Evangelisterna

Matteus var en av Jesu tolv lärjungar och bosatt i Kafarnaum vid Gennesarets sjö i Galileen. Han kallas också Levi och var tulltjänsteman i romarnas tjänst. Judarna såg tulltjänstemännen som överlöpare som drev in skatter till romarriket och samtidigt stoppade en hel del i egen ficka.  

Matteus berättelse handlar främst om Jesu liv och verksamhet i Galileen. 

Matteus vänder sig främst till judiska läsare. Han vill bevisa för dem att Jesus är den Messias som Gud har lovat.  I och med Jesus hade alla de löften som Gud gett sitt egendomsfolk på Gamla testamentets tid gått i uppfyllelse. Därför hänvisar han gång på gång till gammaltestamentliga profetior som han visar har gått i uppfyllelse genom Jesus. 

Här finns Jesu bergspredikan, hans ord om ändens tid, liknelser om det kommande gudsriket och förklaringar om vad det innebär att följa honom. Matteus berättar också om hur Jesus ger sina lärjungar uppdraget att föra hans budskap ut i världen. 

Efter sin uppståndelse säger Jesus att han skall möta dem i Galileen där allt började. Efter fiaskot i Jerusalem (där alla lärjungarna övergav Jesus) ger han dem ett nytt förtroende och sänder ut dem på nytt, missionsbefallningen. Både förlåtelse och försoning.  

Jesus kunde ha sagt -”Tack grabbar, men nu väljer jag några andra, jag tar inte risken att ni sviker en gång till”.

Markus var tolk/sekreterare åt Petrus och var missionär. Markus kom från en förhållandevis förmögen familj och var bosatt i Jerusalem. Han var inget ögonvittne utan tillhörde de judar som efter Jesu död blev övertygade om att den avrättade profeten från Nasaret var den efterlängtade Messias.  

Markus kom i kontakt med personer som känt Jesus, följt hans verksamhet och hört honom undervisa. Det anses att Markus fått mycket information om Jesu liv av Petrus, som ju varit en av Jesu närmaste lärjungar. 

Omkring år 36 lärde han känna aposteln Paulus genom sin släkting Josef Barnabas från Cypern och tio år senare följde han med på Paulus första missionsresa. Markus fick på en av resorna med Paulus hemlängtan? och for hem. Efter det var relationerna mellan Paulus och Markus rätt frostig ett tag. Men han fick en ny chans och han fick sedan både Paulus och Petrus respekt.  

Han har skrivit det äldsta och kortaste evangeliet som sjuder av liv och handlingskraft. Det handlar om Jesu liv och verksamhet i Galileen, Judeen och angränsande palestinska landskap. Här finns Jesu undervisning, rättegången mot honom i Jerusalem, dödsdomen och avrättningen på Golgata samt hur flera lärjungar möter Jesus efter hans uppståndelse. 

Markus vänder sig till ickejudiska läsare, det märker vi bland annat på att han är noga med att förklara olika judiska seder. Han ägnar heller inte något utrymme åt att visa på sambandet mellan Jesus och Gamla testamentets profetior, vilket hade varit naturligt om han riktat sig till judiska läsare. 

Lukas kom troligen från Antiokia och var med Paulus på en del av hans resor. Lukas var en lärd man, kan ha varit läkare och han var inget ögonvittne utan hade noga efterforskat vad Jesus sagt och gjort. Förutom evangeliet skrev han också Apostlagärningarna som handlar om den tidiga kristna församlingen och hur budskapet om frälsning för alla människor går från Jerusalem ut i hela världen.

Omkring år 50 lärde han känna aposteln Paulus. Lukas, som var ogift, kom att följa med aposteln på några av hans missionsresor. Genom Paulus blev han också bekant med ledarna för den unga församlingen i Jerusalem, bland annat Petrus och Barnabas. Han började resa med Paulus och fanns kvar vid hans sida ända tills Paulus avrättades i mitten av 60-talet. 

Johannes var son till en fiskare vid namn Sebedaios. Hans mor, Salome, var moster till Jesus vilket innebar att Jesus och Johannes var kusiner. Johannes hade en äldre bror som hette Jakob och de var tillsammans med sin far delägare i en fiskerirörelse i Kafarnaum. Johannes var den yngste av Jesu lärjungar och stod honom närmast. Han beskrivs som  “den lärjungen Jesus älskade”.  

Innan Jesus avrättades bad han kusinen ta hand om Maria, vilket Johannes också gjorde. Han blev en av ledarna för den tidiga församlingen i Jerusalem tillsammans med Simon Petrus och Jesu bror Jakob. Förutom detta evangelium har han skrivit tre brev samt Uppenbarelseboken. Johannes var den ende aposteln som dog en naturlig död. 

Han tillhörde sannolikt de troende som lämnade Jerusalem tre år före dess förstörelse. Efter Jerusalems förstörelse blev Efesos i nuvarande Turkiet centrum för den kristna kyrkan. Enligt traditionen blev Johannes biskop med säte i Efesos och därifrån bedrev han en omfattande verksamhet i Mindre Asien. 

Omkring år 95 förvisades Johannes till ön Patmos i Egeiska havet av den romerske kejsaren Domitianus som straff för att han "talat om Gud och vittnat om Jesus". Ett par år senare tilläts Johannes återvända hem till sitt biskopsstift i Efesos. Johannes elev Polykarpos, berättar att Johannes bodde kvar i Efesos och levde ända "till Trajanus dagar". Trajanus blev kejsare år 98.