Nationaldagstal av Maria Åkerström

Det finns många berättelser om hur enheten är viktigt och en handlar om hur sju söner ska försöka bryta sönder ett knippe med stavar och hur det är omöjligt eftersom de är tätt sammanfogade i en enhet. De diskuterar och sliter och drar men lyckas inte förrän delarna separeras från varandra.

Vi förstår av den berättelsen och av mycket annat att enhet är viktigt och att vi kan komma långt med det, i stället för att dra åt olika håll. 

Det berättelsen också kan lära oss, är att enhet inte är lätt, att det måste finns en höjd att ifrågasätta och det behöver finns en dialog om hjälp framåt för att hitta lösningar. 

Och det är ju just för enheten som vi i år firar att det är 500 år sedan Gustav Vasa blev kung. Han visste vilken styrka det var att stå enade även om hans metoder inta alltid främjade diskussion och dialog. Det vet vi, inte minst genom Mjölbys historia. 

Enhet är också alltid en balansgång mellan den enheten som skapar och främjar mångfald till att det blir en sluten grupp. 

Det som är alltid är grunden för den delaktighet som främjar mångfald är att enheten bygger på det gemensamma som också skapar en rymd för olikheter och att vi alla kan känna en grundläggande samhörighet med varandra och respektera varandras olikheter. 

Om enhet ska ge styrka och gemenskap behöver vi alla varandra, alla vi behövs med olikheter och likheter, förmågor och oförmågor. Det går inte att skapa enhet om en, eller några få, visar på riktningen. Vi behöver skapa enhet som vi bygger tillsammans, bygger med våra olikheter.

När vi firar nationaldag kan det vara lätt att luras av att dagen firas för att enkelrikta och utesluta. Tyvärr finns det sådana strömningar. Men det är just det vi måste kämpa emot och stå upp för en enhet som också rymmer olikheter. 

Det land eller det samhälle som byggts i enhet och på mångfalden är ett stolt samhälle och kan utan problem fira sin nationaldag och hissa sin flagga.

För den starkaste symbolen på vår nationaldag är ju just den svenska flaggan. Den är hissad i dag och vi hissar den vid många olika högtidliga tillfällen. 

Flaggan som har sitt ursprung i Folkungaättens vapen, det gula lejonet på den blå bakgrunden. Det får vi som är i Folkungabygd särskild minnas när vi ser den svenska flaggan. Och i år minnas att det är 500 år sedan Gustav Vasa blev kung, ytterligare en kung som härstammar från folkungarna.

Tillsammans med folkungarnas vapen på det som tidigt var en symbol för dåtidens Sverige, fanns också de tre kronorna. De som vi har kvar på hockeylag och Stockholms stadshus. 

De tre kronorna är symboler för kungar från skilda håll i hela världen, med sina olikheter, för att mötas för ett gemensamt mål, i stallet i Bethlehem. Så har den här vapenskölden med kronor och lejon förändrats till att bli en flagga med det gula korset över den blå bottnen. 

För mig berättar det gula korset på flaggan om Gud som vill bryta ner murar mellan människor och som inte pekar på skillnad, utan alla är har samma värde. Berättar om Gud som vill visa på en människosyn som bygger på ”att allt vad ni vill att människor ska gör för er, det ska ni göra för dom.” (Matt 7:12). Att vi får fira Sveriges dag, vårt lands dag, betyder inte att vi gör det på bekostnad av någon annan, något annat land eller kultur. 

Däremot får den demokrati som vårt land bygger på vara något som vi värnar och är stolta över och hela tiden påminna oss om demokratins grund när envälde och icke-demokratiska former hotar demokratiska rättigheter och friheter.

När det händer att dialogen och ifrågasättandet kvävs, både i vår närvärld och omvärld, har vi en uppgift att reagera för att värna det som är så viktigt. Att riva murar och behandla andra som vi vill bli bemötta.

Återigen till berättelsen om styrkan i enheten. Så länge vi står tillsammans som en enhet är vi svåra att bryta ner och vi kan ta oss an de problem som uppstår i stället för att stå ensamma och bli sårbara. 

Om vi tillsammans vågar, vill och kan mötas för att ha en dialog och vara tillsammans med våra olikheter och likheter blir vi starka tillsammans samtidigt som enheten inte blir sluten.

Då kan vi leva och glädjas åt allt det goda som finns hos varandra och i vår bygd, allt vackert som vi ser hos varandra och i naturen. Då kan vi med glädje…

…tacka för vårt land, för skogar och sjöar, för slättbygd och kust, för städer och byar.

Vi kan i tacksamhet minnas de som verkat före oss och arbetat mer än vad någon kunde begära för att vi ska ha demokrati, finhet och fred. 

Men vi får också vara vaksamma på att vi inte blir så upptagna av vårt eget att vi glömmer det viktiga med att värna varandra och verka för ett öppet samhälle. 

Vi får hjälpa varandra att hitta lusten, hoppet och kärleken i det som bygger ett gott samhälle för alla. (fritt ut Bönboken Tradition och Liv)