Behovet av gravplatser var stort i de östra stadsdelarna och man diskuterade länge om en utvidgning av Östra kyrkogården. Lämplig mark hittades på Kvibergs regementes övningsfält och en arkitekttävling utlystes. Speciellt inbjudna var Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz som även har ritat Skogskyrkogården i Stockholm. Nio förslag kom in och det vinnande bidraget ritades av Gunnar Asplund och Sven Ivar Lind. Kyrkogården invigdes den 27 oktober 1935.
Stora kvarter var en av huvudidéerna som alltjämt präglar kyrkogården. De naturliga förutsättningarna i landskapet var väl omhändertagna i det vinnande bidraget. Här finns även kapell, krematorium, minneslund och två områden med tyska och brittiska krigsgravar.
Muslimska Ängen – stopp 1
På kyrkogården finns två begravningsplatser med gravar som är riktade mot Mecka, den ena är i den sydvästra delen som gränsar till Gamlestaden och kallas Ängen (kvarteren 201–209). Gravsättningarna sker på enkelt djup, det vill säga en kista i varje grav. Ängen, som från början var ett beredskapsfält, byggdes ut i slutet av 2018 och blev snabbt fullbelagd. Ceremoniplats med kompassros med riktningen mot Mecka markerad, stenkatafalk att placera kistan på samt tvagningsplats för böneceremoni finns såväl på Ängen som uppe i Dalen.
Krigsgravar – engelska och tyska – stopp 2
Krigsgravarna anlades 1961 då man sammanförde omkomna från de två världskrigen på två separata gravområden inom kyrkogården. De båda gravfälten är upplåtna för all framtid utan kostnad, men ska skötas i samråd med England och Tyskland. En gemensam minnesceremoni anordnas varje år på Kviberg till minne av slaget vid Skagerack som ägde rum den 31 maj 2016. Närmare 20 000 soldater dog.
Sankt Olofs kapell – stopp 3
Beslut om att ett krematorium skulle uppföras på kyrkogården togs så tidigt som 1937 men eftersom andra världskriget bröt ut invigdes byggnaden först 1951. Gunnar Asplund ritade det vinnande förslaget. S:t Olofs kapell invigdes 1951, elva år efter Gunnar Asplunds död. Byggnaden förlängdes 1957 med S:t Sigfrids kapell som ritades av Sven Ivar Lind. 1985 gjordes en stor ombyggnad och kapellsalen gjordes mindre till förmån för väntrum och toalett. Kapellet är planerat att genomgå en omfattande renovering inom de närmaste fem åren.
Krematoriet lades dock ned 1996 efter en brand. I stället fick samtliga kremationer i Göteborg utföras på krematoriet på Västra. 1999 togs ett nytt krematorium i bruk inrett i det gamla jordbegravningskapellet Helga Korset här på Kviberg. Krematoriet i Helga korset byggdes ut 2017 med ytterligare fyra ugnar samt kylutrymmen. Den senaste ombyggnaden gjordes 2023 då de äldsta ugnarna från 1999 byttes ut till två nya. Krematoriet har ett miljötillstånd på 10 000 kremationer och fungerar som ett regionalt krematorium, det vill säga servar kringliggande begravningshuvudmän med kylförvaring och kremationer.
Brandoffergravarna – Backabranden stopp 4
Backabranden inträffade den 29 oktober 1998 då en lokal som var upplåten för ett diskotek brann. Branden var anlagd. 63 ungdomar dog och 214 skadades. Här vilar några av de ungdomar som dog i branden, för evigt sammanlänkade och gravsatta sida vid sida.
Muslimska Dalen – stopp 5
Den andra muslimska begravningsplatsen på Kviberg ligger uppe i området som kallas Dalen (kvarter 87A och 87B). I maj 2022 blev utbyggnaden med 800 nya kistgravplatser i Dalen klar, varav hälften är vända mot Mecka. Här finns 400 gravplatser som är riktade mot Mecka. I varje grav ryms tre kistor på djupet. De muslimska samfunden har i en överenskommelse med Göteborgs Begravningssamfällighet accepterat att kvarteret är projekterat och anlagd med plats för tre kistor i varje grav. Förvaltningen gravsätter i kista. Ceremoniplats med kompassros, stenkatafalk och tvagningsplats finns i nära anslutning till gravkvarteren.
Allmänna fält – stopp 6
Kvibergs kyrkogård har flera områden med allmängravar bevarade. Den som inte hade råd med en gravplats kunde kostnadsfritt få en plats i den så kallade allmänna linjen. En plats som sågs ut av förvaltningen där det för tillfället var lämpligt att gravsätta. Allmängravarna ägdes av det allmänna, inga gravrätter uppläts. Fredandetiden för en allmängrav var 15 år att jämföra med den eviga gravfriden som ingick för de som hade råd att köpa sig en egen gravplats med en gravfrid på evig tid.
Den stora andelen allmängravar speglar omkringliggande bostadsområden med en hög andel av befolkningen med begränsade ekonomiska medel.
Allmängravarna upphörde 1963 då en ny lagstiftning trädde i kraft med evig gravfrid för alla.