Svenska kyrkan är fantastisk på arbete i mångfald. Hela 82 % av församlingarna har engagerat sig i stöd för människor på flykt sedan 2015, och Svenska kyrkan har ett väl utvecklat arbete för social sammanhållning med språkcaféer, psykosocialt stöd till flyktingbarn och andra insatser som främjar inkludering. Det internationella arbetet i utsatta delar av världen och en diakoni där principen om att bemyndiga medmänniskan hålls högt är också saker vi kan vara stolta över. Kyrkan är en viktig enande aktör i ett mångfaldssverige där människor med olika kulturell och religiös bakgrund möts.
Kyrkans djupaste identitet är inte att vara svensk utan global, gränsöverskidande och inkluderande.
Men denna mångfald har tyvärr inte fått tillräckligt genomslag i Svenska kyrkans bildkommunikation. Nätverket FBHO tog hjälp av Rättviseförmedlingen - en partipolitiskt obunden organisation som vill hjälpa till med att rätta till stereotypa föreställningar om bland annat kön, ursprung och fysiska förutsättningar. Rättviseförmedlingen ombads granska ett brett urval av församlingarnas webbplatser. Intrycket var nedslående: mörkhyade personer fanns ofta bara med på bild när det handlade om utvecklingsarbete i andra länder - eller om hur kyrkan jobbade med flyktingar och immigranter. När det gällde församlingarnas övriga verksamheter, som till exempel dop, vigsel eller ungdomsverksamhet, var vithetsnormen dominerande. Om bilder placeras på det sättet skapas en bild av att ”Så här jobbar vi i kyrkan med immigranter”; den som är mörkhyad tycks då bara befinna sig i situationer där hen blir hjälpt eller där hens identitet reduceras till att vara just flykting eller asylsökande.
Om bilder placeras på det sättet skapas en bild av att ”Så här jobbar vi i kyrkan med immigranter”; den som är mörkhyad tycks då bara befinna sig i situationer där hen blir hjälpt eller där hens identitet reduceras till att vara just flykting eller asylsökande.
Med en orättvis representativitet riskerar Svenska kyrkan att skapa en bild av ett ”vi och dom” som utesluter människor ur en gemenskap vars teologiska grund är att vara en öppen kyrka. Detta är olyckligt, särskilt som det inte stämmer med den många gånger starkt inkluderande verklighet som möter den som kommer till kyrkan.
Vi behöver också överge en bildkommunikation som – måhända omedvetet – skapar bilden av ett etniskt svenskt ”vi” som sträcker ut en hjälpande hand till ”den andre”.
Det är med en vision om vilken kyrka vi vill vara som vi kommunicerar. Därför är en rättvis representativitet i bildurvalet en djup teologisk fråga som handlar om att upprätta tecken på Guds rike i de miljöer där vi är kyrka. Kyrkans djupaste identitet är inte att vara svensk utan global, gränsöverskidande och inkluderande. Därför måste vi låta mångfalden genomsyra all kommunikation. Vi behöver också överge en bildkommunikation som – måhända omedvetet – skapar bilden av ett etniskt svenskt ”vi” som sträcker ut en hjälpande hand till ”den andre”. Det är inte förenligt med en modern och öppen kyrka som menar allvar med att vara världsvid, inkluderande och gränsöverskridande.
Helena Hedlund, församlingsherde i Flemingsberg, Stockholm, Katarina Wändahl, pastorsadjunkt Norrköping, Henrik Törnqvist, kyrkoherde i Bergsjön samt övriga kyrkoherdar i FBHO.
Denna debattartikel publicerades i Kyrkans tidning 8 juni 2017 i en längre version med titeln Massiv vithetsnorm i Svenska kyrkans kommunikation. Läs hela artikeln här
---------------------------
Om FBHO - Framtiden bor hos oss
Nätverket "Framtiden bor hos oss" består av mångreligiösa och mångkulturella församlingar i Svenska kyrkan. Malmö, Linköping, Norrköping, Trollhättan, Göteborg, Stockholm och Södertälje har stadsdelar som ingår i nätverket. FBHO jobbar med opinionsbildning, initierar utbildningar, uppmuntrar till forskning och delar erfarenheter inomkyrkligt och externt.