Ja, det är riktigt. Vi frågar inte efter medlemskap när vi välkomnar till gudstjänst, konsert, samtal, studiegrupp, ungdomsgrupp, gemenskapsträff eller den nödställde som vänder sig till församlingen för att få hjälp med mat och blöjor eller samtal i krisens stund. I samband med olyckor och kriser har jag fått telefonsamtal från kommun och media: Kan vi skriva att kyrkorna är öppna, att människor kan komma och tända ljus? Ja, självfallet kan ni det. Kyrkan finns här och håller öppet, som vanligt!
En gång hade jag besök av en försäljare. Han hade med sig sin chef, som var ny på jobbet. Som det blir när man sitter och pratar glider samtalet ibland över från det som var anledningen till besöket till något annat. Då säger chefen: Jag hade tänkt gå ur Svenska kyrkan för jag kände att jag inte hade behov av den. Så hände det att en nära vän till mig förlorade sitt barn och då såg jag hur mycket kyrkan gjorde för dem. Då bestämde jag mig för att inte gå ur kyrkan!
Det fick mig att vända på frågan, från vad jag får till vad jag bidrar till som medlem i Svenska kyrkan. Och jag citerar gärna Peter Franke som skrev i förra numret av Korsväg: ”Det räcker gott och väl för att motivera min medlemsavgift”. Sedan är Svenska kyrkan också så mycket mer; en plats för oss som tror och oss som tvivlar och allt där emellan.
Text: Torgny Lindén, kommunikatör
Bild: Kristin Lidell
Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 4 2021).