Predikstol

I samband med reformationen lyftes predikan fram som en viktig del av liturgin och kyrkorummet som en plats för predikan.

De första svenska predikstolarna var förhållandevis enkla och bestod av en korg antingen stående direkt på golvet eller upplyft på en predikstolsfot. I vissa kyrkor som byggdes i anslutning till reformationen placerades predikstolen mitt i triumfbågen eller framför högaltaret för att framhäva predikans centrala roll.

I slutet av 1500-talet och framförallt under 1600-talet utvecklades predikstolarna till praktfullt dekorerade pjäser i barock- och rokokostil. De försågs ofta med baldakin och korgen dekorerades med spegelfyllning, kolonner eller pilastrar och bars vanligen upp av en skulptur, Kristusbäraren. Predikstolarna försågs med trapp och en dörr som markerade gränsen för prästens område.

Från mitten av 1800-talet ändrades predikstolarna till att bli relativt låga och placeras på pelarfot, ställda på gränsen mellan kor och långhus så att prästen varken skymde altaret eller vände ryggen åt det.

Vid sekelskiftet 1900 byggdes även ett antal nationalromantiska predikstolar. I dessa användes nya material t ex sten och gjutjärn. Under hela 1900-talet har sedan predikstolens roll i kyrkorummet minskat.

Dagens moderna predikstolar är i allmänhet en enkel och ofta flyttbar ambo

Pilastrar: en svagt utskjutande väggpelare som är kolonnmässigt formad med bas och kapitäl. Den kan även fungera som ett enkelt murstöd.

Baldakin: ett ljudtak över predikstolen. Funktionen hos dessa baldakiner är framförallt akustiska och de är ofta rikt dekorerade

Källa

Bild och symbol i Guds hus - Bengt Ingemar Kilström
Kyrkans föremål beskrivande lexikon
Prästens kläderoch kyrkans textilier - Gunnel Berggrén
Talande tystnad - Carl Henrik Martling
Textilier i helig tjänst - Växjö stift
Tjänst i heligt rum - Carl Henrik Martling
Sacer - kyrkans inventarieförteckning