Lutfisk! För många bara obegripligt osmakligt, för andra en njutning. Förr, på 1900-talet, kunde man köpa lutfisken i torkat skick. Den såg ut som en tunn, gråbrun utspänd hud, omöjligt att föreställa sig att den nånsin skulle gå att äta. Långan fiskades i västerhavet, och på stora ställningar vid fiskelägena i Bohuslän torkades den under sommaren för att sedan spridas till husmödrar och hovmästare, nåja kockar kanske, runt om i landet. Före kyl och frys i varje hem var torkning av livsmedel ett behändigt sätt att sprida godsakerna över året. Fisken som idag bara äts under julen hör egentligen adventstiden till, fastetiden före det stora julkalasandet, fastetiden utan kött men med fisk.
För att göra fisken ätbar behöver man luta den, lägga den i blöt i vatten fem-sex dygn, därefter i lut av soda och kalk och sedan i vatten igen. Man byter vatten och man vänder den och ser om den varje dag, passar fint i julstöket tillsammans med julkortsskrivande och pepparkaksbak och allt detman sysslar med i december månad.
Så för att få lutfisken klar jul lägger vi den i blöt på Annadagen, inte annandagen eller någon annan dag utan just den 9 december. Smaklig spis!
Ulrika Hagren