Katedral och knutpunkt mitt i Göteborg

– Jag har sprungit här i kyrkan och sjungit i körerna sen jag var åtta år. Domkyrkan har en speciell plats i mitt liv, jag känner mig hemma här.

Samuel Tibell är 26 år och arbetar sedan fem år i Domkyrkan, som timanställd kyrkvaktmästare. Övrig tid producerar han musik i sitt eget företag.

Ofta är Samuel, eller någon annan av vaktmästarna, den första person som besökarna möter. Och de är många. Runt tusen personer strömmar genom Domkyrkan en vanlig vardag. I juli och december kan de vara bortåt 3 000. Turister kommer under hela året, flest på sommaren. Många tyskar, övriga européer och skandinaver, men även från Ostasien och övriga världen, ofta i grupp.

– De frågar när kyrkan är byggd, om den är katolsk eller protestantisk, berättar Samuel. Domkyrkan har viss inspiration från katolska kyrkor, dessutom har vi ett biktbås, vilket är lite ovanligt.

Kyrkan upplevs öppen och tillgänglig, även som byggnad. Även arkitekter, byggnadsantikvarier och de som är intresserade av konst och musik kommer in – väldigt mycket roligt folk på en och samma plats! 

Det blir ett kulturutbyte.

– Ibland kommer någon som behöver ett samtal. Vi har diakonimottagning på torsdagar och är det mer akut kan jag ringa på någon kollega, präst eller diakon. Häromveckan kom en lite förvirrad man in när jag skulle stänga. Han fick sitta ned lite och sa sen: ”Snälla, sitt bredvid mig en stund.” Det gjorde jag och det räckte för honom.

– Alla vet nog inte att man kan gå till kyrkan för att träffa någon att prata med.

Våga stanna upp

Varje söndag firas högmässa i Domkyrkan, nattvard firas totalt sex gånger per vecka.

– Det finns en rytm under hela året. Musikaliskt är december guldmånaden, men även allhelgona med sina requiem och körmusik.  

Inför påsk bygger Samuel och hans kollegor ett påsklandskap och till advent står julkrubban på plats.

I kyrkan pågår ofta en utställning på aktuellt samhällstema och i september predikar någon av författarna från Bokmässan.

– Vi får ibland höra att vi är en eventkyrka, att vad som helst passerar.  Men det stämmer inte, säger Susanne Olbing, präst och församlingsherde.
– Det finns en anledning till allt vi gör. Ibland behöver man skäl att våga ta steget in i kyrkan, det kan vara en konsert söndag kväll snarare än en gudstjänst.
Vi vill ge människor möjlighet att våga stanna upp i sitt liv. Fråga sig: är jag ensam eller finns det något mer? Vi hymlar inte med vad vi har för grund, vi ruckar aldrig på det. 

– Det är ett privilegium att få jobba i Domkyrkan, fortsätter hon. Tröskeln är låg, bokstavligen, här kan du rulla rakt in. Ofta möts du av vaktmästaren, eller våra volontärer vid bokbordet. Ingen ska gå in utan att bli bemött.

– Domkyrkan speglar vad som är viktigt för Svenska kyrkan, för Göteborgs stift. En katedral med stort musik- och gudstjänstfokus och körer av hög kvalitet. Vi är stiftets kyrka och firar högtidsgudstjänster, men är också en viktig del i det öppna rummet. Vi synliggör förtryckta kvinnor, papperslösa och främjar religionsdialog ...  Vi finns öppna och tillgängliga mitt i Göteborg. Domkyrkan är öppen för allmänheten varje dag, året om.

Susanne ställer en retorisk fråga:

– Man pratar om Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder, men hur är det egentligen? Här stannar människor upp för egen andakt, längtan efter en relation med något större än sig själv. Folk vill gärna prata, be om förbön, tända ljus. ”Min bäste vän har fått cancer, kan du be för det ...?” Någon har fått nog av dåligt samvete och vill prata med en präst, funderar över relationen till Gud.

– Och visst är vi stolta över vår kyrka. I högmässan på söndagar är vi ofta bortåt 150 personer, högtidligt och enkelt på samma gång. Mycket hjärta och ”liturgi med ett leende”. Efteråt är alla välkomna att dricka kaffe ihop längst ned i kyrkan.

Också begravning, vigsel och dop äger rum i Domkyrkan, även om de flesta väljer Mariakyrkan, församlingens mindre kyrka. De som väljer att gifta sig eller ha dop i Domkyrkan har ofta en relation till den på ett eller annat sätt. Och även om man bokat är den öppen för besökare. 

– Jag tycker det är lite fint att folk får ta del av viktiga händelser i livet för någon annan, säger Samuel. Domkyrkan är en viktig punkt oavsett varifrån man kommer i livet. Hit kommer alla, från välbärgade utan materiella problem till personer direkt från gatan. Alla får ta del av samma budskap och gemenskap. 

Samuel guidar gärna besökarna. Någon med kyrkklockor som specialintresse fick följa med upp i tornet.

– Det är roligt att möta göteborgarna också. Ofta har de gått förbi Domkyrkan i massor av år men aldrig varit in. ”Vad fint det är!” Många känner inte till allt som händer här, alla konserter till exempel. Har man varit med i gemenskapen och musiken, kommer man gärna tillbaka!

– Vi firar nattvard vid altarringen längst fram i kyrkan. Det är alla åldrar, fler yngre än jag trodde. En del kommer in på lunchrasten och sitter en stund i bänken, deltar i mässan eller tänder ett ljus.

Att tända ljus har blivit en viktig ritual för många. Vid ljusbäraren fylls värmeljusen på varje dag, vid högtider ännu oftare.

– En kvinna kom in vid stängning, berättar Samuel. ”Jag ville tända ett ljus för min mamma som precis gått bort, hinner jag det?”

– Domkyrkan är en viktig plats för bön. Vi har en bönelåda där man kan skriva sina böner på en lapp, anonymt. Många gör det. Vid torsdagskvällens gudstjänst bärs lådan fram till förbön.  

Jesus förebilden

– Ibland kommer människor in mitt i en känslostorm och det är tydligt att de har djupare problem. Vi försöker möta alla konstruktivt. Lyssna, få dem att känna sig sedda, hörda och trygga, få temperaturen att gå ned.

– Hur vi agerar mot människor, där är Jesus vår största förebild. Att se människan bakom. Det blir ofta fina människomöten, korta eller långa.
Ibland blir det stressigt på andra sätt. Som vid Julsång i city, konserter i december.
– Då kan det bli lite upprörd stämning bland tanter och gubbar som vill ha sina spikade platser, säger Samuel leende ... 

Vad gör dig stolt över Domkyrkan?

– Att det är en öppen plats som tillåter människor att komma in. En knutpunkt i stan, där vi skapar nätverk och möjligheter i livet. Alla som jobbar här prioriterar mötet med människor, det gör mig stolt. Fokus i jobbet är Gudsrelationen, att få dela den dimensionen med andra. 

Text: Cecilia Sundström
Foto: John Eliasson

Läs mer om våra verksamheter i Göteborgs domkyrkopastorat: