Rött och vitt silkespapper, så jämna klipp som möjligt med saxen och sedan försiktigt vända allt ut och in så inte öglorna går av. Skrapa stearinljusen med kniv, fästa ändarna noga och så äntligen få tända de fem ljusen. Inte så komplicerat egentligen, men en procedur som varje år utförts några dagar före jul av sex generationer av min familj. I över hundra år. Ett hisnande perspektiv när jag tänker efter – men för mig är mormorsmormor Karolinas bruna ljusstake framförallt en av julens käraste symboler. En del av glada jular med lek, högtid och skratt, både nu och då. Men också en påminnelse om älskade nära som numera bara lever i våra hjärtan, men ändå alltid är med oss.
Anna Rikner
