Jesu dop innebär starten på hans offentliga verksamhet.
När Jesus döps gör han det med Johannesdopet som var ett dop till syndernas förlåtelse, ett försök att lägga ett misslyckat liv bakom sig för att ta emot ett nytt.
Hur kunde Jesus göra detta? Han som är utan synd behöver väl inte lägga ett misslyckat liv bakom sig?
Nej, förstås inte, men Jesus visar i denna handling att hans liv var inriktat på världens frälsning. Han hade kommit för att rädda världen från syndens slaveri och för att göra det bar han själv synderna.
När han stiger ner i flodens vatten gör han det såsom den som bär världens skulder på sina axlar och vill sona dem genom reningen som vattnet skänker. När han stiger ner i vattnet, stiger han ner i dödsriket där synden hör hemma och när Faderns röst hörs är det påskdagens uppståndelse som förebådas.
Jesus behövde inte lägga ett misslyckat liv bakom sig men han för verkligen in ett nytt liv i världen genom sin död och uppståndelse. Detta liv får vi ta emot i kyrkans gemenskap och leva med honom som tog all börda på sig, bar den ner i flodens vatten och upp på korset, för att lyfta människan ur syndens slaveri till himlens härlighet.
Genom att bli en människa förenar sig Gud med alla människor och genom denne endes död kan vi alla få liv. Jesu dop i Jordan av Johannes vittnar om detta.