Så har vi då lagt jultiden bakom oss och närmar oss fastan och sedan påsken. Har därför tänkt mig att göra en exposé över fastetiden i vår kyrkas tro och tradition.
Att Jesus föddes den 25 december är vi inte så säkra på. Men att han dog och sedan uppstod vid samma tid som vi nu firar vår påsk, det är vi däremot rätt säkra på.
Kyrkomötet i Nicea fastslog tideberäkningen
Vi vet att han och det judiska folket firade Påskhögtiden (Pesch – det osyrade brödets högtid) till minne av det judiska folkets uttåg ur Egypten. Och att denna högtid påbörjades vid en bestämd tidpunkt: den 14:e dagen i månaden Nisan som enligt vår kalender hamnar under tiden mars – april. Så då kan vi börja med att lägga vår påsk rätt i tid både till den judiska Pesach och vår kristna påsk.
Efter mycket bråk, kyrkofäderna emellan, beslöt man på kyrkomötet i Nicea år 325 att den kristna kyrkan skulle beräkna tiden för påsken på samma sett som judarna gjort med Pesach. För att på detta sett få en djup historisk förankring för kristenhetens största helg. Alltså utgår allt från Vårdagjämningen då som nu. Det finns dessutom en urgammal föreställning om att det var just då som Gud skapade världen. Så kom det sig att Påskdagen (i den västliga kyrkan) alltid firas första söndagen efter första fullmånen efter Vårdagjämningen.
Så här har vi nu vår utgångspunkt som är så tätt sammanvävd med 2000 år tillbaka och Jesu tid och med en ännu mer fjärran forntid och det judiska folkets befrielse ur fångenskapen i Egypten.
Fastan, en tid av förberedelse
Som inför alla stora högtider så behöver man en förberedelse tid (Advent som kommer innan Jul osv.) I äldre tider var denna förberedelsetid en tid för fasta och försakelse innan den stora Påskfesten tog vid. På det redan nämnda kyrkomötet i Nicea år 325 bestämdes att fastan före påsk skulle vara i 40 dagar – Jesus fastar 40 dagar i öknen, Moses var på Sinaiberg i 40 dagar och det judiska folket vandrade i 40 år från Egypten till Israel.
Förfastan
Så kom fastan att omfatta 6 veckor i kyrkoåret. Men det var och är inte riktigt nog med detta. Fasteveckorna föregås av en period som kallas Förfastan och som omfattar 3 söndagar.
Septuagesima = sjuttionde dagen, Sexagesima = sextionde dagen och Fastlagssöndagen. Alltså en form av nedräkning innan den egentliga fastan. Inte så sällan så kan som i år Sexagesima falla bort och få lämna plats för Kyndelsmässodagen.
Fest och carneval
Men då skulle alltså fastan i och med Fastlagssöndagen vara igång? Nej inte riktigt ännu för kyrkans fäder insåg att för att orka med denna långa fasta, så behövde människorna få festa till ännu en gång. Så därför fick måndagen och tisdagen efter Fastlagssöndagen bli till festdagar.
”Carne vale”(latin) = kött farväl. För kött skulle man inte äta under fastan. Karnevalen i Rio har vi nog alla hört talas om. Och i många katolska länder firar man verkligen dessa dagar.
Här i norden har vårt festande mer kommit att handla om mat och fastlagsris. Så här kunde dessa dagar kallas förr ”fläskasöndagen – bullamåndagen – stenkaketisdagen/vita tisdagen”. Då bakades bullar och stektes pannkakor med vitt mjöl, vetemjöl - en lyx som inte hörde vardagen till. Att våra kära faslagsbullar/semlor som förutom vetemjöl, socker, mandelmassa och grädde också ofta innehöll saffran bara åts på denna dag – ja det var självklart.
Askonsdagen
Men efter denna dag med frossande i både det en och det andra så vaknar vi till Askonsdagen och så är vi då i Fastan. Namnet på denna dag kommer från den gamla traditionen att den som ville bekänna sin synder hällde aska över sig. I profeten Daniels bok 9:3 står det ”Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska”.
I vår nutida Askonsdagsgudstjänst brukar man i en del kyrkor kunna få botens kors tecknat med aska i sin panna. Och från och med denna gudstjänst märks det att vi har gått in i fastan. Ord och melodi i psalmerna vi sjunger, tonerna i musiken och budskapet i de texter vi läser har en speciell prägel. Vi kan dela upp de sex söndagarna i Fastan på följande sett: De tre första går i kampens tecken. Prövningens stund – Den kämpande tron – Kampen mot ondskan. Så kommer Midfastosöndagen som en glädjedag mitt i fastan – Livets bröd. Som en solskensdag kommer också Jungfru Marie Bebådelsedagen. Ett vårens tecken i kyrkans o naturens år.
Vårfrudagen
Vårfrudagen som den också kallas infaller 9 månader före Jesu födelse. Alltså den 25 mars. Förr var detta en helgdag men nu firas denna dag i kyrkoåret söndagen närmast den 25 mars. I år den 21 mars eftersom det är Palmsöndagen söndagen efter. Texterna handlar om ängeln Gabriels besök hos Maria med budskapet om att hon skall föda Guds son. Denna dag kallas också för Våffeldagen o vad den benämningen handlar om - ja det vet ni nog.
Och därefter de två sista söndagarna då texterna handlar om Jesu förestående lidande : Försonaren – Vägen till korset (Palmsöndagen). Denna dag då vi åter lyssnar till texten som vi hörde på 1:a Sön i advent om Jesu intåg i Jerusalem. Men denna gång med en liten annan innebörd. Och här slutar nu min vandring med er genom förfastan och fastetiden. För i och med Palmsöndagen går vi in i ” Stilla veckan ” med dess crescendo i Långfredag och Påskdagen
Ingrid Arnow Utterberg, diakon