Lyssna

Alla kan göra något

Att arbeta med och vara engagerad i flykting- och integrationsfrågor är ett arbete som måste vara långsiktigt samtidigt som det många gånger är snabba skeenden och förändrade förutsättningar. I Lilla Edet arbetar Svenska kyrkan och kommunen nära varandra och långsiktigt.

Mahmmud Aman är kulturtolk på Integrationscentrum. Det betyder att han delar kultur och tradition med dem han tolkar åt, utöver språket.

Foto: Torgny Lindén

Korsväg har besökt Lilla Edet för att höra hur församling och kommun förbereder sig för mottagande av Ukraina­flyktingar. När vi bestämmer tid för besöket talas det om stora skaror som väntas komma till Sverige. När vi ses finns det ännu inga flyktingar på kommunens boende, som är redo att tas i bruk när som helst, men väl i privata hem. Och när Korsväg kommer i brevlådan, hur det ser ut då är det svårt att sia om.

I bilen på väg mot Lilla Edet (den 28 april) hör jag på nyheterna att Migrationsverket skriver ner prognosen över hur många flyktingar som beräknas komma från Ukraina i år. Prognoser är alltid just prognoser, och det kan svänga fort. Det är kanske det enda vi kan ta för givet i en osäker tid – att det är svårt att förutsäga framtiden. Därför är det viktigt att inte springa snabbt på alla bollar, att istället tänka långsiktigt och inte minst hållbart för alla involverade.

I Lilla Edet ska jag träffa några av de som arbetar med integration och förberedelser för flyktingmottagning. Vi ses på kommunens Integrationscentrum, en mötesplats för flyktingar, asylsökande och förhoppningsvis också svenskar. På plats tar församlingens diakon Merja Elina Andersson och kommunens projektmedarbetare (som hon själv kallar sig) Maria Nordberg emot, tillsammans med Hawa Abdi och Mahmmud Aman, som har anställningar via Arbetsförmedlingen samt Ulla Koch som är ideell medarbetare.

Från början var Merja Elina från Svenska kyrkan ganska ensam med att arbeta med integrationsfrågor inom kommunen. Merja Elina har varit diakon i Lilla Edets pastorat sedan 2008.

– Redan 2010 började jag jobba med flyktingar, berättar Merja Elina. Och sedan har det bara ökat. Bland de frågor jag mötte fanns frågan om var kan man lära sig svenska som asylsökande. Så 2015 på våren började vi planera för ett språkcafé och senare på hösten kom flyktingkrisen. Då hade vi allt färdigt.

Språkcaféet var verksamt ända till corona­pandemin började. Med utgångspunkt i språk­caféet arbetade församlingen med språk­undervisning och integration.

– Under den här tiden har kommunen börjat jobba mer aktivt med integration, fortsätter Merja Elina. De anställde en integrationssamordnare som vi jobbade tätt med. Nu har det blivit ett större team och medvetenheten om att integration hör hemma i kommunens alla delar har ökat. Det är viktigt att jobba brett med integration. Och det är viktigt att kommunen bär sitt ansvar.

Det är viktigt att inte springa snabbt på alla bollar, och att istället tänka långsiktigt och inte minst hållbart

Församlingen arbetar med asylsökande och kommunen med etablering och integration. Behovet för församlingens språkcafé minskade när Migrationsverket sa upp alla sina boendeplatser för asylsökande i Lilla Edet och flyttade de asylsökande till andra orter. Samtidigt stängde kommunen sin vuxenskola och flyttade SFI-undervisningen till en grannkommun.

– För ett halvt år sedan startade kommunen Integrationscentrum, berättar Maria. Centret drivs av kommunen med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen. Integrationscentrum är en mötesplats som är öppen alla vardagar. Här samlar vi olika verksamheter som till exempel frågeakuten.

Kommunen har inte första ansvaret för asylsökande, det ligger på Migrationsverket. Men kommunen har ansvar för barnen, deras förskola och skolgång. Eftersom de asylsökande är boende inom kommunen så är det viktigt att arbeta för öka trygghet och dialog mellan alla Lilla Edet-bor. Under åren har kyrkan och kommunen gjort flera gemensamma satsningar som till exempel badutflykter, kulturfester och garderobsrensningsdagar.

I och med att församlingen inte längre har språkcafé har Merja Elina valt att vara med på Integrationscentrum en dag i veckan.

