Han ger ett energiskt intryck, Domkyrkopastoratets nye domprost. När Stefan Hiller får berätta om sin kommande tjänst lutar han sig fram och engagemanget blir stort.
— Svenska kyrkan kan verkligen göra en viktig samhällsinsats, vi kan stötta människor, om vi samlar resurserna och arbetar på rätt sätt, säger han.
För honom är det inte bara ord. Mycket av hans drivkraft för att bygga en kyrka som kan gör skillnad kommer från upplevelser i barndomen i Tyskland. Där fick han se vad splittring i ett samhälle kan åstadkomma. Han minns hur familjen passerade gränsen för att hälsa på släkt och vänner i Östtyskland, en gräns där soldater med k-pistar skilde människor åt trots att de egentligen var ett folk.
— Det är upplevelser som mycket format min tro och identitet, säger han.
att göra vapentjänst eller inte
Redan som tonåring fick hans kristna tro konsekvenser. Han och många andra unga västtyska män brottades med frågan om det var rätt att göra militärtjänst.
— Det andra världskriget var ju fortfarande nära, alla hade förlorat anhöriga i det. Min pappa och hans generation tyckte ändå att man skulle lyda staten och göra vapentjänstgöring, säger han.
Stefan Hiller grubblade inte bara över den frågan, han funderade också mycket över sin tro och Guds existens. Han upplevde dock att Gud mötte honom, och han fick svar. Han insåg hur gudstron kunde vävas samman med ett samhällsengagemang.
— Jag tyckte att jag fann starka argument i Bibeln för att vapenvägra. Det har varit min väg sedan dess och jag har fortsatt att engagera mig i samhällsfrågor. Som präst har jag möjlighet att göra min röst hörd, säger han.
tillbaka till domkyrkan
Som ung såg han sin framtid i Tyskland, men kärleken tog honom hit. När han och hans svenska fru fick barn ville de bosätta sig i Sverige. Stefan Hiller sökte sig därför till Göteborgs stift under sin teologiutbildning och vigdes till tjänst 1996 i Domkyrkan.
— Jag tittade nyligen på foton från den dagen, den nionde juni 1996, och det känns speciellt att nu få landa i domkyrkan som domprost.
Som präst har han bland annat tjänstgjort i Göteborg och Ljungskile, och nu senast som kyrkoherde i Borås. I hans lilla men välordnade rum i Borås har han från den högsta våningen utsikt över takåsarna, bort mot gamla industriområden och stadens fotbollsarena. Efter sommaren kommer han istället att se taken i Göteborgs innerstad från rummet i domkyrkans torn.
— I Domkyrkopastoratet finns mycket energi och resurser, jag ser fram emot ett spännande uppdrag, säger han.
I Borås har han drivit arbetet med att skapa ett gemensamt pastorat, en utmaning som han verkligen glatts åt.
— Jag tycker om att sätta ner spaden och gräva. Det är tillfredsställande att se vad förändringen åstadkommit i Borås och vilken nytta den gjort, säger han.
kyrkan måste komma till folket
I Borås har Svenska kyrkan utvecklat ett gott samarbete med andra samfund och organisationer. Tillsammans har man verkat för att ge ensamkommande ungdomar bostad. Kyrkorna i Borås ordnar också en pingstfest tillsammans, ute bland människorna i centrum.
— Så som Svenska kyrkan arbetat tidigare, i sina lokaler och sammanhang, det hör till en viss tid och ett visst samhälle. Folk kommer inte längre till kyrkan, då måste kyrkan komma till folket, säger han.
Stefan Hiller betonar att han som domprost vill lyssna in människorna i Domkyrkopastoratet och deras tankar om framtiden. Samtidigt är det tydligt att han har visioner och idéer för hur ett pastorat i city ska fungera. Han vill se ett utåtriktat arbete.
— Vi har uppdrag att berätta om Jesus och att företräda Svenska kyrkan i vår miljö. Utmaningen för oss är att göra det tillsammans som ett pastorat, att vi använder resurserna på ett smart sätt, för då tror jag att vår röst blir tydligare. Jag tror det behövs gemensam röst gentemot staden, inte minst i city där kommunledningen och landshövdingen sitter, säger han.
Vad ska den rösten ha för budskap?
— Vi ska bjuda in till det vi har, vi gör ett fantastiskt arbete redan. Men vi märker också att vi inte når alla. Utmaningen ligger i att samla kraft och att nå många fler.
Vill satsa på diakonala insatser
Många yngre har ju en svag relation till Svenska kyrkan. Hur ska Domkyrkopastoratet bli relevant för den generationen?
— Vi möter många människor i kyrkliga handlingar, det döps fortfarande många. Det är också många som passerar våra kyrkor, så vi har möjlighet att nå dem. Vi kanske också måste finnas tydligare på Nordstan, och vi behöver vara på skolorna.
Stefan Hiller vill se en kyrka som tar ett stort diakonalt ansvar. Det rör sig då inte bara om punktinsatser, utan också om att driva verksamheter i samarbete med till exempel kommunen.
— Jag är övertygad om att vi kan göra viktiga samhällsinsatser utifrån vår tro. Det sociala arbetet kan inte bara lämnas över till det offentliga eller till bolag, vi måste visa att det finns andra värderingar också. Vi som kyrka kan använda våra resurser och strukturer för att stötta människor, säger han.