I Göteborg finns cirka 65 000 studenter som tillbringar tre, fyra, fem år i stan. Under den tiden hinner mycket hända. De går från nykläckta 19-åringar som flyttar hemifrån för första gången till yrkesverksamma ingenjörer, läkare, socionomer... Dit är vägen inte alltid spikrak.
I det läget kan några samtal med Maike Gamer och hennes kollegor inom Universitetskyrkan göra skillnad.
– Många studenter har det tufft. De söker upp oss för att ha någon att prata med, berättar Maike, som liksom Lars van der Heeg är präst, medan Henrik Wernvik är pastor.
Vi pratar om allt! Konflikter, beroende, relationer, längtan.
– Vår uppgift är att möta studenter, vara en vuxen som kan lyssna. Ibland kan vi hjälpa dem att hantera en livskris av något slag. Vi träffas kanske fyra-fem gånger, vi för inga journaler och det kostar inget. Dessutom har vi tystnadsplikt.
Att bli högskolestudent kan vara kul, men också innebära en krock.
– Man har roliga förväntningar på att flytta och börja plugga, så blir det svårare än väntat att flytta hemifrån, hitta vänner och sammanhang. Det ska vara livets bästa tid, men blir inte riktigt så. Man kommer in på Handels och får leva med att inte längre vara bäst i klassen, att det är tuffare än förväntat att uppfylla kraven. Det kan bli en enorm stress och en identitetskris, förklarar Maike.
Under våren hade hon, Lars och Henrik tillsammans ungefär 120 samtal med studenter, men även med anställda inom Göteborgs universitet (GU) och Chalmers.
– Vi hjälper någon att sortera problemen och varva ned, ibland är det alldeles tillräckligt. Under samtalet kommer personen själv på vad den ska ändra eller fokusera på. Vi pratar om allt! Beroende, konflikter i familjen, relationer, längtan. Ganska få vill prata tro och livsåskådning, men de vet var vi står. Man behöver varken vara troende eller medlem i någon kyrka för att samtala med oss.
