Domkyrkans klockor

I tornet hänger fyra kyrkklockor som tillsammans med klockorna till urverket väger totalt 15½ ton. Det är den största sammanlagda vikten av klockor i ett och samma torn i Sverige. På söndagsklockan från 1815 finns en inskription av Johan Olov Wallin som börjar med orden: Kommer till det rum där Herren dyrkas: Det är heligt, det är himlens port.

Kort om klockorna

Kyrkan invigdes 1815 efter ritningar av Carl Wilhelm Carlberg men var helt färdig 1827 med torn och tornhuv. Tornet är 53 m högt och klockorna hänger 35 m över marken. Tornet har fem våningar: vinten, klockplanet, utskiktsplanet, tornuret och trappvåningen med trappan till översta takaltanen där timslag- och kvartsslagsklockorna hänger.

Storklockan (ettan) från 1925 väger 5 550 kg och är stämd i giss. Klockan är den tredje största i Sverige och bara kläppen väger 270 kg. Från kyrkans första år 1815 och 1816 kommer söndagsklockan (tvåan), vardagsklockan (trean) och böneklockan (fyran) som väger 3 473, 2 605 resp. 1 209 kg. Slagklockorna som är tio år yngre väger 815 och 560 kg.  Den sammanlagda vikten blir över 14 000 kg (utan slagklockorna nästan 13 000 kg) och det är den högsta klockvikten i Sverige i ett och samma torn. Den största svenska kyrkklockan hänger i Uppsala domkyrka och väger 6 ton.

Materialet är klockbrons som består av 80 procent koppar och 20 procent tenn, till skillnad från annan brons som har lägre tennhalt och därmed är segare. Den sprödare klockbronsen har en vackrare klang. Elringning installerades 1908.

Problem med Storklockan

Den första klockan var felkonstruerad och sprack 1907 under Oscar den II:s själaringning. Den gjöts om men sprack ånyo pga felkonstruktion. Ny klocka gjordes 1923 men även den hade konstruktionsfel och fick gjutas om. Färdig 1925.

Johan Olof Wallin fick i uppdrag att dikta verserna till inskriptionerna på klockorna.

Så här ser ringningsschemat ut i domkyrkan Ettan vid helgsmålsringning och själaringning. Vid högmässoringning ringer man 10.30 med tvåan, 10.45 med trean och 11.00 med ettan, tvåan och trean, vid större högtider även med fyran. Vid vigsel ringer man med tvåan och trean, på vardagsmässor med tvåan och på vardagsgudstjänster utan nattvard med trean.

Hur man ringer i klockorna har varierat över tid och från trakt till trakt. Klockorna var viktiga i nyhetsförmedlingen vare sig det gällde brand eller krig eller enskilda öden i trakten. Med klockringningen kunde sockenborna förstå om det var en man eller kvinna som var död, rik eller fattig, ung eller gammal. Att döma av tidpunkten, valet av klockor, ringningens längd och andra faktorer förstod man vad som hänt.