Att leva tillsammans
I den goda relationen hittar vi hem till oss själva, varandra och Gud. Vi utvecklar våra förmågor och låter vår partner växa. Vi jämkar samman, ser och bekräftar utan att försöka göra om den andra.
Hur Jesus var mot andra människor är förebilden för relationer ur ett kristet perspektiv.– Jesus såg och vidrörde även dem som samhället förskjutit. Genom detta befriade och upprättade han dem, säger Annica Anderbrant, domprost i Uppsala domkyrkoförsamling.Människor helades ibland vid mötena. ”Vill du bli frisk?”, frågade Jesus en man som varit sjuk i trettioåtta år. När mannen svarade jakande sade Jesus: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. (Johannesevangeliet 5:1-9).Behov att bli sedd
– Det är ett grundläggande behov att bli sedd och älskad för den man är, med alla sår. Det kan vara som ett mirakel och få oss att utvecklas. Men det förutsätter att vi vill gå vidare i livet. Om den ena ständigt står stilla och den andra växer i ett förhållande vållar det problem, menar Annica Anderbrant.
Varje människa ansvarar för att ta tillvara sina gåvor och bli den hon är ämnad att vara. ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Johannesevangeliet 8: 32). Samtidigt bygger förändring på frivillighet. Att leva i en relation handlar även om att acceptera och slipas ihop.– Gud har skapat oss till unika individer. Vem har då rätt att göra om någon annan?
Släppa fri och ta ansvar
I ett gott förhållande växer båda makarna, men de tjänar även varandra och familjen. Äktenskapet sätter ramar, vi finns till för att ge till andra. ”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete” (Johannesevangeliet 10: 19).– Båda parter i ett förhållande står inför många val och möjligheter i dag. Båda kan och vill. Spänningen mellan att ge och ta blir en utmaning i relationen.Frihet och bundenhet. Växa, säga sanningen. Se, acceptera och uppmuntra. Hur hanterar vi motpolerna i relationen?– Genom kommunikation! Det finns ingen annan väg! Frågorna i förhållandet är livet självt, de innehåller sprängkraft och näring för tillväxt.
Mönstret i Jesu liv visar oss vägen. Han dog på korset och uppstod. Genom död till liv. Pendlingen mellan stagnation och tystnad till ärlighet, närhet och kanske förändring kan beskrivas som en naturlig cykel för utveckling.– Vi dör och återuppstår många gånger under livet. Dör, försonar och upprättas. Det gäller både oss själva och våra relationer, säger Annica Anderbrant.
Gud den tredje parten
När vi gifter oss i kyrkan och tar emot välsignelsen påminns vi om Guds närvaro. Vi säger ja till att sätta in kärleken i Guds sammanhang, vi lägger den i Guds händer.– Vi måste inte klara allt själva. Vi kan släppa kontrollen och lita på att livet och kärleken håller utan att vi styr det. Gud finns hos alla människor och i alla relationer. Osynlig men påtaglig som kärleken.När vi tänker på dem vi älskar känns de nära även om de befinner sig någon annanstans. Genom stillhet, bön och tankar kan vi ibland förnimma att det finns något mer omkring oss än det vi ser.
” Tredubbel tråd brister inte så snart” (Predikaren 4).– Gud är den tredje parten i tvåsamheten, fortsätter Annica Anderbrant. Enligt kristen tro är Gud kärlekens källa. Vi är skapade ur kärlek.Jesu liv vägleder” Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matteus 28:20). Det är Jesu löfte till oss människor. Vid altaret lovar vi att älska varandra i nöd och lust.– Vigsellöftena håller oss ihop. Genom dem uttrycker vi viljan att älska varandra hela livet. Sedan råder naturligtvis ingen över omständigheterna. Livet är sårbart, ibland drabbas vi oförutsägbart.
Vilja och förmåga är inte samma sak. Ibland behöver vi stanna upp och reflektera.– I kristen tro försöker vi knyta samman varje människas tillvaro med Jesus liv. Vad skulle Jesus ha gjort? Det är en fråga man kan ha som utgångspunkt, säger Annica Anderbrant.