Våren 1700 skrev kyrkoherde Arhusiander till biskopen och berättade att "det Nya Capellet i Möckfiehl är nu ... fulkombligen til sin byggnadt och inredning kommit såsom för dänna tiden aff enfaldigt folk bäst ske kan" och bad så biskopen att kapellet måtte "til ett Gudz Huus helgas Herranom" ... eftersom det gambla tämpletz inredning såsom med fönster, gålf och Bänkiar och annat sådant merendels är afhämtat och till det Nya infördt". Invigningen förrättades den 10 juni år 1700 av kontaktsprosten Alstrin i Leksand.
Hur kapellet såg ut vid invigningen vet vi inget om. Men antagligen hade inga större förändringar skett fram till 1749 och 1757 års inventeringar, då protokollen har mycket att berätta om kapellet. Väster om kapellet hade Erik Andersson i Åhl, redan år 1669, uppfört en med spån klädd klockstapel med två klockor. På en gråstensgrund vilade kapellets knuttimrade och ursprungligen rödfärgade stockar. Runt kapell och stapel fanns en bogårdsmur.
Något eller några årtionden efter invigningen var kapellet försett med rödmålade stående bräder. Det spånklädda taket var rödtjärat. På södra långväggen fanns en port. Invändigt var timmerväggarna i kapellet bärdslagna och taket panelat och vitlimmat "och till en del målat". Ljus kom från sex små fönster. Den nya altartavlan från 1723 i barockstil hade som motiv nattvarden och korsfästelsen. Framför altaret låg en björnhud. Altarringen var marmorerad i en blå ton.
Från Grangärde kapellförsamling inköptes 1754 för 180 Daler kopparmynt den predikstol, som år 1690 anskaffats till kapellet i Ludvika. Den var enligt 1757 års inventering försedd "med bildhuggarearbeten dels målad dels förgylld". Där fanns också ett timglas, som år 1765 ersattes med ett nytt.
Dopskålen stod på en svarvad träfot. I taket hängde två mässingskronor - en med åtta och en med sex ljuspipor. På läktaren hängde en enklare krona av järn med fem ljuspipor. Till de lösa inventarierna hörde en röd mässhake och en förgylld kalk och patén.
Byggnadshistoria
Från år 1770 benämns kapellaget "Mockfjärds församling" men är formellt endast kapellförsamling. Vid generalvisitationen ett par år senare konstateras att kapellet omgående borde rödfärgas. Eftersom den invändiga målningen "till stor del affallit" var det dags för målning.
På vardera sidan om altaret skulle fönster tas upp. Från moderkyrkan köpte församlingen för 50 Daler Riksmynt "marmorfunten som därstädes ej mera nyttjas". För att veta när gudstjänsten skulle börja, "skulle en Solvisare anskaffas". År 1794 anskaffades från Falun en ny altartavla med Getsemanemotivet. Samtidigt tillverkades ett nytt altare som också målades. Den gamla målningen hade nu börjat falla av och därför målades kapellet och dess fasta inredning. Färgen blev vit och något senare brungrå.
Året därpå byggdes sakristian om och försågs med en öppen spis. En järnhäll till spisen gjöts 1850 vid Tanså masugn. Den ursprungliga altartavlan med dess okända motiv, vilken en längre tid suttit på korets norrvägg, konstaterades 1805 vara "sönderfallen och afskrifves". Vid samma tillfälle avskrevs den svarvade dopfunten samt björnhuden framför altaret. Var det också nu som votivskeppet, som hängts i kapellet som tack för bönhörelse i sjönöd, försvann?
Inte heller exteriören blev sig lik. Den gamla bogårdsmuren av träbalkar ersattes med en gråstensmur och försågs med målade portar mellan, av tegel uppmurade, pelare. Den gamla klockstapeln hade förfallit och revs. I dess ställe uppfördes 1827 vid kapellets västra gavel "ett prydligt torn". Byggmästare var Ris Erik Larsson från Leksand, siljansbygdens erkänt skickligaste byggmästare vid denna tid. I anslutning till tornbygget konstaeras att "taket innuti/var/vitlimmat och panelat".
År 1853 försågs kyrkan med ny utvändig brädpanel som målades med s k mjölkfärg. Den färgen stoppade inte länge och år 1871 vitmålades därför kyrkan utvändigt med oljefärg. I samband med kyrkogårdsutvidgningen åt norr och väster år 1869 ersattes gråstensmuren av en häck.
En orgel med sex stämmor inköptes från Aspeboda år 1860 och placerades på gapskullen i norra delen av koret. År 1875 byggdes orgeln om och flyttades till västra läktaren, vitmålades och förgylldes. Kring altaret målades 1870 ett blågrått draperi.
Det enda som var sig likt i kapellet var det grova ospåntade golvet utan trossbotten, vinden utan trossfyllning, de högt sittande smala sätena i de trånga bänkarna samt avsaknaden av innanfönster. På vintern var kylan besvärande men 1887 inköptes en stor vedkamin, som placerades där södra porten tidigare funnits. Med kaminen började en besvärande nedsotning av kapellet och med åren blev behovet av en restaurering allt mer påtaglig.
Restaureringar
Utan vederbörligt tillstånd genomfördes år 1892 en restaurering med mindre lyckat resultat. Kyrkorummet blev grått och murrigt. Till och med predikstolen målades över i grått och brunt sedan de snidade träfigurerna plockats bort. Bort togs också dörren till predikstolen.
På initiativ av dåvarande komminister Gunnar Ekström genomfördes år 1924 en mera genomgripande restaurering med mockfjärdssonen Olle Nordmark som konstnärlig rådgivare. Kyrkan fick elektrisk värme och belysning, isoleringen förbättrades, några av de gamla bänkarna togs bort så att det blev rymligare i bänkkvarteren och den ursprungliga målningen på inventarierna återställdes i möjligaste mån. Predikstolen återfick sin dörr och sina snidade figurer och målades i en ljusblå färg med guldornament.
En ny restaurering genomfördes 1954 eftersom golv och trossbotten var svårt angripna av röta och svamp. I samband med förstärkning av grunden byggdes, på initiativ av komminister Helge Dahlkvist, också ett utrymme under sakristian för förvaring av kyrksilver och textilier. För den invändiga restaureringen svarade konstnären Jerk Werkmäster från Rättvik och under hans ledning återskapades kyrkorummets ursprungliga skönhet.
Vid den senaste restaureringen år 1996 målades kyrkan utvändigt varvid fönsterbågarna återfick sin röda färg. Vidare förbättrades kyrkans isolering samt belysningen i själva kyrkorummet. Skyddet mot åsknedslag förstärktes. Genom att några bänkar längst bak lyfts ut, har ett behövligt utrymme åstadkommits. I själva kyrkorummet, som rengjorts, målades taket.
Sune Garmo
Västerås stifts kyrkobeskriningskommitté
i skriften "Mockfjärds kyrka"