Foto: Frida Blomqvist

Elever delar livets riter

Riten kan nå oss på ett annat plan än det verbala. Den kan röra oss, få oss att känna oss trygga och stolta eller, i värsta fall, exkluderade och bortskrämda. I Stenungsunds pastorat bjuder man varje år in skolklasser för att lära dem om kyrkans riter och ritens betydelse.

I Kristinedalkyrkan i Stenungsund öppnar man dörrarna till det avlånga vapenhuset inte bara för kyrkobesökare och församlingens grupper, utan också för skolklasser. Här arbetar Alexandra Schollin, pedagog, och Kristina Hanson, präst. Alexandra samordnar projektet Kyrka-skola där Kristina håller i ett pass om kristendomens riter och traditioner för elever i årskurs 6. 

– Livets riter hjälper oss att få kontur och lyfter fram det som är centralt i olika skeden i ens liv. Det finns en form att luta sig mot som är kollektiv. I vår individualistiska tid är det fint att vi har något som är gemensamt, säger Kristina.

När en klass kommer till Kyrkans traditioner och riter hälsas de välkomna i vapenhuset, innan de ställer upp sig och får gå in i kyrkan i procession, ackompanjerade av kraftfull orgelmusik. Eftersom riterna går bortom orden är passet fokuserat på interaktivitet.

Elevernas besök i kyrkan innefattar många praktiska moment. Bland annat ser de hur det går till när prästen vid en begravning lägger jord på kistan. Foto: Frida Blomqvist

– En rit är ju något man gör, berättar Kristina. Så vi vill att de ska få prova själva lite grann, att prova att gå i en kyrkgång, knäfalla, ställa sig runt dopfunten; att använda fler sinnen än bara öronen.

Kristina tar med gruppen genom livets riter: dop, konfirmation, vigsel och begravning. Eleverna får lära sig om riternas innebörd, se att man vuxit i den stora dopklänningen till konfirmationen, se mullkastet som används vid begravning och höra om varför människor samlas för just dessa saker.

– Riterna sker ju där livet skruvar till det lite för oss, när man står inför ett nytt skede i livet. Vi behöver de här riterna, de hjälper oss i viktiga stunder i våra liv. När jag till exempel möter sorgehus blir det tydligt att begravningsriten tillhandahåller en struktur mitt i kaoset, berättar Kristina.

Musiken följer med genom hela passet. Från processionen in i kyrkan, till att kompa dop- och konfirmationspsalmer som gruppen sjunger tillsammans. För att avsluta passet brukar organisten spela lite känd filmmusik, för att se om barnen känner igen den på orgel. Och musiken väcker mycket nyfikenhet.

– Orgeln är ett sådant unikt kyrkligt instrument. Vi försöker visa barnen hur mycket ljud du kan få i den. Den är som en orkester, det imponerar på ung som gammal, berättar Alexandra och Kristina.

Hur barnen närmar sig riterna kan variera. Många har varit på dop, för syskon, släktingar eller vänner, och många har varit på begravning. De vill gärna dela med sig av vad de själva sett, och det är också kring dopet och begravningen som flest frågor kommer.

– Det finns massor av frågor kring det här med döden. Det är en sådan sak som vi i kyrkan är duktiga på att prata om, och här är en plats där man kan prata om det. Att ha samma samtal i ett klassrum eller bland sina kompisar skulle kanske inte kännas lika självklart, säger Kristina.

Barnen sprutar av frågor, menar Kristina, både teologiska, om Gud och tron, och mer praktiska, som om den döde verkligen ligger i kistan och vad som händer på begravningen. Alexandra fortsätter:

– Man kan se i ögonen och höra på frågorna från elever i alla åldrar som kommer hit att de verkligen är nyfikna! Det är roligt att jobba med, man får så ett litet frö av nyfikenhet för den stora tegelbyggnaden som många går förbi varje dag men som de kanske inte varit inne i tidigare.

I dag finns totalt nio färdiga koncept inom Kyrka-skola, med ett par till som testas. Tanken är att det ska finnas en lektion per årskurs, så att samma elever ska kunna komma tillbaka varje år och lära sig något nytt. Idag finns det lärare som återkommer och frågar efter projektet varje år.

En viktig förutsättning har varit att tydligt knyta an till läroplanen för skolan. I den folder som skickas till skolorna presenteras varje lektion tillsammans med ett utdrag ur läroplanen, som behandlas under just det passet.

– Lärarna kan luta sig mot det. Ibland hör vi att föräldrar ställt frågor efter att klassen besökt oss, och då är det bra för både skolan och oss att ha tydlighet i våra roller. De ska följa läroplanen och vi ska berätta om kristen tro, men vi gör även det med stöd av läroplanen, berättar Alexandra och fortsätter:

– Under de år jag jobbat med detta har jag lärt mig att det är så viktigt att skapa förtroende gentemot skolan, att de ser att vi inte har någon dold agenda. Jag märker också hur mycket det gör när jag kan komma ut i klasserna och bjuda in, jämfört med om jag bara skickar ett mejl. När lärarna ser hur många frågor som väcks när jag börjar prata om till exempel symboler eller kyrkan känns det som att de förstår att de har nytta av att komma.

Responsen på projektet har varit väldigt positiv. Alexandra berättar att lärarna har gett väldigt positiv respons, och i utvärderingarna de får efter varje besök är det framför allt en sak som framträder:

– Det mest negativa vi får höra brukar vara att barnen velat ställa fler frågor, avslutar Alexandra stolt.

Text och foto: Frida Blomqvist

Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 2 2023.

Läs vidare

I stillhetens djup

Tystnaden är en viktig del när Västra Frölunda pastorat satsar på andlig fördjupning i olika former. Korsväg följer med på en Stilla dag i Grevegårdens kyrka.

Korsvägsartiklar

Ett urval av artiklar och krönikor från tidskriften Korsväg.