Biskop Susanne Rappmann välsignar.
Foto: Kristin Lidell

Biskopen – ett enhetens tecken

Redan i den tidiga kyrkan fanns det biskopar, präster och diakoner, precis som i Svenska kyrkan idag. Biskoparna var de som efterträdde Jesu egna apostlar, och som i sin tur vigde sina efterträdare till tjänst.

Så finns en obruten kedja från dagens biskopar tillbaka till de Jesus utsåg att leda sin kyrka. Det är också biskopen som viger präster och diakoner till tjänst.

Ordet biskop kommer av det grekiska epískopos, som betyder tillsynsman. Biskopen är alltså den som har att se till de många församlingarna inom sitt område, stiftet. Biskopen skall se till att ordet förkunnas rent och klart och att sakramenten förvaltas väl, så att de olika församlingarna i en viktig mening är samma kyrka, om än på många lokala platser och anpassade efter lokala förutsättningar. Så är biskopen ett enhetens tecken, den som skall vara herde och inspiration för de lokala herdarna och för hela kyrkan i stiftet.

Be för din biskop så som hon ber för sitt stift!

Frank Lorentzon, stiftsteolog