Kulturkyrkan - konsten att tro

– Kulturkyrkan är inte en byggnad, det är en amöba, en flytande process som man är i, mer än en budgetpost eller en byggnad. Kulturen är grunden, en stadig botten att stå på.  
Prästen Ludvig Lindelöf pratar med iver och värme. Det råder inga tvivel om hans engagemang för den verksamhet som kallas Kulturkyrkan, den som hör till Annedals församling men som kan poppa upp lite var som helst i staden. 
– Det handlar om att kyrkan som förhållningssätt kan vara öppen för världen, öppen för konsten, öppen för samarbeten, öppen för det som sker i det nära – det här är ett lokalt projekt. För att kunna ta reda på vad som funkar i våra kyrkor och vara närvarande i våra egna sammanhang försöker vi ha örat mot marken, förklarar Ludvig.

Bygg så kommer de 
– Vi vill visa att kulturen behöver genomsyra kyrkans verksamhet, och vi går efter devisen build it and they will come, alltså bygg, så kommer de. 
Orden kommer från filmen Drömmarnas fält, berättar Ludvig. Den handlar om att det ska byggas en baseball-arena för att locka idrottshjältar till en liten stad. Kevin Costner går på ett fält och får en vision: om vi börjar bygga så kommer hjältarna att komma.  
– Det är en bild för Kulturkyrkans arbetssätt: vi bygger något som vi kallar Kulturkyrkan, och människor kommer att komma dit. Men det måste vara okej att göra misstag längs vägen. Någon kanske har åsikter om vad som är kyrklig kultur och inte, eller storleken på evenemang, men vi vågar oss ut på den osäkra marken ändå. Vi gör saker som vi tycker om. Kulturkyrkan vill vara ett erbjudande om ett rum där man kan träffas, med utrymme att möta det heliga, säger Ludvig. 
 

Ett kulturellt nav  
Annedalskyrkan har länge varit en kulturinriktad kyrka. När Ludvig Lindelöf var med i kyrkans ungdomsgrupp på sent nittiotal och början på tjugohundratalet kördes rockmässa med Eldkvarn, fotoutställningen Ecce Homo väckte stor uppståndelse och Annedalskyrkan blev ett kulturellt kyrkligt nav för många göteborgare. Bengt Inghammar och Mikael Ringlander var drivande, berättar Ludvig, men när de slutade i församlingen tappade kyrkan momentum och den utåtriktade kulturella verksamheten minskade. 
– När jag började arbeta som präst i Annedalskyrkan år 2023 märkte jag att det fanns mycket kultur i församlingen, bland annat välbesökta lunch- och orgelkonserter, men att det saknades ett samlande koncept, en fokuspunkt. Vi bestämde oss för att plocka upp den där lite tappade vanten, och hittade på namnet Kulturkyrkan säger Ludvig.  
Han och kollegorna pratade om att de som församling borde göra mer av Annedalskyrkans kulturella riktning. 
– I folks medvetande är den här kyrkan fortfarande en kulturplats i Göteborg, både i sig själv, som en del av evenemang som exempelvis Way Out West och som en plats där folk hyr in sig och skapar engagemang.  
Att bli och verka som en kulturfokuserad del av kyrkan är en lång process förklarar Ludvig.  
– När någon tar ett namn på det här sättet skapas utrymme för andra människor att reagera. Vi märker att kulturella institutioner, artister och bokningsbolag har börjat få upp ögonen för Kulturkyrkan nu.

Kontakt med det heliga 
Kulturkyrkan är inte bara Annedalskyrkan. Den är mer ett förhållningssätt, en stämpel som sätts på vissa evenemang, och den kan uppstå i Guldhedskyrkan, i någon av de andra kyrkorna i centrala Göteborg eller på andra platser. Det kan vara konserter, konstutställningar eller temakvällar, och det finns en stor och viktig körverksamhet. De evenemang som får Kulturkyrka-stämpeln lutar åt det populärkulturella och innehåller inte nödvändigtvis den klassiska kyrkomusiken som har en självklar plats i församlingen ändå. Kulturkyrkan riktar sig gärna till dem som inte kommer på gudstjänst varje söndag och kanske inte gillar eller är så vana vid äldre kyrkomusik, förklarar Ludvig.  
– Vilka som kommer beror både på hur vi lyckas marknadsföra och på hur stor artisten redan är. Sara Parkmans konserter, till exempel, var smockfulla. 
Ludvig tycker också att det är viktigt att ställa frågor gällande vad som är kyrkokultur. 
– Vad kan ny kyrkokonst eller kyrkokultur vara? Vi i Kulturkyrkan menar att kyrklig kultur är det som sätter människan i kontakt med det heliga, det oförklarliga och det eviga. Kulturen skapar ett rum där det inte måste finnas svar. Det kan vara en känsla, en erfarenhet som sker i rummet. Kulturkyrkan vill göra det lättare att öppna upp det där rummet och känna efter: vad är det som händer i mig när jag upplever saker?  

