Hur är det att dö egentligen, frågade den unge teologen Rune Lindström en bonde i Leksand för 75 år sedan. ” - Ä blir föll te gå te nå` långväga budar.”, blev svaret och så skrev Rune Lindström ”Himlaspelet - den väg som till himla bär” som för så många förklarat detta svåra med att leva och dö.
När jag gick i gymnasiet minns jag en morgonbön, där prästen förklarade Himlen, det eviga Livet så här: ”Ta det bästa du vet på jorden och tänk det tusen gånger bättre. Du tänker på ett sätt när du är 17 år på ett annat sätt vid 50 eller 80 år. Det är bara att ändra. Bibeln har så många olika bilder för evigheten, för att vi inte ska fastna i tanken”.
Begravning är den gudstjänst, där vi tar avsked av den som dött och överlämnar den döde i Guds kärleksfulla famn, till evigheten, himlen eller hur vi kallar det.
Det går en tydlig linje från dop till himmelen. När vi döps har vi oftast en vit dopklänning, eller en konfirmationskåpa om vi döps som äldre. När vi dör, läggs vi oftast i kistan i en vit svepning. Det är dopdräkten, som symboliserar dopets löfte, om att vi har en plats i himlen hos Gud.
Begravningsgudstjänsten börjar med att prästen säger: ”Vi är samlade för att ta avsked av ... och för att överlämna honom/henne i Guds händer”. Sedan kommer ett kort tal och en bön före överlåtelsen till Gud, följt av böner, bibelord och omramat med vacker musik.
Begravningen är en fin stund som sätter punkt för jordelivet och som vill ge tröst till de anhöriga. Under mina 44 år som präst har jag mött så många som bekymrat sig över begravningen före, men sedan sagt: ”Så skönt det kändes efteråt”.
All hjärnforskning visar att det är viktigt att sätta en punkt. Det frigör energi. Därför är dop, konfirmation, vigsel och begravning viktiga riter och milstolpar i våra liv.
Den kristna trons centrum är påsken, då vi firar Jesu död och uppståndelse. Den har vi alla del av i dopet. I dopet har vi löftet om himlen, det eviga livet.
Ett bra ställe att läsa om detta är 1:a Korintierbrevets 15:e kapitel, en av Bibelns äldsta texter.
Fredrik Lautmann,
prost och vik. kyrkoherde i Gagnefs pastorat