Kyrkohistoria
Forshaga församling var en gång en del av Grava pastorat. 1908 delades detta upp i två kyrkobokföringsdistrikt som dock hörde till samma kyrka. Den hette då Forshaga kapellförsamling, med expedition i Öjenäs, och hade alltså gemensam kyrka, prästerskap, kyrklig ekonomi och skolväsen tillsammans med Grava församling.
År 1919, då Forshaga fick eget pastorat, blev de en egen församling.
Eftersom det var långt till Grava kyrka och kyrkogård börjades det redan 1915 planeras för att en kyrka skulle byggas i Forshaga. 1917 tillsattes en kommitté för att förbereda kyrkobygget.
Forshaga kyrka
Bror Almquist var den arkitekt som anlitades för att bygga kyrkan. Marken ägdes av Forshaga Sulfit AB och i augusti 1917 gavs löfte från disponent David Fielding att han skänkte marken där kyrkan skulle byggas. Även virke till självkostnadspris utlovades eftersom kyrkan från början var menad att byggas i trä. Detta med träkyrka protesterade Almquist mot eftersom framtida underhåll och försäkringskostnader skulle öka avsevärt. Då skulle kyrkan också behöva göras mindre vilket inte heller församlingen ville. Så det blev till slut bestämt att en kyrka av sten skulle byggas.
Efter mycket dividerande så bestämdes det till slut att kyrkan skulle byggas på det som kallades Forshagaheden.
Grundstenen till kyrkan lades den 21 april 1919 av biskop J. A. (Johan Alfred) Eklund, assisterad av kyrkoherdarna Albin Rune och Axel Edward Berg.
Den 20 mars 1921 kunde kyrkan invigas av biskop Eklund.
En restaurering av kyrkan gjordes 1970 då en toalett sattes in i vapenhuset, utrymmet mellan bänkarna blev större eftersom en bänkrad togs bort helt. Bänkarna försågs då med sittdynor. Plattformen där dopfunten stod togs bort och det lades tegelgolv där istället. Dopfunten flyttades då till höger i själva koret. Vägglampetter byttes ut och värmeisoleringen i taket, som tidigare var sågspån, ersattes med mattor och skivor av Gullfiber. Kyrkans inre målades om, sakristian fick en skrudkammare, altaruppsatsen tvättades och omförgylldes. Utvändigt fick tornet en ny rappning, hela kyrkan fick *terrasitputs och tornet tjärades. Utsidan av samtliga ytterdörrar målades om och smidet på dem rostskyddsbehandlades.
*Terrasitputs – genomfärgad fasadputs som kännetecknas av en grov, spikriven yta med inslag av glänsande glimmerkorn.
Källor:
Forshaga kyrka och församling – återblick på ett gånget sekel av N.F. Bergqvist
Församlingshemmet
Det nuvarande församlingshemmet invigdes den 10 december 1978 av biskop Sven Ingebrand.
Det gamla församlingshemmet, ägt av Forshaga kommun, användes för undervisning och som ett kommunalhus för samhället. Önskemål om ett nytt församlingshem hade funnits sedan 60-talet och eftersom reparationerna av det gamla skulle bli för kostsamma var det bättre att bygga ett helt nytt mer modernt församlingshem. Det behövdes en ny och större pastorsexpedition eftersom det skulle byggas arkiv för folkbokföringen. Det krävdes också bättre hygienutrymmen för de som arbetade på kyrkogården.
Kyrkklockorna
Upptill, på lillklockan, står det: ”Kommen ty nu är allt redo!” Nedtill finns texten: ”Ring in sorgset hjärta livets hopp!”
Förutom tillverkarens namn finns också ingjutet ”FORSHAGA KYRKA 1920”. Nedtill på storklockan står: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor till vilka han har behag.” Samt på ena sidan: ”Ring in flyktigt sinne till dödens allvar.”
Kyrkklockorna är av malm. Storklockan är på 875 kg och lillklockan 525 kg och är gjutna av K.G. Bergholtz klockgjuteri, Stockholm.
Orgeln
När den gamla orgeln skulle bytas ut blev det efter många förseningar bestämt att istället för att byta ut den så skulle den byggas in i den nya. Detta var klart 1956 och utfördes av orgelfirman Olof Hammarberg i Göteborg. Då hade orgeln fått 15 stämmor.
Bänkarna i kyrkan levererades av Dejefors snickerifabrik år 1921.
Den första orgeln hade 12 stämmor och byggdes av E.A. Setterquist i Örebro, 1920.
Brudkrona av silver
En brudkrona av silver och bergkristall skänktes som gåva av Kyrkosyföreningen år 1939. Denna förvaras på pastorsexpeditionen i Forshaga och går att låna.
Dopfunt
Dopfunten är av trä med en åttkantig skål som bärs upp av fyra kolonner. Skålen har ett profilerat lock och är dekorerat med snidade kors. Den är tillverkad av firman Bröderna Göransson, Hjärpetan Grava.
Altaret
När det gällde vem som konstruerat altaruppsatsen rådde delade meningar men mycket talar för att det är bildhuggaren Bengt Svensson i Kristinehamn. Enligt uppgift var altartavlan i Grava hans sista arbete.
Initialerna på slutet står för Pastor Magnus Andreae Carolinus som var kyrkoherde i Grava åren 1686-1710.
Text nederst på altaruppsatsen: ”Jag War Död, Och Sij, Jag Är Lefvande Ifrån Evigheet til Ewigheet APOC :1:18”. Samt ” Jag Weet Att Min Förlosare Lefwer, Och Han Skall På Sidstonne Uppweicha Mig af Jordene HIOB XIX v 25: ANNO 1696: P:M:A:C
Altaruppsatsen, från 1696, är en gåva från Grava församling. När det gjordes en renovering i Grava kyrka 1862 byttes altaruppsatsen ut och blev sedan liggande länge på kyrkovinden. Nu kunde den istället användas i Forshagas nya kyrka.
Dekorationsmålaren Yngve Lundström anlitades för att måla och dekorera. Han hade också tidigare samarbetat med Bror Almquist när Munkfors kyrka uppfördes.
Inne i triangeln finns Kristusmonogrammet (de grekiska bokstäverna X och P = K och R på svenska) På vardera sidan finns bokstäverna Alfa och Omega, den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet, vilka betyder att Kristus är den förste och den siste.
Dörröverstycket ovanför ingången är utfört av finhuggen granit och i ett enda stycke. I mitten ses triangeln, som betecknar treenigheten, bakom det en strålglans, föreställande Guds härlighet, storhet och makt, underst en ring eller cirkel som är bild av evigheten (=Gud är evig).