Foto: Agneta Riddar

Att vara tydlig är att stå fast

Karl af Geijerstam, ledarskribent på Bohuslänningen, konstaterar att Svenska kyrkan inte alltid syns i det offentliga samtalet. Men att ge hjälp och stöd vid kriser, det är också tydlighet och det når fram i mediebruset.

Årets andra nummer av Korsväg, en tidskrift från Göteborgs och Karlstads stift, har temat ”En tydlig kyrka”. Vi vill se om kyrkan uppfattas som tydlig i sitt budskap och i sin tro. För att se detta har vi tagit hjälp av Karl af Geijerstam, ledarskribent på Bohusläningen, som är van att betrakta olika samhälls­fenomen och ha synpunkter och åsikter om dem.

– Ja, svarar han, Svenska kyrkan är egentligen väldigt tydlig. Den står fast förankrad i en liturgi, i en tro som är mer än 2000 år. Den betonar dopet, nattvarden, konfirmationen, begravningen och hjälp och stöd, något den alltid gjort.

– Även unga präster förvaltar denna gamla liturgiska och musikaliska tradition, hennes unika element. Det blir extra tydligt när man jämför Svenska lutherska kyrkan med andra trosriktningar. Frireligiösa predikningar kan ibland bli som en bibelsallad, man hoppar fram och tillbaka mellan bibelorden, när man i Svenska kyrkan predikar över söndagens tema. 
  
Den här tydligheten märker man kanske inte om man inte går i kyrkan och lyssnar, konstaterar Karl. En tydlighet som inte heller är uppenbar i det offentliga samtalet.

Foto: Agneta Riddar

– Bilden av kyrkan formas kanske oftare av populärkulturen, som blir allt mer dominerande. När kyrkan finns med i filmer så är det oftast den katolska kyrkan och de frireligiösa samfunden som dominerar. Exempel som Knutby skapar naturligtvis, även för frikyrkliga människor, en hemsk bild av vad en kyrka kan vara. Svenska kyrkan är däremot sällan skildrad i populärkulturen. Då är vi nog mer påverkade av amerikanska tv-serier.

Karl har arbetat som journalist i drygt tjugo år. Som reporter, som nyhetschef och de senaste åren som ledarskribent. Sin egen relation till kyrkan menar Karl är som de flesta andra medlemmars. En relation uppbyggd på tradition runt de stora helgerna och med dop, bröllop och begravning. Han är döpt i Högås kyrka på Bokenäset och konfirmerad på släktgården i Ransäter.

– Men så kom Tove, min fru, till övertygelsen att hon skulle lämna sin bana som logoped för att bli präst. Och min mamma började engagera sig allt mer i kyrkan efter att pappa blivit sjuk och gått bort. Detta har naturligtvis påverkat mig!

I våras vigdes så Tove till präst i Skara domkyrka av biskop Åke Bonnier. Under vigningsmässan predikade biskopen över den söndagens tema – Jesus skapar tro – där han särskilt riktade sig till Tove.

– Du får vila i orden som Jesus själv säger till sina lärjungar: ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består. sa biskop Åke.

– Prästvigningsceremonin tydliggör att kyrkan bygger på sin historia, kommenterar Karl. Det är fascinerande att Tove måste bli vigd av en biskop för att bli präst. Det är imponerande att kyrkan upprätthåller en obruten tvåtusenårig tradition när en människa blir vigd till präst. Detta är en tydlighet och en styrka av Svenska kyrkan. 

Men den tydlighet som Svenska kyrkan har teologiskt, som Karl beskriver, kommer inte fram i det offentliga samtalet. Den måste man aktivt söka efter. Men det har ändå visat sig vara en lyckosam strategi.

– Jag har roat mig med att titta på SOM-institutets statistik (SOM-institutet – en oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet som verkat sedan 1986) som visar att trots att gudstron successivt gått ned så är fortfarande förtroendet för Svenska kyrkan väldigt stabilt och bra. Och så har det varit de senaste trettio åren. Så något måste ju Svenska kyrkan göra rätt!

