Återvätning pågår på Göteborgs stifts mark.
Foto: Göteborgs stift

Återvätning av markerna är ett sätt att skapa hopp

Människan har ett unikt uppdrag att skydda och vårda jorden och för oss som kyrka är det en självklarhet att försöka vara en del av vägen framåt, skriver Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift i en debattartikel i GP.

Sommarens grönska omger oss, äpplen mognar och fågelungar tar sin första flygtur. Svampskogen är välfylld efter de senaste veckornas rikliga regnande. Vi är många som njuter av det goda som skapelsen bjuder oss så här års. Det vill vi fortsätta att göra och det vill vi att våra barn och barnbarn ska kunna göra.

Vi behöver påminna oss om hur människor och nationer genom historien överträffat sig själva och gjort det som ingen trott var möjligt. Kristen tro bärs av erfarenheten av att det till synes omöjliga kan bli verklighet. Det gäller att ha stor ödmjukhet inför de utmaningar som klimatkrisen ställer oss inför, och samtidigt våga agera. Det gäller att pröva varje möjlig förändring och förbättring, att se att det är många delar som tillsammans kan hjälpa oss i rätt riktning.

I dag släpper vårt lands dränerade torvmarker ut mer än personbilstrafiken. Det finns alltså stora möjliga vinster om mark som har förlorat sin väta får den tillbaka. På den mark Göteborgs stift äger har vi två avtal med Skogsstyrelsen om återvätning. Det rör sig om en yta så stor som 11 fotbollsplaner, ungefär 5,3 hektar mark, och vi arbetar vidare för att hitta fler områden.

Rent praktiskt innebär återvätning att grävda diken täpps till och att vattnet på sikt ska återvända. Målet är hela området ska bli orört och ingen framtida skötsel av något slag genomföras. Att skapa områden som binder mer kol än de släpper ut i form av koldioxid och metangas - hjälpa i stället för att stjälpa. Förutom minskade utsläpp får vi en ökad biologisk mångfald i markerna, en bonus som heter duga.

Som människor behöver vi konkreta handlingar som tänder hopp och ger ny kraft. Jag ser hoppfullt på att frågan med återvätning lyfts som en del i att hantera klimatkrisen. Att plugga igen våra diken är inte hela lösningen, men vi måste göra allt vi kan för att rädda vår planet. Och Gud såg att det var gott! För mig är det en kallelse att vända blicken mot framtiden med ett hopp om att förändring är möjlig. Uppgivenheten ska inte få sista ordet.

Susanne Rappmann, biskop Göteborgs stift

(Debattartikeln har varit publicerad i GP 10 augusti 2023)