Kyrkstall Sya kyrkogård

Kyrkstallet skulle inte bara rymma kyrkobesökarnas hästar utan även klockarens ko, får och höns samt foder till dessa

INVID SYA KYRKA, ETT KYRKSTALL 
               
Ett stall har ett särskilt skimmer över sig genom en händelse för nära 2000 år sedan. Det stall vi skall tala om här har ingen gloria som lyst men har väl ändå fyllt en uppgift. Dess uppgift från begynnelsen var väl främst att hysa präst och kyrkobesökares hästar medan ägarna var på mässa. Men byggnaden skulle även inrymma klockarens ko, får och höns samt foder till dessa, jämte dass och vedbodar för kyrka och skolhus.

I kyrkan installerades en järnkamin för vedeldning först på 1850-talet. Vid den tiden började även skolan sin verksamhet. Stallbyggnadens storlek är nu 17,4 * 5,1 meter i utvändigt mått och har en invändig yta av ca 80 kvm. Huset är byggt av liggande timmer under tak av spån och tegel och är troligen uppfört i etapper med början på 1600-talet, möjligt ännu tidigare. Kanske byggdes först endast ett stall för prästskjutsen/ryttaren som kom från modersförsamlingen i Veta och senare Östra Tollstad. Genom vid ombyggnaden funna rester som kan tydas som stenfot kan man anta att huset tillbyggts. Även att begagnat timmer i väggar har iakttagits kan stärka antagandet om tillbyggnad.

När gamla sockenstugan revs, så låg den på nuvarande församlingshemmets plats, att troligen timret från sockenstugan användes till tillbyggnad av stallet. I så fall skulle tillbyggnaden ha skett på 1850-talet eftersom klockare Lindstrand hade sockenstugans kök som bostad och Lindstrand avled 1853. Men det fanns timmer även i fattigstugan som låg på nordsidan om Åbacka. Även sädesboden och likboden på kyrkogården fanns timmer. Men den gamla skolan, nuvarande församlingshem, byggdes också denna tid, säkerligen av timmer. I mitten av 1920- talet höjdes ytterväggarna med tre varv timmer och ökades därmed takhöjden invändigt från 1,85 m. till 2,4m. Troligen belades yttertaket då med tegel.

Detta arbete hade min far George Aronsson hand om. Han var denna tid ledamot av skolrådet och då skolan gick under kyrkans regi. Det var vid arbetet här där jag som lärling lärde mig att timra, ett urgammalt yrke. Jag har även ett kuriöst minne härifrån: Vi var flera snickare och däribland Joel Fornander och Palmkvist från Hultet vid Haganäs. Dessa båda arbetade tillsammans. De hivade upp en timmerstock, lade den på plats på väggen och det visade sig då att den var för kort. Palmkvist stod vid mitten av huset och drog i stocken fram mot skarven och Fornander i andra änden skulle dra den tillknuten. Det lyckades ju inte för någon av dem, och det var ju så förargligt. Då ropar Fornander irriterat. ”Den är väl för attan inte för kort i båda ändarna.” Detta talesätt blev sedan mycket använt. Genom en total ombyggnad av stallbyggnaden som påbörjades, den 13 november 1990 och har pågått i etapper. Och nu är huset färdigt att tas i bruk för nutidens angelägna behov.
                        
Initiativ till denna ombyggnad och renovering av stallbyggnaden tog av kyrkvaktmästare Jan-Erik Unell år 1990. Han insåg behovet av lokaler för dels förvaring av motordrivna redskap som använts för skötsel av kyrkogård och området utanför, dels måste lokal med dithörande sanitär anläggning för vaktmästare finnas och dels behövdes en lokal för notbibliotek. Allt detta kunde ju rymmas i denna byggnad som inte längre behövdes för sitt ursprungliga ändamål. Känd för sin praktiska kunnighet upprättade han en skiss över byggnaden och hur utrymmena skulle disponeras, lämnade denna skiss till fastighetsnämnden inom kyrkofullmäktige och fick den godkänd. Jan-Erik Unell har själv utfört arbetet med gott biträde av Joel Fast. Unell har även anskaffat det mesta av materialen påpassligt genom överblivet material eller något begagnat vid andra byggen, dock allt av prima kvalitet..
                            
Jan Erik- och Joel är värda församlingsbornas hederliga aktning för denna byggnad.

Martin Aronsson i maj 1992