Viktor Rydberg är kanske mest känd för dikten ”Tomten” samt texten till psalmen ”Betlehems stjärna” (”Gläns över sjö och strand…”)
Abraham Viktor Rydberg (i riksdagen kallad ”Rydberg i Göteborg”), född 18 december 1828 i Jönköping, död 21 september 1895 i Djursholm, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare.
Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Carl Jonas Love Almqvist och August Strindberg. Bland de verk som fortfarande på 2000-talet är populära märks bland annat Singoalla och dikten "Tomten". Rydberg är även känd för dikten "Betlehems stjärna", som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". I samtiden väckte verk som ”Vapensmeden” och "Den nya Grottesången" mycket uppmärksamhet.
Som översättare har han bland annat översatt Johann Wolfgang von Goethes Faust och Edgar Allan Poes dikt ”Korpen” samt Heinrich Heines ”Die Loreley”. Han var även ledamot av Svenska Akademien.
Rydberg föddes i Jönköpings borggård 1828 som sjätte barnet och tredje sonen till slotts- och fångvaktmästaren Johan Rydberg och den barnmorskeutbildade Hedvig Kristina Duker.
Han fick från 1862 bo hos sin gode vän och GHT:s chefredaktör S. A. Hedlund. I detta hem öppnades åter hans ögon för livets ljusa sidor. Från Stockholm skrev Rydberg en gång till Hedlund: "Själv gläder jag mig vid tanken, att jag nästa julafton åter skall befinna mig i din familj, den enda krets, där jag icke känner mig som en främling och en gäst på jorden, och där icke jorden förekommer mig som en ödslig och oeldad hållstuga under en kall vinterdag."
Efter en kort tids sjukdom avled han den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Det var åderförkalkning, förenad med diabetes, som ledde till döden efter endast några få dagars allvarligt illamående. Tidigare hade dock ett par varnande förebud kommit i form av kongestioner åt hjärnan, svår ångest och andra symtom på överansträngning. Bara veckor före sin död hade Rydberg publicerat uppsatsen Den hvita rasens framtid, där han uttryckte oro för de europeiska folkens och den västerländska civilisationens degenerering.
En begravningscermoni ägde rum i Klara kyrka i Stockholm och sedan fördes hans kista med tåg till Göteborg. Vid ankomsten till Göteborg mottogs kistan av en stor folksamling som ville hedra författaren. där han gravsattes på dåvarande Nya begrafningsplatsen (Östra kyrkogården) i Göteborg. Viktor Rydberg-mausoleet invigdes 21 september 1900. Mausoleet ritades av Hans Hedlund och arbetet utfördes av firman Liepe & Son. Bysten av Viktor Rydberg är utförd av skulptören John Börjeson och gjuten 1898 vid Meyers konstgjuteri.
Viktor Rydberg dog 21 september 1895, nära 67 år gammal. Han hade drabbats av diabetes och njursvikt. Han dog mitt i sin gärning men lugnt och fridfullt. Rydberg jordfästes i Göteborg under närvaro av kung Oskar II och andra medlemmar av kungahuset. Uppsalas studenter deltog med florhöljda fanor. Han ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg. Minnesmärken över honom finns i såväl Jönköping som Göteborg och Djursholm.