I dagsläget finns 52 registrerade flyktingar från Ukraina som samtliga har kommit genom privata initiativ. Alla har privat boende hos familjer i kommunen.

– Vi vet hur många de är, ålder och kön, berättar Maria. Men vi vet inte var de bor. Det är bara om de besöker oss som vi får kontakt med dem. Här får vi jobba lite hårdare, både kommun och kyrka, på att hitta dem.

Några familjer har dykt upp på Integrationscentrum. Merja Elina berättar att hon har kontakt med sju familjer som har ukrainare boende hos sig. Så det är många som man ännu inte nått.

Utöver de som bor i privata hem planerar kommunen för gemensamma boenden för anvisade flyktingar.

– Kommunen har ett boende färdigt, berättar Maria. I dagsläget finns det plats för ett trettio­tal personer i 17 rum.

Man har mött en stor vilja från allmänheten att skänka saker till flyktingarna. Det finns sängar och byråer i varje rum, lakan, handdukar, kuddar och gosedjur. 

– Det är bara att öppna dörren och kliva in, säger Maria. De kan komma ikväll och vi är redo. Det finns ytterligare en fastighet, men den är ännu inte iordningställd och inredd.

Det psykosociala stödet är också viktigt, kanske rent av viktigare än boendet.

– Blir man isolerad från sina landsmän, dem man delar traumat med, och blir man isolerad från det övriga samhället och inte får information, fortsätter Merja Elina, då känner man sig otrygg. Men finns dessa bitar på plats, då klarar man av mer.

För detta stöd har församlingen tillsammans med kommunen skapat ett nätverk där Merja Elina är samordnare. I nätverket finns ett trettiotal personer som visat intresse för att stödja i det psykosociala arbetet. Det är personer som Merja Elina enkelt kan nå med frågor om hjälp och stöd. Det kan handla om att skjutsa någon, ta en fika tillsammans, följa med på träning, sortera kläder till klädbytardagen etc.

Merja Elina har samlat nätverket för en utbildning om vad psykosocialt stöd är och berättat hur man till exempel med sin enkla närvaro kan lugna en traumatiserad person. Att det inte är något konstigt som händer, utan att det är normala reaktioner.

– I nätverket finns många olika kompetenser som kommer till användning, förklarar Merja Elina. Här finns människor med olika bakgrund och erfarenheter och vi kan alla göra något!

– Psykosocialt stöd är egentligen ett svårt ord, rent av fel ord, fortsätter Merja Elina. Det låter avancerat och kan avskräcka. Men det är medmänsklighet det handlar om. De flesta klarar sig bra om de har trygga personer omkring sig, inte minst barnen. Att de bli lyssnade på är viktigt.

På Integrationscentrum förbereder man sig nu på olika sätt, och hoppas att både egenboende och anvisade flyktingar, om och när de kommer, ska hitta dit.

På centret finns också Mahmmud Aman och Hawa Abdi som har ”extratjänster” som finansieras av Migrationsverket. 

Mahmmud Aman, vars namn betyder tacksam och trygghet, tolkar på arabiska, tigrinja och amhariska. Mahmmud är också kulturtolk och en värdefull resurs på centret.

Ulla Koch är ideell medarbetare och kyrkvärd i Hjärtums kyrka. Hon har förberett väv till vävstolarna som skänkts till Integrationscentrum och nu monteras av Ullas man Krister. Ulla ska lära Hawa Abdi att väva så att hon i sin tur kan lära andra att väva.

Efter pandemin är man nu i startgroparna. Man planerar för matlagning och bakning, och för språkcafé och föräldrakurser mm.

Kommunen och kyrkan ser varandra som kompletterade resurser. Det är en liten kommun med många invandrare och man finns nära varandra, så samarbete är naturligt. Ingen gagnas av att man kör sina egna spår och arbetar var för sig.

– Vi har beredskap att ta emot och har hunnit bygga upp det här tillsammans, säger Merja Elina, och det känns gott. Det finns en mycket större beredskap än hösten 2015.

 

Text och bild Torgny Lindén

Artikeln har tidigare varit publicerad i Korsväg nr 2 2022

Integrationscentrum i Lilla Edet är en mötesplats och en plats för samarbete. Ulla Koch, ideell medarbetare, lär Hawa Abdi, extraanställd, att väva så att hon i sin tur kan lära andra att väva.

Foto: Torgny Lindén