– Jag överlåter till andra att förklara vad, men möjligtvis kan jag spekulera i att det är bra att satsa på kärnverksamheten. Tittar man på Svenska kyrkans egen hemsida så blir detta tydligt. Högst upp kommer givetvis det mest aktuella, kriget i Ukraina, sen kommer dop, konfirmation, vigsel, begravning, hjälp och stöd. Det är för detta kyrkan har stort stöd, där har man sin bas. Blir det bra upplevelser så upprätthåller man traditionerna. 
  
Kyrkan själv funderar ju ofta över att man måste förnya sig, göra på ett nytt sätt för att nå ut till människor. Men då menar du att det egentligen är tvärtom, man ska stå kvar i det man gör?

– Jag kanske inte tänkte så när jag var yngre, men nu har jag ju fått mer perspektiv på livet gör jag det. Det är bra att Svenska kyrkan står fast, till exempel vid dop. Vi gör som vi gjort i många hundra år, ceremonierna är desamma. Prästen döper i vatten, hälsar barnet välkommen till församling. Det är ju inte så att man blir döpt till ett namn, namnet får barnet av sina föräldrar. Men barnet blir döpt in i kyrkan.

Svenska kyrkan får färre medlemmar och kyrkans betydelse minskar. Men vid kriser och katastrofer är det en självklarhet att även den minsta kyrkan öppnas och människor går dit och tänder ljus.

Jag kan möjligtvis spekulera i att det är bra att satsa på kärnverksamheten. 

– Ja, det var ju den femte rubriken på hemsidan, att få hjälp och stöd. Det är också en kärnverksamhet som jag tycker det är bra att kyrkan är tydlig med, menar Karl. Nu i veckan var jag och hämtade min hustru på en av kyrkans kursgårdar. Där hade man med kort varsel öppnat upp och välkomnat 38 kvinnor och barn från Ukraina.

– Detta är också en tydlighet, att kunna ge hjälp och stöd vid kriser. Väldigt många i personalen i Svenska kyrkan är väl rustade och utbildade för detta. Också detta är en styrka hos kyrkan och väl värt att visa upp. Och det är då kyrkan kommer fram i mediebruset. 
  
Med vardagsarbetet är det annorlunda. Då är det mycket svårare att nå ut. Det är inte lätt att få finnas med i de redaktionella bedömningarna på morgonmötet.

– Vi är ju ett nyhetsmedium, så det behöver finnas någon form av nyhetsvinkel. Det gäller ju för alla organisationer, oavsett om det är Moderaterna som säger att de vill sänka skatten eller kyrkan som säger att de ska ha dop på söndag. Men när biskopen på Gotland får sparken och blir avkragad, då blir det en nyhet, då fokuserar vi. Men att nå ut med det dagliga slitet, det är svårare. Men det gäller ju för många.

Vad kan kyrkan göra för att få tidningens uppmärksamhet?

– Det traditionella svaret är ju tipsa oss, ring! Ge inte upp. 
  
Karl erinrar sig en verksamhet som det skrivs om i tidningen då och då under årens lopp, Saronhuset. På föreningens hemsida står det: Saronhuset i Uddevalla är en ideell förening vars uppdrag är att bryta utanförskap, fattigdom och orättvisa så att liv förvandlas och Jesus blir känd. Verksamheten har sedan dess bildande vuxit och har i flera avseenden bidragit till att de mest utsatta i samhället fått hjälp med det mest nödvändiga. Alltifrån tak över huvudet till gemenskap och värme.

– Det är en bra verksamhet att skriva om. Praktiskt och handfast och ett samarbete mellan många olika parter.

– Sen bevakar vi ju också kulturen. Det finns så mycket högkvalitativt som framförs i kyrkan och det är också en aspekt av Svenska kyrkans verksamhet. Man är en bra musikförvaltare och förmedlare, för att inte tala om alla tusentals personer som sjunger i kör. Överallt, även på små orter, finns körverksamhet. Det är en fantastisk tillgång!

– Så ge inte upp, fortsätt att tipsa oss! 
  

Text och foto: Agneta Riddar 
  
  
(Artikeln har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 2 2022)