Kvällen inför den 6 december är speciell för barnen hemma hos oss. Då ska de sätta ut en stövel i hallen. På natten kommer Sankt Nikolaus och lägger en liten present och några godsaker i den putsade skon – om barnen varit snälla, förstås!
Oftast har de varit snälla och stöveln står välfylld. Men där finns också ett granris och påminner om att de kanske inte alltid varit snälla! För finns det någon som alltid är snäll?
Sankt Nikolaus är barnens helgon. Legenden berättar att han redan som ung sålde sitt arv och gav allt till de fattiga barnen. För sin tros skull satt han i fängelse, tillsammans med många andra kristna, det var runt år 300. Sedan blev han biskop i staden Myra, som ligger i dagens Turkiet och heter Demre. Där gjorde han underverk, hjälpte många, räddade liv i hungersnöd och stillade stormar till havs. Han blev ett helgon med skägg och biskopsmössa.
Han är förebilden för jultomten, han är originalet. Saint Nicholas, Sinterklas, Santa Claus, han har lite olika namn beroende på vart man kommer. Bland alla chokladtomtar och rödklädda mysiga gubbar med skägg, kan det vara svårt att se helgonet och hans budskap. Men där finns den kristna julens ursprung. Det talar vår Nikolaus om när han kommer den 6 december.
Sankt Nikolaus är också sjömännens, studenternas och de ångerfulla tjuvarnas helgon. En jordnära, kärleksfull gestalt som vill påminna oss om att vara snälla mot varandra – och mot oss själva.
Stefan Hiller