Jag har en granne på Björkö som är biolog och författare. Hon har skrivit en bok om träd, man kan se vilket ”träd jag är”. Jag citerar från Linnéa Jägeruds Rynkor och bark .
-Granen är alltid likadant klädd, opersonligt och välansat. Lagom mycket skäggstubb som kittlas lite och har den rätta busiga looken. Lite fåfäng är han allt. En gång om året lever han ut sina hemliga lustar och klär upp sig med glitter och ljus. Resten av året ägnar han sig åt patriarkal tillväxt och strävan efter ekonomiskt välstånd. Jobba så hårt han kan och sedan avskedas i förtid. Effektiv, hög omsättning och strävan uppåt.
Det kan vara krävande att leva med en granman. Det är inte säkert att man får något ljus och det är svårt att växa i skuggan av honom. Om det stormar är det inte säkert man kan hålla sig i honom. Han kan knäckas och man kan bli stående där utan stöd i livet.
De grangrabbar som hamnat på en öppen betad äng, väljer att bära kjol. De blir kjolgranar och mycket viktiga för småvilt och fågellivet. Han klarar kraftiga stormar i livet. Honom kan man tryggt lita på. Granen kan överraska. På topplistan över världens äldsta träd vinner granen både guld och silver. Man ska inte underskatta granen.
Birgitta Holmer
.jpg?DoProcessing=&w=800)