Min glädje! Kristus är uppstånden!
Den helige Serafim av Sarov (1760-1833) är en av den ryskortodoxa kyrkans främsta andliga lärare. Böckerna och berättelserna om hans liv är många – ett liv präglat av sträng askes, intensiv bön, profetior, själavård - allt i påskens ljus. Hans nedskrivna andliga råd ryms på knappt 80 sidor. Det är ju så det förhåller sig; de heliga behöver inte orden, de undervisar med sitt liv. Hans andliga råd sprungna ur 16 år som eremit är ett destillat av ett liv präglat av kärleken till Gud och kärleken till de mänskor som kom för att söka hans råd och vägledning. Det berättas att de som sökte sig till Serafim av Sarov alla möttes av samma hälsning: Min glädje! Kristus är uppstånden.
Vi är någonstans mellan påsk och pingst i kyrkans liv – påsken tar liksom aldrig slut. Och dessutom – varje söndag är en påskdag, och varje gryning en påminnelse om den gryning som för alltid förändrade förutsättningarna för liv och hopp och framtid. Men hur ska vi, du och jag, i det liv, som mest består av vardagar – en ny skoldag, ett nattskift, en ’ledigvecka’ som allt för fort tog slut, stora ambitioner, drömmar, allt som borde göras, och allt som blev ogjort – kunna bära något av den glädje, det liv och det ljus, som påsken berättar om? Hur kan vi, tillsammans med den helige Serafim av Sarov hälsa den besvärliga föräldern, den sure grannen eller din till vansinne ambitiösa kollegan med orden ’Min glädje!’?
Det handlar inte om att plöja ytterligare en bok om självhjälp, eller lägga mer pengar på ytterligare en till kurs i positivt tänkande. Det handlar om att ta emot den gåva som Gud ger genom den helige Ande. Den är gratis. Priset är redan betalt, en gång för alla.
Broder Roger av Taizé (1915-2005) upprepade: ”Kristus är förenad med varje människa utan undantag. Även om de inte vet om det.” De tusen och åter tusen ungdomar som kom till Taizé blev för honom en hälsning från den Uppståndne Herren, ja Herren var mitt ibland dem. För Serafim av Sarov var det klart att Kristus hade dött och uppstått för alla människor.
Låt mig vara brutalt ärlig med dig. Kristus har dött och uppstått för ditt ex, för din oförstående chef, för din griniga tonåring, din jobbarkompis som aldrig passar tiden, din struliga elev, för din lärare som inte förstår att livet är mer än centrala prov och glosläxor. Ja, Kristus har uppstått också för dig, även under dina värsta dagar och mörkaste stunder. Låt oss börja där.
Vi är kallade att ta emot och ge vidare. Anden är vind. Tron är rörelse. Kärleken ett flöde. Bevare oss från att skymma, hindra och förminska.
Hur ska vi öva oss? Den kommande söndagens gammaltestamentliga text är hämtad ur Jesus Syraks vishet (JesSyr: 28:3-7). Den är tydlig. En text som inte kräver utläggning. Den kan inte missförstås. ”Om en människa bär på agg mot en annan, hur kan hon då kräva läkedom av Herren? [---] Tänk på livets slut och hata inte mer, minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.”
Låt oss utmanas. Låt oss bländas. Låt oss älska tappert.
Min glädje! Kristus är uppstånden!
