukersättning men har stannat kvar här som sysselsättning, för att hålla mig i gång. Det är en plats som fungerar bra för mig. Det blir nog fram till pensionen …
”Luffarslöjd” är ett nytt hantverk Christer prövar på, ståltråd böjs i ”jiggar” till krokar och julgranar. Annars är träarbete i olika former vanligast; från fantasifulla fågelholkar till praktiska köksredskap i trä. Återbruk är en bärande tanke, virke får man från exempelvis kasserade lastpallar, ett virke som måste fuktas innan det går att snida i det.
– Men vi tar gärna emot färskt trä från exempelvis fruktträd som beskurits!
Text & foto: Lasse Bengtsson
Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 4 2021).