Bevara eller utveckla? 
Som vanligt handlar mycket om resurser – om vad som betraktas som viktigt, vad som ska prioriteras och vad som kan skapas med det som redan finns. Just nu pågår en omfattande kulturutredning för Svenska kyrkan i stort, med syfte att kartlägga kyrkans roll som kulturaktör – en av landets största – och att ta fram en kulturteologi. Många hoppas att utredningen ska innebära förslag som kan trygga både kompetensförsörjning och utvecklingsresurser i framtiden. Utredningen är tillsatt av Kyrkostyrelsen och beräknas vara klar i juni 2027. Planen är att den ska presenteras som ett betänkande i september år 2027. Ludvig hakar på dessa tankar. 
– Räknar vi med kultur i budgeten? Anställer vi folk för att utveckla eller för att bevara kulturen i kyrkan? Det är två olika saker som inte nödvändigtvis måste gå emot varandra, men som KAN göra det om vi inte är uppmärksamma. 
Ludvig förklarar vidare att många som arbetar i Svenska kyrkan idag verkar uppleva att de inte har tid att göra saker som är utöver grunduppgifterna mission, gudstjänst, undervisning och diakoni.   
– Fortsätter vi med det tänkandet blir kultur någonting som är vid sidan av, lite ”vore det inte kul med en kulturkväll, jo det vore det” och så tar man in något välkänt namn och räknar besökare. Men få får tid att i sin tjänst under en längre tid utveckla ett kulturevenemang, ta kontakt med teatrar eller andra aktörer i branschen, tror Ludvig.

Kulturen som en grunduppgift 
I Kulturkyrkans arbetslag finns också Nils Olandersson, som är diakon och teaterpedagog och som samverkar med olika skådespelare och teatrar i staden. 
– Vi har varit i deras sammanhang och pratat om Kulturkyrkan, haft samtal efter rep och liknande. Vi vill gärna möta konstnärer av olika slag och hitta former för att arbeta ihop. Detta finns det sällan tid till, om inte kulturen är en del av grunduppgifterna, säger Nils. 
Kulturkyrkan vill inte bara vara ett evenemang en lördagskväll och sedan ett evenemang ett halvår senare, förklarar han, utan kultur ska sippra ner i hela församlingen. Den ska visa sig i söndagens gudstjänst och i andra verksamheter, så att folk känner igen tonspråket i allting som görs i alla delar av församlingen.  
 
Det kan vara svårt att beskriva om Kulturkyrkans verksamhet är mission eller diakoni eller gudstjänst eller något annat, och Ludvig förklarar att allt går in i vartannat. 
– Jag tycker att kulturen är grundläggande, och att målet snarare är att få in kultur bland grunduppgifterna än att kulturen blir en egen uppgift. Men om kulturen ska få sin naturliga plats behöver den också ha en naturlig plats i budgeten. Makten sitter i budgeten och makt är inte dåligt per definition, allt beror på hur man använder den. Har man inte kultur inskriven som en budgetpost så kommer den alltid att vara en extragrej vid sidan om. Vi jobbar gärna med att skapa en annan ordning. 

Kulturen är inte osten på mackan 
I linje med visionerna skapar Nils och Ludvig just nu en poetisk evangeliebok. Idén föddes när Ludvig började sin anställning år 2023.  
– Söndagarna har sina tre texter, det finns en psaltarpsalm och en dagens bön. Allting är framtaget, man ska bara välja och sedan få ihop allt. Vi ville undersöka om det går att få in poesi i det här, kanske kan poesi hjälpa människor att hitta Gud? säger Ludvig. 
Precis som att det finns ett postludium inskrivet i ordningen skulle det kunna finnas en dikt, menar Nils, något som kan bli ytterligare en möjlighet till eftertanke. 
– Det är ett sätt att få kulturen att inte bli någonting som är ett extra pålägg. Kulturen är inte osten på mackan, utan själva brödet.  
Ludvig beskriver kulturen som översättare av det heliga.  
– Människor kommer inte till kyrkan varje söndag, men många kommer gärna när vi gör olika kulturevenemang. För dem är det deras gudstjänst. Det får vi aldrig glömma eller bortprioritera. De tar med sig någonting hem, kanske en smak av Gud. Det räcker för dem just då. Kulturkyrkan handlar om detta: att uppleva någonting som vi inte kan sätta ord på. Kulturen kan vara en erfarenhet som öppnar upp oss utan att vi vet exakt vad det är som händer. Det är ju det som är det heliga, eller Gud.

Text: Malin Aghed